Leksand segrare i Svetak Open

Svetak Open avgjordes under lördagen. Det bjöds på soppa och samkväm. Publiken trängdes om utrymmet med spelarna. Kaffet flödade och Kenneth Berglind underhöll villiga lyssnare med historier från sitt curlingliv, som tog sin början utomhus på Silvervallen. Man får vara glad att curling numer spelas inomhus, i alla fall en sån här dag. När röken lagt sig stod Leksand som segrare, men egentligen kunde vilket som av de sex deltagande lagen ha vunnit turneringen, så jämnt var det.

Grupp 1 bestod av hemmahoppet Club 12, fjolårsvinnarna Uppsala och Södertälje, finalister från förra året. Laget från Södertälje motsvarade de höga förväntningarna och tog hem gruppen, medan Club 12 slutade på andra plats. Uppsalalaget, som drogs med skador och sjukdom, fick spela på tre och hade lite svårt att komma igång. Lagets skipper, Tova Östervall, skakade uppgivet på huvudet efter gruppspelet, men med gott stöd från läktaren skulle det snart gå bättre.

Grupp 2 vanns av Leksand som stal sig till seger mot Danderyd och utjämnade poängställningen med en trea i sista omgången mot ett decimerat Svetak, som fick klara sig utan sin härförare, Mats Svedberg, som snöat in i ovädret. Laget visade moral och kampvilja och sålde sig dyrt.

De båda gruppvinnarna kunde kvittera ut var sin biljett till semifinalen. Övriga lag gjorde upp om två semifinalplatser. I den ena kvartsfinalen möttes Uppsala och Danderyd, som skippades av evigt unge Anders Kraupp. En jämn tillställning där Uppsalas Pernilla Roxins rutin och Filippa Burman Fessés karakteristiska hoppsop firade galaktiska triumfer.

Den andra kvartsfinalen var ett rent Silverstensderby. Lag Svetak vände och krigade till sig en vinst efter en stulen poäng i sista omgången. I Club 12 var besvikelsen total.
-Just nu känns det inte så roligt, berättade en dyster Mikael “Smyg” Johansson som för dagen förstärkte ett redan starkt lag.

Semifinalerna blev en repris på gruppspelsmatcherna.

Uppsala, höga på framgångsvågen, betvingade familjen Österlund, förstärkta av Henrik Ekblad, efter en jämn och välspelad drabbning. Uppsalas Tova Östervall, som mindes hur gott fjolårets vinst smakade, smackade förväntansfullt när hon fick syn på priset. Kanske tappade hon lite av sin koncentration där. Alla vet ju hur svårt det är att skippa, särskilt när man tittar åt ett annat håll.

Den andra semifinalen spelades mellan Leksand och Svetak. Dalalaget undvek nu, till skillnad från gruppspelsmatchen, att hamna i fällorna som gillrades av Västerås bidrag till curlingen. Lagets avslutare Inge Granback, som stått för några magiska stenar, hade till slut inga svar på frågorna Leksand ställde.

Finalen mellan Leksand och Uppsala blev ytterligare en jämn och välspelad historia. Laget från Siljans södra strand höll undan och vann med en poäng tack vare några utomordentliga sistastenar från Magnus Sjörs när det som bäst behövdes. Laget var illa ute i sista omgången där Uppsala var på väg att vända matchen.
-Jo, jag är väldigt nöjd med några av stenarna, meddelade Magnus Sjörs blygsamt.

Laget kompletterades med skipperns lillebror, Tomas Sjörs, som återvänt från sin exil i Skåne och välkomnades tillbaka på den stora scenen med pukor och trumpeter. Laget kompletterades av Rättviks ungtupp, Joel Nallgård (förmodligen också släkt, curling-Sverige är ju som bekant inte så stort), vars kraftfulla sopning räddade många stenars öde, och Johnny Eriksson.

Henrik Ekblad och Ulf Sundborg delade på segern i den individuella dra till tee-tävlingen. Båda drog till knappen och var omöjliga att sära. De vann var sin tröja från UNIQLO. Den först nämnde firade segern så passionerat att hans byxor försvann på kuppen.
-Vad gör det när jag fick en tröja istället, utbrast han belåtet.

Jodå, det kan gå vilt till på curling ibland.

Johnny Eriksson Webbansvarig