Sunnersta AIF - Skuttunge SK

Vi hörde surret redan när vi kom till Sunnersta IP, tränare Henrik hade hittat en ny taktik. Ja efter två raka förluster har det vänts på alla möjliga stenar, och en väsentlig sten visade att mamma och pappa Hofberg inte gästat de två senaste matcherna. Sagt och gjort så blev stor-Steve och tränar-Kicki beordrade att bevista matchen mot Sunnersta.
Efter en intetsägande inledande första 25 minutersperiod tar matchens förgrundsfigur Ruben tag i bollen och från sin backposition styrde upp ett anfall. Och se det blev plötsligt en giftig chans som avslutades med att Feisals skott strök över ribban. Och efter det blev det bättre fart på di gula. Dock kom i den 34:e minuten Sunnersta med ett raskt anfall och i tröja nummer 7 sprang han ifrån hela vårt försvar och sköt 1-0 förbi Qvarna i målet.
Om det blev ett nedslaget lag efter det lite snöpliga baklängesmål så varade det inte så länge. För bara 5 minuter senare så fick inte Sunnerstaförsvaret någon annan möjlighet att försvar sitt mål än att dra ner Feisal i straffområdet. Domare Agnes Emborg, för övrigt en ruskigt klok och duktig domare, blåste straff. Förste straffläggare är skadad, andre straffläggare är skadad, tredje och fjärde likaså. Men det är inga bekymmer, femte straffläggare Ruben stegade fram. Och trots mycket försök á la Hope Solo från hemmakeepern så var Ruben lika cool som Lisa Dahlqvist och 1-1.
På tal om hemmakeepern så var inte Hope Solo-imitationen den enda lustigheten han bidrog med. När det fortfarande stod 0-0 och det återstod 65 minuter av matchen så utvecklade han en maskningsaktion som skulle ha hyllats stort om ställningen hade varit 1-0 och endast 2 minuter återstod av matchen. Mycket konstigt beteende.
När alla lite senare väntade på att det skulle bli halvtidspaus så fick vi en hörna. En fint slagen hörna av Marta och uppflyttade Ruben knoppar den säkert i mål. 1-2. Det var det sista som hände i första halvlek, och alla vi som såg fram emot en god kopp kaffe med något smarrigt tilltugg blev något långa i nosen. Visserligen var väl inte läktaren smockfull, men visst är väl anständighetens gräns att publiken ges möjlighet till lite förtäring i pausen?
Andra halvlek och vi får inte till spelet så som det är tänkt och likt ett brev på posten kommer en klassisk långboll från hemmalaget och vips var det kvitterat. Då hade det gått 78 minuter.
När matchen såg ut att gå mot oavgjort så fick Oscar W en fruktansvärd kramp i bägge benen och fick till slut bäras av planen. Och då helt plötsligt så blir laget som ett pojklag igen och står och tittar på hur det går med Oscar och glömmer bort att markera. 3-2 i den 87 minuten.
En intensiv jakt inleds och på övertid får vi en frispark strax utanför straffområdet. Vi hade haft några liknande lägen under matchen men utan någon större framgång. Nu stegade guten Henrik fram och visade frisparksspecialisterna hur slipstenen ska dras. Kliniskt slår han den i bortre burgaveln och en poäng är räddad.
Sportchefen Henrik (om alla heter Glenn i Göteborg så heter alla i Skuttunge Henrik) som för övrigt inte var på plats, tvittrade likt en Donald ”starkt att trycka in 3-3 i alla fall!”. Om jag, som var på plats, kunde tvittra så skulle jag ha sagt ”svagt att släppa ledningen”.
Ja hur blev nu då med den nya taktiken från tränare Henrik. Jo, det blev ju en poäng, men det fina spelet som fanns i början av serien lös med sin frånvaro. Dessutom var det usla utbudet på Sunnersta IP upprinnelse till att stor-Steve blev utan sitt medhavda kaffe då undertecknad fick det i stället av hans underbara fru. Tack Christina.

Erik Mattsson Webbmaster