Referat: Skuttunge SK - Jomala IK

Dåså hörrni, då var den sista matchen spelad. Det sista målet gjort. Den sista klappen klappad. Och till och med den sista träningen tränad för säsongen 2016. Ska erkänna att fokus som referatskrivare under matchen mot Jomala kanske inte var den bästa. Det som snurrade runt i mitt huvud var mest hur jag fortast möjligt skulle få i Linda sitt morgonkaffe när kiosken ännu inte öppnat, hur jag skulle ta mig uppför den branta backen bakom avbytarbåset för att komma till bänken, vilken låt som egentligen innehöll meningen ”se mig, hör mig, rör mig” (var förresten Linda Bengtzings ”Hur svårt kan det va?”. Himla trallvänlig bit om jag får säga det själv), om begreppet ”lyckan till framgång” verkligen heter ”lyckan till framgång” och i så fall innebörden av detta, vilka ingredienser jag skulle slänga i min paj till kvällens lagfest, vad jag skulle ha på mig för kläder till kvällens lagfest, hur jag skulle ta mig till kvällens lagfest, vilka lekar vi skulle leka på kvällens lagfest och så vidare och så vidare. Kort sagt, mycket lagfestsfokus och inte så mycket vad-som-händer-i-matchen-fokus. Att jag dessutom satt bredvid en viss Ellen som levererade det ena citat bättre än det andra för att komma med i detta gudomliga referat gjorde ju inte saken bättre. Men, som den vänliga personen jag är ska jag ge efter för hennes högsta önskan. Så, här kommer den första informationen om mötet med Jomala. Citat Ellen Eriksson: ”Det där var inte ett så farligt anfall. Jomala var mest och joxade utanför vårat straffområde.” Slutcitat.

Lite mer information som jag råkar sitta inne på är att vi vann med 8-1, att både Carro och Tilde stänkte in 3 mål var, att Sanna GH gjorde en strut och att vår allas egen kapten Malin hängde en balja följt utav en vacker piruett med ena armen sträckt upp mot skyn. Juryn visade 10 poäng. Jag råkar också veta att Jomala inte ens skulle hinna duscha efter matchen utan att de fortare än fortast skulle brassa iväg för att hinna med en tidigare båt hem. De ville därav inte heller ha något att äta från kiosken (vilket jag kan tycka är en förlust i sig för att en korv med bröd på Movallen är en smakupplevelse utöver det vanliga) eftersom de bokat platser på buffén. Ska erkänna att ämnet ”vilket lyxliv Jomalaspelarna lever som får äta buffé varannan helg” också diskuterades febrilt på läktaren.

När jag ändå är igång kan jag även dela med mig av att Carro vann skytteligan i östra divisionen med hela 30 mål och att vi på tredje plats hittar Tilde med 27 gjorda mål. Inte alls så illa pinkat om du frågar mig. Bör nämnas är att vi också vann (om man nu kan räkna det som en seger) publikligan för i år med ett publiksnitt på 64. Vi har inte heller förlorat eller tappat poäng på Movallen och den enda hemmamatch vi gått till pausvila utan ledning är mot Häverödal där 0-0 var halvtidsresultatet.

Summan av kardemumman är helt enkelt att vi gjort en sjujäkla bra säsong i år med 17 vinster av 18 möjliga. Jag vill passa på att tacka laget för att ni är bäst utan protest, jag vill tacka coach Bella och alla våra fantastiska lagledare för allt jobb och sist men inte minst vill jag tacka alla som har hejat fram oss till seriesegern i år. Så tack, tack och tack.

Jag antar att detta referat inte gjorde dig som läste ett dugg klokare, men jag vill också passa på att tacka just dig för att du tog din tid att klicka dig in på vår lagsida. Det har gjort att vi flertalet gånger hamnat på besökartoppen på laget.se.

Jag vet inte vad ni tycker men det känns ju som om vi har en massa att fira på årsfesten om några veckor eller hur? Jag hoppas att vi ses där och att ni är lika taggade som jag är på festernas fest.

Taco hej, leverpastej
// Sara Bä

Helena Bohlin