Intervju med Martin Sundström

Nu har det blivit dags för ännu en intervju med en spelare som kommer att ingå i truppen 2017, denna gång med målvakten Martin Sundström.

Om vi börjar med en tillbakablick mot den gångna säsongen, hur går tankarna då? Du gjorde din första match 12/6 mot Söderhamn borta (säsongens första trepoängare).
-Mycket blandade känslor. Jag gjorde comeback sent som du säger och kom då in i ett lag som hade ett sargat självförtroende. Jag hade ju följt laget lite på avstånd och jag led verkligen med alla inblandade när jag läste om förlust efter förlust. När jag kom in till matchen mot Söderhamn kändes det lite som ”härifrån och framåt”, vi skulle bara vinna, vilket vi gjorde. Det blev ett viktigt avstamp som gav oss mod inför fortsättningen.

Alla kanske inte har koll på hur din karriär såg ut innan du kom till oss, det är tag sedan nu. Berätta gärna lite kort om hur din karriär såg ut innan du fick Heden som hemmaplan. Både 2008 och 2009 fick du pris/utmärkelse.
-Hedesunda IF är min moderförening, viken jag lämnade för Gefle IF. Jag representerade pojklandslaget för min årskull och fick spela en landskamp. Efter en säsong i GIFs juniorlag klev jag upp i a-laget. Följande säsong fick jag debutera i Superettan som 18-åring. Sammanlagt blev det sex säsonger i GIF, inkl. lån hos Sandvikens IF och Brynäs IF i div 2. Säsongen 2008 inkluderade som du nämnde en utmärkelse, som årets målvakt för alla div 2-serier. Därefter gick flyttlasset till Västerås SK. En lyckad första säsong resulterade i utmärkelsen som årets spelare i klubben. Efter två säsonger i div 1 ville jag vända hemåt igen och blev då kontaktad av Strömsberg.

Få om ens någon anade nog när du skrev på det första kontraktet i slutet av mars 2011 (några dagar innan transferfönstret stängde) att du skulle vara klubben trogen i minst sju säsonger. Vad har gjort att du valt att stanna i klubben under så många år? Två gånger har du till och med meddelat att du ska sluta med fotboll, men en bit in på efterföljande säsong har du ändå varit tillbaka mellan stolparna.
-Jag har från första stund känt mig väldigt välkommen i klubben och trivts jättebra. Det är en liten förening med en familjär känsla där det finns engagerade eldsjälar som driver verksamheten. Egentligen är det ju fantastiskt att man kan ha ett seniorlag som huserar i div 2 i lilla Strömsberg. Anledningen att jag har slutat har egentligen inte varit att jag tappat suget efter fotboll eller att kroppen sagt ifrån utan att jag haft svårt att få det att gå ihop med heltidsstudier, resande och livet på sidan om. De två senaste säsongerna, då jag slutade, gav jag ett löfte om att ställa upp om det skulle behövas. Med lite modifikation i mitt träningsupplägg har det gått att göra comeback.

Är det någon händelse/match eller några händelser/matcher som sticker ut från alla dina år i föreningen?
-Det finns många roliga minnen, svårt att välja ut enstaka tillfällen. Generellt har det varit riktiga äventyr att spela i Norrtvåan med de marathonresor det innebär. Jag glömmer aldrig golfranchen utanför Boden, Pite havsbad och spökhuset vi sov över i innan matchen mot Robertsfors. Sen glömmer jag heller aldrig räddningen jag gjorde med tåspetsen på övertid borta mot Skiljebo som gjorde att vi höll oss kvar (2012) och den fantastiska upphämtningen vi gjorde nu i höstas! Självklart var det också roligt att få pris som årets spelare (2011).

Säsongen 2017 får vi återvända till division 2 Norra Sveland, hur ser du fram emot nästa säsong?
-Det kommer naturligtvis underlätta att slippa vara på resande fot en hel helg för att spela match (jämfört med Norrtvåan). Kan vi sen bygga vidare på vår höstsäsong och ta med oss den känslan från start så kan det bli roligt. Nu får vi in en ny tränare som är ung och hungrig och det ska bli spännande, det blir ju en nystart för oss gamla spelare också.


Foto Håkan Karlsson