Premiär på klassiskt gräs

Fyra förväntansfulla bowlsspelare från Sala skulle testa på det här med bowls på det ursprungliga underlaget gräs. Olle, Kalle, Per-Arne och Kristina skulle få en tuff uppgift att hantera. Inte blev det lättare av att Augusti 2015 var den blötaste någonsin i Englands historia. Tror ni att det var trögt. Det var bara förnamnet. Här gällde det att ta i som på en drive för att komma fram till jacken!

Efer nästan en hel dags färd genom London från norr till söder. Först med buss, därefter med lokaltåg genom de södra delarna, passerande mindre fashionabla men väl så pittoreska bakgårdar. Vi for direkt till en av Londons Bowlsshoppar i Carshalton för att komplettera utrustningen. Här hade vi sådan tur att det visade sig finnas en Bowls green bara ett par minuters promenad från butiken. Nu fick vi börja med att träna upp armstyrka och sving för att kunna närma oss jacken på ett någorlunda presentabelt sätt. Efter att ha provat flyg, buss och tåg beslutade vi oss för att byta färdsätt till taxi. Med lite hjälp med kartläsningen från Olle lyckades taxikillen till slut hitta vårt hotell The Long Room and Bar Hotel på Mitcham Road i Tooting.

När vi nu äntligen kunde bli av med baggaget var vi strax redo att bege oss mot tävlingsarenan. Tävlingen The Caribbean International Bowls Weekend hölls på den den mycket gemytliga klubben Streatham Park Bowling Club. Den startade 1948 då man övertog en tidigare gräs tennis anläggning. Väldigt passande då gräsunderlaget på en Bowlsbana mycket liknar den för grästennis. Efter att ha bytt till det för dagen femte fortskaffningsmedlet och ca 2 km gångväg plus några felnavigeringar senare öppnade vi grinden till rena idyllen. Rakt fram till höger låg det lilla vita klubbhuset som såg ut att vara från minst den tidigare tenniseran. Framför till vänster den ovanligt gröna bowlsgreenen 40 gånger 40 meter stor inramat med ett rejält dike runt om. Hela anläggningen var omgiven av 7-8 meter höga träd och buskar, likt en ogenomtränglig djungel.

Som gästspelare blev vi hänvisade till bortalagets omklädningsrum. Inte det exclusivaste vi sett. Mer som ett trädgårdsskjul! Vi hade nu en stunds träning och inspelning framför oss. Jag tror ärligt talat inte att våra motståndare blev speciellt imponerade av oss. Men vi gnetade på för att hitta olika nyanser av stenhårda slag för att hamna nära jacken. Därefter vidtog trevlig samvaro i klubbhuset där åtminstone baren var välutrustad.

Nästa dag startade själva tävlingen med lagspel (4 i varje lag). Vi hade blivit lottade mot två lag från hemmaklubben i de första matcherna. Trots att vi stundtals låg bra till i omgångarna rann det iväg utan att vi hade någon chans. I den tredje matchen mötte vi Croydon ett lag från en större klubb i grannskapet. Här tyckte vi att vi hade lite chans ett tag innan även denna match gick förlorad. Croydon blev till slut vinnare av 4-mannaspelet. I den fjärde matchen skulle vi möta Förenade Arabemiratens landslag. Vi kom snabbt under men började sedan en upphämtning för att inför sista omgången leda med 2 poäng. Här lyckades dock våra motståndare ta en tvåpoängare så att resultatet blev oavgjort 6-6. Den femte matchen mot Hollands landslag startade också olyckligt. Stort underläge i början. Men sedan började vi ta poäng efter poäng. Första segern med 7-6! Av bara farten upprepade vi bedriften mot Jamaica 2. I den sista matchem mot Jamaica 1 var vi aldrig riktigt nära att kunna hota dem.

Dag 2 innebar singelspel mellan spelare från Sverige, Förenade Arabemiraten, Holland och de 2 lagen från Jamaica. Kalle vann här 3 av 4 matcher, Olle och P-A 2 av 4. Kristina ledde 2 av sina matcher ganska klart i början innan hennes motståndare började att kasta jacken väldigt långt. Walter, en Jamaican sade till och med att "Nu kommer jag att kasta jacken långt och då kommer du inte att komma fram" Kristina kom inte heller fram!

Den tredje dagen var det meningen att det skulle bli slutspel och rak utslagning. Men det blev det ingenting av med då regnet behagade att vräka ned i allt för stora mängder.
En lärdom att dra av grässpelet är att man måste ha en perfekt rullteknik på kloten för att kunna få den rätta längden på slagen. Genomgående såg vi också att man använde stora klot. Men inte alltid med så tungt material. Det verkade som att de större kloten hade lättare för att rulla över ojämnheterna som uppstår. För att sammanfatta det hela så var det en sällsynt trevlig tävling och vistelse i södra London.