Referat: USK - SHC

Match på en torsdag kl. 18.30 kräver sin lilla planering. En massa algoritmer plockas in i vardags-ekvationen och vips kan man konstatera att man helst bör (läs: måste) lyfta från kontorsstolen senast kl. 16.00 för att hinna med allt.
Sagt och gjort. Ombyte, cykeltur hem, ännu ett ombyte..nu till varmkläder, en middag svept i två monstertuggor och allt klart för att transportera sig och nr 28 till backupphämtning och därefter vidare till ishall.
Väl på plats beordrade den uppvärmningsstormande truppen med synnerligen bestämda stämmor undertecknad att rulla in Nellys grejer i omklädningsrum nummer tre, medan nämnde ringettespelare kidnappades av övriga tjejer ut i det höstlika decemberrusket.

Med de bestämda stämmorna i färskt minne gick man rakaste vägen till omklädningsrum tre, där det konstaterades att det var åtta tappra spelare på plats för att ta sig an USK. Ingen skulle kunna gnälla på för lite speltid med andra ord.. :o)

Medan truppen värmde upp lät jag Volvon ta en sväng bort till macken för påfyllning av vätska både för bil och undertecknad. Finkaffe med kardemummabulle stod för en fin uppladdning inför drabbningen som skulle bevittnas på läktarplats.
Knappt hade man hunnit svälja den sista tuggan av bullen innan matchen drog igång och kardemummasmaken fanns fortfarande kvar i gommen när SHC tog ledningen, bara 9 sekunder in i matchen. Avslag till Michelle som tog den allra kortaste vägen mot mål och prickade in ledningsringen.
Ett mål som skulle följas av ytterligare fem SHC-fullträffar innan perioden var över. Ett par av dessa kom till efter riktigt vackra anfall av märket klapp-klapp-spel, där inte minst Kajsa och Ellen hittade varandra genom fina passningar. Praktfulla skolboksexempel faktiskt.

Sollentuna-tjejerna förde det mesta av spelet och möjligtvis var tempot att betrakta som lite torsdagskvällstrött, men passningarna och defensivarbetet var desto skarpare. Om motståndarna fick ringen var minst en SHC-spelare snabbt framme för att försöka snappa åt sig den. De gånger som utespelarna misslyckades med sitt snapp-uppdrag så agerade Amanda stabilt i målet och såg till att hålla tätt fram till pausvilan.

En pausvila som bjöd på påfyllning i form av korv och läsk i den välbesökta kafeterian. Korven var en smula blek i smaken, men slank ner ändå tillsammans med en väl kyld Cola Zero.
Åter på läktarplats kunde man konstatera att coach Stefan gjort allt som stod i hans makt för att förvirra undertecknad genom att formera om laget. Nåväl… att formera om bland de sju utespelarna så gott det gick i alla fall.
Plötsligt hittade man Nelly och Alma som centrar medan Kajsa och Michelle återfanns på backposition. Magda, Ellen och Filippa varvade främst runt på forwardsplats. Amanda återfanns dock turligt nog på sin målvaktsposition, vilket hindrade hjärnan från att drabbas av fullkomlig härdsmälta.

När alla dessa åtta pusselbitar fallit på plats kunde vi konstatera att det plötsligt runnit iväg nästan nio minuter av period nummer två och ställningen var fortfarande 6-0! Inte ett mål i andra perioden så långt alltså, men målchanser saknades minsann inte. Man sköt och dribblade, dribblade och sköt men ringen landade överallt där den inte skulle och allra helst mitt på den duktige USK-målvakten.

Det var nog inte bara hos undertecknad som positionsförändringarna skapat viss oreda, för det fina passningsspelet var oftast ett minne blott i andra perioden, där det mer handlade om ringtransport hellre än att passa sig förbi motståndaren. Gång på gång fastnade SHC-tjejerna på både två och tre motståndare framför målet och istället för att titta upp och hitta passningsalternativ böjde man ner nacken ännu mer och försökte att våldsforcera in ringen förbi motståndarna. Resultatet..ja, inte ett mål på nästan nio minuter alltså.

Nåväl, till slut lyckades även denna mindre spektakulära stångar-taktik och när matchen var över kunde vi läsa segerresultatet 9-0 på tavlan. En inte bländande, men stabil insats av utespelarna och – givetvis – en fläckfri prestation av Amanda som höll nollan. Svettigaste räddningen var nog när ett till synes givet reduceringsmål för USK hindrades med hjälp av yttersta delen av klubbskaftet, vilket framkallade ett sus bland den inte alltför frusna publiken på läktaren. Det var ju rena sommartemperaturen i hallen jämfört med B-frysboxen på vallen…

Tjejerna firade segern på isen och kort därefter syntes nummer 28 fira segern genom en stor portion pommes frites med tillhörande Coca Cola. Hon hävdade att detta innehöll precis det som behövdes för att återhämta sig.
Hmm..man kanske borde konsultera en dietist vid tillfälle..
Hmm…det är ju snart jul…

”Nu får du lära dig allt om återhämtning, javisst.
Här får du av pappa en tvåtimmarskonsultation hos en dietist”
God Jul Nelly önskar Pappa

- Men..varför gråter du, gumman?

Vid korv, cola, kaffe, kardemummabulle och tangenter:
Tommy Nordin