Svängigt i Solna

En trög start, övertygande spel, totalt ras, en stark avslutning och ett avbrutet segerfirande ledde fram till att en poäng till slut kunde räddas hem till Sollentuna under lördagens match i Ritorp.

Det var med andra ord en match där man slets mellan både hopp och förtvivlan och där en hel del av eftersnacket kom att handla om att vi faktiskt hade en ring innanför motståndarnas mållinje, som kunde ha gett oss segern.

Men för att ta det från början… Matchen inleddes starkt av motståndarna och SRC hade svårt att ta sig längre än till neutral zon. USK kunde också inkassera första målet efter drygt tre minuters spel. En liten uppryckning gav dock reptilerna från Sollentuna bättre fart under skridskorna och kvitteringen kom ytterligare drygt tre minuter senare. Lagen turades därefter om med målskörden och efter första perioden hade SRC tagit ledningen med 2-3.

Andra perioden bjöd på tre nya mål och SRC kunde, precis som i matchen innan, gå till periodvila nummer två med en 2-6 ledning. Sen kom raset…

Det är oklart om tron att även resten av matchen målmässigt skulle gå i repris från tidigare drabbning gjorde att spelarna började slappna av, eller om de små justeringar som gjorts i laguppställningen till tredje perioden medförde förvirring och passivitet i agerandet. Resultatet var i alla fall att tredje perioden inte kommer att minnas som någon av de bättre insatserna när ringettehistorien för SRC skrivs, utan snarare kommer att hittas under kapitlet ”Genomklappningar”.

USK kunde inte bara reducera och kvittera, utan även ta ledningen efter fem raka mål mot ett lag som började hänga med huvudet och såg ut att sakna det mesta av den giftighet som klubbens märke annars symboliserar. Men, skam den som ger sig…

Det är fascinerande att skåda den förvandling ett kvitteringsmål kan ge, hur rynkade ögonbryn byts mot leenden, hur morranden byts mot fågelkvitter och framför allt hur passivitet byts mot kämpaglöd.

I fjärde perioden kom laget tillbaka och kunde återigen spela med den pondus vi sett tidigare under matchen. Detta gav också resultat när ringen åter låg bakom motståndarnas målvakt och SRC-spelarna började fira ledningsmålet. Då kom kallduschen…

Medan Sollentuna har kramkalas, ligger USK plötsligt i anfall tre mot noll. Som tur är har SRC en klippa i målet och dessutom blir det sista passet lite för långt för att få till ett farligt avslut, så det hela kan avvärjas. Vad var det då som hände..?

Då domaren inte tydligt kunde se och avgöra ifall ringen var inne, blev ringen målvaktens och spelet blåstes därför helt enkelt igång igen. Sollentunas spelare firade, eftersom de uppfattade att domaren signalerat för mål.

Vi tar den erfarenheten med oss i bagaget och summerar matchen som oavgjort, 7-7. Ett resultat vi efter omständigheterna ändå får vara rätt nöjda med.

Stefan Lindqvist Tränare