Om konsten att vinna ett silver

Second place is the first loser. Känslan att ha guldet på armlängds avstånd och inte nå ända fram. Nyllet står där på isen med kameran runt halsen och händerna utsträckta som en italienare när han svarar på förfrågan om vi inte kan få en lagbild -Det finns inget att ta kort på. Aaargh.

Men det är ju också någonting bra. Det är inte roligt just där och då att förlora en final. Att vi vunnit (minst) silver var ju klart sedan matchen innan. Årets match (!?). Skärgården står respektfullt kvar på isen och hedrar Lund som vunnit. Vi har kommit långt på resan att bygga upp det mentala hos våra små tävlingsmänniskor. Hockey handlar till stor del om psyke. Och förmågan att vända en match där vi legat under med både 4-1 och 5-2 sitter i huvudet. Kanske hämtades även en del energi från att ha jämnåriga supportrar på läktaren som aktivt bidrog till hockeyfesten? Laget börjar få rutin i att spela matcher med nerv och det syns. Naturligtvis också ett tack till våra numera etablerade cupcoacher.

I likhet med vad Charlotte har skickat ut på sms vill jag också tacka alla föräldrar för en grym insats. Det är ju en skräckblandad känsla när mailet med arbetsschemat kommer och man inser att man behöver ha en A1-skrivare hemma för att överhuvudtaget kunna läsa vad det står. Man förstår ju också då mängden arbete som Annemarie och Charlotte har lagt ner för att få ordning på alla detaljer. Men också som General Eisenhower lär ha sagt, "No plan survives first contact with the enemy". Hål i isen, riskokare som fallerar, mm mm - det är människorna som får det att fungera - och jag hoppas att ni alla hade roligt längs resan. Det är är pay-it-forward det handlar om, våra föräldrar gjorde det för oss, vi gör det nu för våra barn och om några år kan vi gå på Skärgårdscupen som stolta mor- och farföräldrar och dricka kaffe och njuta av att Skärgården vinner tighta matcher.

Så guld till föräldrarna, silver till barnen. Utanför fönstret är solen på väg upp och en ensam båt korsar över Björköfjorden, sommartid är här och det är nästan lite vårkänsla. Det är lätt att gå upp nu.

Skit i pay-it-forward för eftersom det inte är skridskoteknik på lördag har alla barn lovat att bjuda sina mammor på frukost på sägen på lördag morgon. ROFL.

Johan Haraldsson