Referat SSK - Karlholms GoIF

Ibland kan idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet var fruktansvärt orättvis.
Men ibland, som just idag hade den romerska gudinnan Justitia vägt upp vågskålen till slut.
Matchen inleds med en stor förvirring i publikhavet då alla Skansarna satt på bänken. Varför sitter dom där var den vanligaste frågan de första 10 minuterna innan vi hade nåtts av beskedet att tränarn hade statuerat exempel för sena ankomster. Dock fick vi höra att alla tre hävdade att det var farsan som hade missat något. Vad vet vi inte riktigt?
Men det här medförde att Petter Andersson fick debutera vilket gjorde att mamma Lotta inte var talbar under hela första halvleken.
Matchen flöt på i en halvtimme med byte av chanser. Sägas ska att det var 2 utomordentligt duktiga målvakter på planen denna dag.
Men efter en halvtimme får gästerna en frispark som vi står och sover på och vips så var vi i underläge. Resultatet står sig halvleken ut.
Andra halvleken startar med ett övertag för hemmalaget och det tog endast 5 minuter innan kvitteringen var ett faktum. Jonas fantastiska förarbete gav Adde fritt spelrum att placera bollen på sidan om målvakten.
Dock bär det sig inte bättre än att i ett av få anfall från gästerna i den andra halvleken så får man på något outgrundligt sätt bollen i mål. jag tror att det nudda på någon spelare som gjorde att Erik i målet blev ställd. Det är här i just denna stund som man inte riktigt tycker att livet är speciellt rättvist.
Men som vanligt ger vi inte tappt utan trummar på. Och nu är Skansarna utsläppta ur frysboxen och det är faktiskt Gustav frenetiska gnetande i övertidsminut 4 som gör att han får fram bollen till bror Isak som förpassar den fram till Philip som chippar den över gästernas målvakt. Rättvisa är skipad och det kan väl tyckas som ett tecken från Justitsia då det är just Philip som får göra det då han i morgon lämnar div 5 västra för att äter inträda i tjänst hos korplaget på universitetet i Peking.
Dagen rättskipare måste vi nämna något om också. En mycket duktigt domare som dock har en otroligt stor förkärlek till sig själv. Han visslade och viftade och sorterade runt sina gula kort med en sån fart att man ibland inte riktigt hängde med på vad det egentligen han menade. Men till slut förstod vi att han bara ville synas.

Tjing Tjong!