Referat SSK-Södra Trögds IK

En liten känsla av att det var en så där kallad måstematch fanns som en våt fårskinnsfäll över Movallen på söndagen. Måste så till vida att hemmalaget skulle hakas av från att hänga med i toppen vid förlust och att gästerna skulle se en förödande inledning på hösten med i så fall tredje raka förlusten.

Kanske var det därför som spelet inte travade helt rent i början av matchen, eller var det att domaren hade tagit denna match som en söndagsutflykt och tagit med sig familjen som satt i gröngräset och betraktade det hela?
Ja inte vet jag, men några detaljer har jag att skriva om i alla fall. Fjärde minuten kommer efter en frisparksvariant Adde till med en ribbträff.
Åttonde kommer Philip fri från högerkant och skjuter i burgaveln.
Tjugoförsta minuten får vi se ett klassiskt Adde-läge men vi får också se det avslutande skottet går utanför.
I tjugofjärde kommer nog den giftigaste chansen då Gurra bryter på egen planhalva och ställer med blixtens hasighet om spelet och slår en djupledare på Jocke som drar förbi sin bevakning och slår bollen i bortre stolpens insida så att bollen studsar tillbaks parallellt med mållinjen.
Men då, i den tjugosjunde minuten, kommer gästerna, Södra Trögds IK från Trögds härad, i ett anfall och så står vi där med våra tvättade halsar och på resultattavlan 0-1.
Men en som inte blev modstulen av detta var Jonas som i samma minut, efter att assistkungen Dogge serverat bollen på silverfat, behärskat placerade bollen i mål. Glädje på planen och glädje på ledarbänken och glädje på läktaren. 1-1.
Första halvleken avslutas med att Stor-Skansen Simon går i domarens ögon för bryskt fram och tilldelas sitt för dagen andra gula kort. När ledarbänken så till halvtidsvilan vandrar så tillstöter ytterligare tandagnissel, då Philip rapporterar att det trots att doktor Ove i stort sett gipsat foten, inte kan fortsätta. Så i ett nafs så var anfallsduon borta. Men killarna på ledarbänken vet hur slipstenar dras, så en ommöblering samt ett förmaningstal om konsten att inte vika ner sig, att ta ansvar, att jobba ännu hårdare så var laget redo för andra halvlek.
Andra halvlek startar med ett tryck från gästerna med det numerära övertaget i ryggen. Och vi drar oss lite för långt ner i knät på backlinjen och mål-Fille. Men när några barska order från bänken kommer och vi får upp laget högre så kommer vi mer och mer.
I den femtioandra minuten sätter Jocke bollen i stolpen efter fint förarbete av Emil. Och även om Simon och Philip inte kunde delta i andra halvlek så tror jag att deras konstanta löpande i den första halvleken hade satt sin spår i gästernas backlinje, ty man kunde i ett tidigt skede se att orken inte skulle hålla hela matchen.
Och när dessutom syster Erik lyckades att tejpa ihop Emils omilt behandlade fingrar från en trampning så blev trycket till slut för stort och när den femtiotredje minuten inleddes så slår Dogge en briljant hörna som till slut resulterar i mål. Ett mål som di lärde tvistar om det var Södra Trögd-backen, Jockes eller Jonas som var sist på den. Jag har dragit min egen slutsats och säger att målet är Jonas och Dogge assisterade. 2-1.
Men det var inte nog med det för minuten senare så jobbade Jocke fram bollen till Emil som rundade en back och tofflade in bollen där den hör hemma. 3-1.
Tröttheten och motgångarna gjorde att gästerna ägnade sig mindre åt fotboll och mer åt kapningar och efterslängar och till slut tyckte även domaren att det var dags att agera och så var vi lika många på planen och spelet jämnades ut utan att det skapades några större farligheter innan matchklockan hade gjort sitt.
Men då på övertid så visade den gamle, Chrippe, talanger med sin vänsterfot som ingen någonsin har skådat. En mycket vacker och väl avvägd lyftning in mot mitten och Duracell-kaninen Emil som tog ner och rundade målvakten och slutresultatet var som hugget i sten. 4-1.

Erik