Matchreferat SSK-Lagunda

Lördag eftermiddag och hemmamatch mot serieledarna Lagunda, regntungt och lite småkallt. En idé god som någon är väl att försöka tvåla dit ledarna och skjuta upp deras segerdans. Så blev det inte, SSK förmådde inte hålla ihop benen tillräckligt.

Laguppställningen huserade inga större överraskningar, mer än att industrianläggningen Kriff AB satt på bänken inledningsvis, efter en tids bloddopningsanklagelser.

Vi inleder första halvlek förhållandevis bra, men det är helt tydligt att Lagunda kan det här med fotboll bäst av alla lag i den här femman. Det är en bra fotbollsmatch, och egentligen kan inte de inledande 0-1 och 0-2 sägas vara relaterade till målchanser. Trams ba.

SSK kommer in i matchen igen genom en straff. Eller ja, två straffar. Den första missade Adde, varefter han blev slaktad av diverse bjässar i kampen om returen. Solklart rött kort tyckte hela socknen, och undertecknad gapade nog värre än både Mattssons- och Josefssons-familjerna tillsammans.

Add-machine gör också 2-2, eftersom han är snabb som en italiensk sportbil. Snodde bollen av någon såsig back som inte förmådde rulla kulan med tillräcklig pondus tillbaka till målvakten, Adde fräste in den som om han aldrig gjort annat än snattat bollar.

Det är den kommande tiden efter det målet som matchen faktiskt beter sig som en riktig fotbollsmatch. Det spel som SSK vill visa länet styr matchen stundtals - snabba fötter med och utan boll. Men Lagunda är ett värdigt gäng, som kan uppvisa ett annat register, främst gällande väl sammanordnade lagdelar, och ett förtroende för att deras spel vinner matcher.

Det blir också 2-4, eftersom Lagunda är jävla duktiga på att rulla kula. Men matchen står fortfarande och väger, som en fet fullgubbe mot en lyktstolpe. Som SSK:are vill man mena att matchen punkteras av ett sammelsurium av tillfälligheter och rena klåparfasoner från domarstaben: Simon Skans blir olyckligt stämplad och blir tvungen att byta. Under tiden Stefan överväger huruvida Simon kan spela vidare eller inte, får linjedomaren för sig att det är fult att vara fotbollsspelare och samtidigt gift. Vår mittback Jerry tvingas av planen för att TEJPA SIN VIGSELRING, alltmedan Lagunda tillåts sätta igång spelet med ett sånt där Herkulesinkast som dom rockat under matchen. 2-4. Det ger ett tryggt läge för ett defensivt duktigt Lagunda, som resten av matchen får möta ett irriterat och splittrat SSK. Wallin, som annars är både bildskön och bollskön, puckade exempelvis bollen i näsan på sig själv. Kunde inte prata rent förrän dagen efter. Ett talande exempel på hur off vi var, resterande tiden.

Jag har i tidigare referat gnällt på domare, men då på grundval av tolkningsfrågor, alltså påvisat dåliga domslut. Det här är något av annan kaliber, nämligen det här med att kunna reglerna som ska tolkas. Man kan ju inte hitta på. En domare är utbildad och tjänar stålars på att åka ut till hytt-och-pytt-ställen i länet, en eloge för det. Men det enda som krävs är att han/hon/den/det ska få ha jobbet, är att kunna boken. Det här domargänget kunde inte det. Den domarkontrollant som var på plats är utan tvekan förpliktigad att rapportera något sånt. Tvivlar starkt på att det blir så.

Ja, i kontexten av att vi till slut torskar på hemmaplan med 3-7, som någon slags klassens madrass, är väl det inte en enda utomstående som tar den här domarkritiken på allvar. Men det skiter väl jag i. Jag tycker det är ett otyg att inte kunna göra sitt jobb, så skärpning med det.

En knäpp på näsan ska också delas ut till det egna laget, som tillåter att matchen går så långt som till 7 mål i fesen.