REFLEKTION - Aros Cupen

Hej alla föräldrar,

Jag har ägnat morgonen åt att reflektera över gårdagen. Först och främst så har det varit en glädjens dag. När jag tittar tillbaka på videos och bilder så inser jag vilken fantastisk dag det var för barnen, trots vädret. Mellan alla matcher så lekte dem, sprang runt och spelade tom då fotboll. Våra barn är fantastiska, och vad många nya kompisar de skaffat sig.

Jag är otroligt stolt över alla ledare, alla spelare och alla föräldrar. Vilket engagemang! Jag är också otroligt stolt över hur våra föräldrar betedde sig, för trots att alla blev tränare igår så gör det ingenting. Våra föräldrar stack inte ut mer än andra. Det är självklart att vi kan bli ännu bättre, men det var barnens första cup och vi tar med oss alla lärdomar.

Jag vill också lägga mig platt och be om ursäkt. Först och främst för att jag kunde hanterat situationen i vår sista match lite annorlunda. Tyvärr brann det för mig när jag ser en förälder på planen som skriker på vår spelare, i det här fallet min son. Ni tror säkert inte mig, men jag hade agerat så oavsett vems son det var. I mitt huvud är alla spelare mina barn, och betyder precis lika mycket för mig. Jag valde att bryta matchen och sättet jag gjorde det på är uselt. Jag borde först ha samlat ihop alla mina spelare och förklarat situationen och varför jag bryter. Det mår jag väldigt dåligt över att jag inte gjorde. När jag samlade barnen efter att situationen lagt sig så var redan skadan alldeles för stor. Jag ber från hela mitt hjärta om ursäkt både till er föräldrar och till mina spelare.

Något annat jag tar med mig från situationen är att jag fick agera, och stå upp för min spelare. Jag tackar er föräldrar för att ni inte lade er i och lät mig agera. Så vill jag ha det framöver också, och jag lovar att tänka mig för både en och två gånger vid nästa tillfälle. För sådana tillfällen kommer att dyka upp. Det jag inte visste var att det skulle hända redan när barnen är 5 och 6 år gamla. Det är en otrolig lärdom för mig.

Jag var otroligt frustrerad, ledsen och helt ärligt så var jag inte helt klar i skallen efteråt. Min son var skärrad och rädd. Det resulterade i nästa usla beslut när jag lämnar kvar det tredje laget ensamma på Hamre. Tyvärr så var jag inte gott slag och tänkte bara på att leta upp tävlingsledningen för en anmälan. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag brustit i mitt ledarskap och även det här är en rejäl lärdom för mig.

Avslutningsvis så vill jag säga att inget gör mig gladare än att se mina spelare utstråla glädje, tävlingsanda och en moral som är fantastisk. Jag älskar verkligen varje minut med era barn.

Sist men inte minst, tack alla föräldrar för igår, och tack Verde, Petrus, Thomas, Daniel och Sulan för ett fantastiskt jobb med alla lagen!

Simon Issa Tränare