SM i Karlstad

Marcus Sund hörde av sig till mej och undrade om vi inte skulle ta chansen och spela SM i år också när det gick så bra förra året i Härnösand. Då spelade även Pea Andersson och Kalle Nordlund i laget och vi slutade delad femma efter att blivit utslagna i kvartsfinalen.

I år fick vi med oss Olle Nilsson och Mats Svedberg som skipper. SM spelas enligt formatet trippel-knock, det vill säga: När laget vunnit tre matcher är man vidare till slutspel och när man förlorat sin tredje match är man utslagen.

Vi inledde mot Mjölby, som vann SM förra året och därmed fick en landslagsplats. De var så klart mycket bättre men vi var inte helt chanslösa. Vi skapade några chanser till större bon men det ville sig inte hela vägen.

Nästa match var mot ett göteborgslag. Vi tog kommandot direkt och släppte aldrig in motståndarna och vann till slut ganska enkelt.

Vår tredje match var även den mot ett göteborgslag, ett betydligt bättre lag. Vi spelade inte bra, men det gjorde inte motståndarna heller. Det blev bjudningar åt båda hållen och delvis berodde det på svår is, men lite bättre skulle vi ha spelat. Till slut tog vi en knapp seger och var det mindre besvikna av två missbelåtna lag.

Nu hade vi två chanser att ta oss till slutspel. Bara ytterligare en seger krävdes och den skulle inte komma mot Sollefteås, lag Nyman. De är obesegrade i Elitserien den här säsongen, en serie de vann förra året och de var det klart bästa laget vi mötte i Karlstad. När man möter ett riktigt vasst lag är det olämpligt att åka på en fyra i baken i första omgången, vilket vi gjorde trots att vi spelade ganska bra. Uppförsbacken fortsatte tills vi gav upp efter fem omgångar. En sån gång märker man hur stort steget är upp till de bästa lagen i Sverige.

En chans till således och den tog vi när vi gjorde vår bästa match mot Sundbyberg. Matchen var helt jämn fram till sjunde omgången då vi fick till spelet och motståndarna tvingades chansa lite. Motståndarna tackade för sig och åkte hem medan vi fick ladda för kvartsfinal. Vi var övertygade om att vi skulle få möta Edin, eftersom de kom från A-stegen och vi från C. Rankningen av C-lagen byggde på tee-dragningarna inför varje match och trots att vi inte varit så nöjda med våra dragningar var vi tydligen bäst av C-lagen. Det innebar att vi hamnade på sjätte plats i grundspelet och fick möta Gävle, som slutat trea.

Även Gävle är ett riktigt bra lag, som är med i toppen av Elitserien. De tog tre raka ettor, sen en stulen tvåa. I femte hade vi en öppen dragning för en trea, men vid det laget hade det börjat sega i linan så stenen blev lite för kort trots tappert sopande. En tvåa var väl ändå bra och det hade inte hjälpt om vi fått ännu en poäng, motståndet var för bra helt enkelt. Vi var tvungna att spela högt och chansade vilt i sjätte omgången, en chansning som inte gick hem. Tre poäng till motståndarna och godnatt för Silverstenen.

Vi är nöjda med resultatet, delad femma, även om spelet inte stämde varje match. Det var kul att mäta sig med de bästa lagen i Sverige. Bara en sån sak som att spela kvartsfinal på banan bredvid lag Edin. Det var svårt att inte titta iallafall lite grann på vad som hände där. Jag tror även att de är viktigt för föreningen att synas i dessa sammanhang och knyta kontakter inför framtiden.

Johnny Eriksson Webbansvarig