Luciacupen forts.

Samling mitt i natten på Luciadagen för att fortsätta just Luciacupen. Första lag att möta blev Märsta IK, som enligt vår utskickade spion, Tompa, var det bästa han sett. Det var kanske inte så klokt sagt med tanke på hur mycket fotboll han ser. Lite räddhågsna såg vi ut men ju längre matchen led ju mer tog vi för oss. MIK inledde med att rulla in 1-0 efter 4 minuter, men som sagt vi tog oss ju längre matchen led. Efter knappa 10 minuter kommer så Storskansen farande från sin högerback och smeker fram en delikat passning till Norr-Johan som lite överraskande är helt iskall och lurar målisen och kvitteringen är klar. Tyvärr så klantar vi oss minuten senare och MIK kan få till en 2-1 ledning som man håller till slutsignalen.
Match 2 och motståndet är självaste arrangören, Wattholma IF. Stärkta av att vi knappt förlorat mot det bästa som Tompa hade sett så drog vi igång vårt vanliga spel med fart och fläkt. Och utdelningen låter inte vänta på sig, Lillskansen, ja han som låter, fixar till ledningsmålet på ett påpassligt pass från Modo-Freddo. Glada över det målet slappnar vi av lite och glömmer så småningom vårt spel och det gör att WIF kan få till en struprullare invid stolpen och det är kvitterat. Men Adde som mest sprungit runt och tittat på sitt fina bandage som Sko-Ove hade gett honom, blixtrade helt plötsligt till och så satt den då där, struten som skulle ge oss en 2-1 seger. Passet kom förståss från Storskansen.
Resultaten hade gått så bra med oss så att inför den sista matchen mot Sigtuna IF så skulle avacemanget vara klart vid vinst och troligtvis även vid oavgjort. SIF som hittills inte gjort ett enda mål. Jag vet inte om det var den kunskapen som gjorde att en underskattning smög in eller om det var pantern som SIF hade ställt i målet, men det gick åt skogen, SIF vinner till slut med 3-0 och årets Luciacup är därmed ett avslutat kapitel för oss.