Rapport 3 från Tjeckien

En lång och intensiv helg närmar sig sitt slut. Det var ett väldigt tröttkört gäng som klev upp på söndagmorgon. Några småskavanker och en del förkylningar gjorde att två tackade nej till spel. Vi hade även en lite nedslagen känsla efter missad chans till A-semi i 04 och mikroskopisk chans till medalj i 03. Vi var tvungna att slå serieledande Bulldogs med sex mål samt att alla resultat skulle gå vår väg. Dessutom tidig morgonmatch... Hur skapar man motivation i ett så stukat gäng? Uppvärmningen visade heller inga tecken på att det skulle finnas någon energi. Men vi pratade om att det är i sådana här stunder man reser sig. Det är ur de dåliga förutsättningarna man hämtar energin. Det är i motvind draken lyfter!
Vi fokuserade på att hålla oss på rätt sida om ett anstormande Bulldogs som gjorde 1-0 efter sju minuter. Men ganska snabbt föll de ner i tempo och vi kunde flytta fram positionerna. Kvittering till 1-1 gav mer energi och mot alla odds står det 2-1 till oss i paus. Och i den pausen gick det upp för alla att vi inte kommer att ge oss. Om de hugger av oss armar och ben kan vi fortfarande bitas. Matchen slutar 2-2, vilket skickar en tydlig signal till det trötta och halvkrassliga gänget på läktaren: det är på allvar idag också!

Då är det dags att byta arena för slutspelet och gänget som åker iväg med bussen är ett annat än det som satt vid frukosten. Hallå Prag! Vi är Skellefteå IBS! Flytta på er för fan!

Vi kommer till en hall som består av fyra planer och nästan inget annat utrymme. Det är fullt med folk runt alla planer och ett fruktansvärt liv. När något av lagen i P08 gör mål tror man att man är på hockey. Det är ramsor, trummor och tutor. Tjeckerna har en liten annan kultur kring ungdomsidrott, helt klart. Vi delar omklädningsrum med alla andra tjejlag och tennisspelare. Det finns ingen plats att värma upp eller ha taktikgenomgång. Vi har bara sex bollar kvar i påsen till värmningen på planen. Men just där och då spelar sådana saker ingen roll. Fokus är på semin mot Bulldogs 04. Planen är något mindre och vi förbereder oss på en riktig köttarmatch. Det blir det också. Kamp om varje centimeter över hela planen. Alla sliter som djur, det skriks från båsen och läktaren och domarna har ingen lätt uppgift. Vi klarar även denna match av ett box play på ett mycket bra sätt. Chanserna avlöser varandra och ingen har puls under 200. Till slut så väger matchen över till oss och vi vinner med 2-0!

Arrangörerna har fixat speciallunch till oss och flyttat finalen till den arena vi just spelat semi i för att vi ska slippa stressa mellan med rälsbuss och vanlig buss. Femton minuters promenad till och från lunchen gör oss gott och vi är redo för final. Väl där finns det inget som stoppar oss. Vi behärskar det täta, hårda spelet perfekt och lyckas även plocka fram fint spel emellanåt. Fat Pipe Chodov kämpar och skapar förstås även de chanser. Och det är final, så visst är det hög anspänning ändå. Men när vi kontrar in 3-0 mitt i Fat Pipes press är det klart. Vi åker på en utvisning i slutet så spänningen består ändå matchen ut. Men sen får tjeckerna lära sig hur man firar i Sverige!

Vi spelar alltså 11 matcher och förlorar bara tre. Marginalerna gör att vi inte kommer bättre till tabellmässigt. Men vi vinner sista matchen, vilket de allra flesta lagen inte gör. Vi fick en liten medalj för segern i B-finalen och till slut tycker vi att vi lämnar Prag som vinnare. Efter middagen åkte vi in till stan och firade - ett firande som höll på långt efter vad hotellets reglemente tycker är lämpligt. Men vi är Skellefteå IBS och vi är bara i Prag en gång! Kanske

Jens Mårtensson