Summering från finlandsresan - del 2

Team Sweden mönstrade 14 tappra tjejer i första matchen, som mäktigt nog inleddes med nationalsånger.
Matchen blev nyttig på alla sätt och vis skulle det visa sig.
Hann det ens passera 15 sekunder innan de något chockade gulklädda spelarna fick se den blå gummiringen trilla in i det egna målet? 0-1 och allt annat än en smakstart på turneringen.
De efterföljande minuterna handlade mycket om att försöka städa bort ring och finska spelare som surrade likt ilskna små Lilla My:er framför Magda, som fick göra den ena paraden efter den andra.
I undertecknads hjärna svischade några reflektioner snabbt förbi:
”…OJ, vad händer?!”.
”…Trösta 18 ledsna barn hela natten”.
”…Hur långt går räkneverket på resultattavlan?”.

Turligt nog hade ringettekämparna helt andra tankar i de hjälmbeklädda skallarna och efter att ha skakat av sig resa och nerver började man arbeta sig in i matchen allt mer. Man kämpade, jobbade och slet på alla positioner. Det räckte nästan ända fram, men när slutsignalen tjöt (vilket är ett understatement) konstaterades en hedersam förlust med 1-2, där Team Swedens mål prickades in snyggt av Jossan.
Matchen därefter fick samma inledning, där nerverna var tillbaka både under och utanpå de gula tröjorna, vilket motståndarna utnyttjade och pangade in ledningsmål tidigt i matchen.
Men..precis som i första matchen kom tjejerna igång i takt med klockan och – återigen – med lite flyt hade man kunnat få med sig en poäng eller fler. Dock skrevs slutresultatet till 1-4.

God middag och välförtjänt bad i simhallen stod på schemat innan det var god natt.

Lördagen bjöd på fyra tuffa matcher för tjejerna och ännu fler djupa pannveck efter laguttagningarna för coacherna.
Gnistrande fint väder, men kall och torr luft. Något som fick läpparna att mer och mer kännas som sandpapper och lypsyl blev plötsligt ett hett eftertraktat objekt.

Det var även här någonstans som Kisakallio fick ta del av ett nytt uttryck vare sig man ville eller inte.
”TRYCK UT!!”, hördes nämligen eka i ishallen, över hela Kisakallio och förmodligen även i Åbos yttre stadsdelar, när Christian förmanade försvaret att just trycka bort spelare efter spelare från farligt område framför målet.
Uppmaningen – som definitivt inte gick att missa - visade sig vara ytterst effektiv och i match efter match tog tjejerna för sig mer och mer. Efter två förluster (1-2 och 0-8) var det så äntligen dags för en befriande och ytterst välförtjänt seger (4-1), som timmarna därefter följdes upp av ännu en skön viktoria (7-1).

Möjligtvis kunde TRYCK UT-uppmaningen drunkna stundtals när den mäktiga svenska hejarklacken drog igång på läktarplats. Distinkta ramsor sjöngs ut över hela banan och när sedan de finska supportrarna stämde upp i kontra-allsång var det närmast landskampsstämning i hallen.
Men ingen kunde utmana det svenska engagerade och högljudda gänget där inte minst Magnus visade sig vara hejaklackens motsvarighet till Pavarotti med mäktig lungkapacitet (inga andra jämförelser i övrigt..).

Med det mäktiga huliganstödet på läktaren och ett par vinster i ryggen var laget verkligen igång. Spelarna började hitta sina roller alltmer och om det någon gång skulle råka bli lite för försiktigt framför Magda så drog Chrille bara in tre kubikmeter luft i lungorna och lät Kisakallio få höra ledordet ”TRYCK UT!” eka ännu en gång.
Det var även här någonstans som laget verkligen bjöd på Gangnam Style-show vid avtackningen av motståndarna efter matchen.
Återigen avslutning i form av god middag, bad i simhallen och därefter lite filmkväll för de som ville.

Fortsättning följer...