Favorit i repris! INTERVJU MED MICHAEL LOHSE.

Patrik Nylén har interjuvat Michael Lohse.
Hej Michael, hur är din relation till Säter idag?
Vi har fortfarande föräldrahemmet kvar i Säter och åker gärna hem på ledigheter.
Skönt att fly Stockholm och få lite lugn och ro. I Säter passar min familj på att vara i skogen, vandra och fiska. Vi har löst säsongskort i Säters fiskevårdsområde. Vistelsen i Säter kommer vara ett fint minne för mina barn när dom blir äldre. Här träffar vi gärna släktingar och vänner som kommer på besök. Under pandemin som varit, har vi isolerat oss i huset när vi kommit till Säter, endast åkt in till stan när vi behövt handla.

Berätta om din hockeykarriär i Säter?
Som liten var jag och mina syskon aktiva inom hockey, fotboll, vollyboll och framför allt tennis där mina föräldrar spelade aktivt tillsammans och med oss barn, det gör jag fortfarande. Försöker spela en gång i veckan i Stockholm. Idrottandet var väl 50% för att kompisarna gjorde det, 30% eget intresse och 20% för mina föräldrar tyckte det var viktigt att vi motionerade. Fin grej med föreningslivet. Ger så mycket och man blir medveten om att ha bra kondition och sköta om sin kropp.
På vintrarna när man var 15 år kretsade mycket runt ishallen. Jag spelade själv men arbetade också extra som vaktmästare på idrottsplanen. Klippte gräs samt körde ismaskinen.
Mina bröder George och Janne var duktiga i hockey. George spelade i A-laget och Janne var en duktig målvakt som stod i Säter och Gustafs. Mina kompisar Per Ljusteräng och Peder Wikström, var duktiga i tidig ålder. Hockey för mig var en prövotid med kompisar och ett sätt att utvecklas.

Har du några roliga minnen från hockeytiden i Säter?
Min mamma Ljuba vann tävling om att sätta namn på Säters ishall: Kristinehov.
Som junior spelade jag A-lagsmatcher, backpar med Urban Larsson. Jag var liten och lätt men snabb på skridskorna. Var väl en medel-spelare och slutade spela när jag var 18 år.
Sedan kommer jag ihåg att Ulf Dahlén var med på någon träning i Säters A-lag, tror att han hade släkt i Säter och var på tillfälligt besök.
Jag har ett roligt minne. Göran Strömbergs pappa hade varit i Canada. Med sig hem hade han en skottbräda: planka med gummiband och puck på. Jag hade så dåliga handledsskott så den blev jag ombedd att träna med i källaren.
På tal om Canada. Jag har en kompis i Canada som heter David Anderson i Edmonton. Han har två bröder, bl a Glenn Anderson som spelade i Edmonton Oilers. När jag var över och hälsade på ett år hade Edmonton vunnit Stanley cup tre år i rad. En kväll blev jag presenterad för familjen. Dagen efter skulle det spelas en välgörenhetsmatch där bl a Mark Messier, Glenn Anderson m fl skulle vara med i. Det fattades en forward, så jag fick frågan: Du som är från Sverige måste kunna spela hockey? Jag bildade anfallspar med bröderna Anderson. Efteråt fick jag beröm för mitt handledsskott av Glenn Anderson. Det har jag att tacka Görans pappa för 😊
Vid 18 års ålder flyttade jag till Stockholm. Var på try-out med AIK och Danderyd, blev till slut utsållad. Slutade med att jag lämnade hela utrustningen hos matrialaren i Danderyd. Åkte inte skridskor på 10 år, undantaget när jag var över till familjen Anderson i Canada som jag berättade om tidigare.

Hur kom du in på musikspåret?
Min pappa var överläkare på sjukhuset men spelade flygel och sjöng när jag var ung, Flygeln står fortfarande kvar hemma. Jag hade sovrummet ovanför, så jag har väl det i blodet. Fick somna till pappas sång och spelande på kvällarna.
Min första egna upplevelse med musiken var på Klockarskolans musiksal. Vi hängde med dom äldre som lirade lite: Göran Strömberg (gitarr) och Teddy Wikström (trummor). Fränt med gitarrer och förstärkare. När vi blev lite äldre fick vi hjälp av Stefan Lindfors på Folkets Hus som ville att vi ungdomar skulle få ha en replokal. Mitt band bestod av Patrik Blomqvist, Kalle Tolnai och Fredrik på trummor. Vi fick hålla till i ett rum under själva Biografen, men vi fick absolut inte spela när man visade film i salongen. När vi blev äldre blev det replokal i gamla Kungsgårdsskolans musikkällare. Där repade säters stora rockband: EISST med bröderna Snell, Titz och Isfeldt. Dom var ett band på riktigt och fick ofta besök av musiker från Stockholm. Vi fick hänga med till Stockholm på konserter mm.
Vi yngre grabbar arbetade även extra i Säterdalen på somrarna och fick bygga scen och bära instrument åt Europe, Imperiet m fl. Minns att Lilli & Sussie spelade i Säter en kväll. Efter konserten fick jag skjuts hem i deras turnébuss, vilket minne. Det satte sina spår i en ung kille och vad man kan göra när man spelar musik.

Rockbandet Atomic Swing slog genom?
Tack vare ett eget sound, unik personkemi och en ung och duktig låtskrivare i Niclas Frisk som år 1992 skrev: Atomic Swing - Stone Me Into The Groove - YouTube. Vår musik grundades på sent 60- och tidigt 70-tal s k retrorock. Med lite tur och bra tajming att vi gjorde musik som vi själva tyckte var bra, slog vi genom snabbt. Åkte på världsturné till Europa, Japan, Australien med ca 200 spelningar per år. Ett krävande liv med resande, turné, studio, släppa album och ut och åka igen. Vi orkade 5 år innan vi pausade bandet. Satsar man på musik måste man vara beredd på att vilja åka runt, året runt.
Nu har Atomic Swing börjat lira tillsammans igen och har totalt släppt fyra LP och nyligen en EP. Väntar spelning på flera ställen i sommar, se Atomic Swing live. Besök denna länken Atomic Swing Live
Idag är jag lyckligt lottad. Kan idag spela med några få utvalda konstellationer och egentligen göra det som känns kul och inspirerande, rent musikaliskt. Ser mig själv idag som en multikonstnär. Idag är produktionerna större och välarrangerade. Jag har turnérat i Norge med Front | Janove Ottesen. Vi spelade bl a på DnB Arena (en ishall och hem till Stavanger Oilers), så jag knyter väl ihop säcken när det gäller hockey så att säga.

Butiken Herr & Fru Lohse, berätta?
Tröttnade på musik i slutet 2000-talet, då hade jag lirat själv, jobbat på skivbolag och drivit skivbolag, då fick det vara nog. Fick chansen att göra någonting annat. Min fru och jag startade 2007 smyckesbutiken Herr och fru Lohse: som säljer smycken med fokus på designers från Norden. Ett nyttigt avbrott där jag fick lära mig nya saker. Besök butiken här: Butik

Slutligen, planerar Atomic Swing någon spelning i Säter?
Man vet aldrig. Sista vi spelade i närheten var i Hedemora på Dalarocken 2021. Vore fantastiskt kul att få lira i Säterdalen ingen, varför inte. Var med min dotter på Dolly Style i Säterdalen förra sommaren, hon tyckte det var jättebra.
Tack Michael!