The Last Dance

Vid månadsskiftet oktober/november 2019 klev jag och Adam in i omklädningsrummet på berga och träffade grabbarna för första gången. Då var det åtta spelare på träningen. Jag undrade hur det skulle bli med säsongen. Kan vi bli tillräckligt många? Vi tränade på några veckor och åkte till Katrineholm på inomhusturnering. Storstryk i nästan varje match och jag tänkte att på måndag är det väl bara fem spelare kvar. Men alla kom på träningen efter, och träningen där på. Och så fortsatte det och med tiden blev vi fler och fler och när det var dags för sommaruppehåll var det drygt tjugo spelare i laget. Jag ska inte bli långrandig. Ni kan historien. Det har sagts att laget inte hade funnits om det inte vore för mig och Adam, men ni åtta spelare som var med på första träningen, som valde att komma tillbaka och fortsätta och som fortsatt sen dess, ni är de riktiga hjältarna. Utan ER hade laget inte funnits. Ni ska ha ett stort tack.

Tack till samtliga spelare för de här åren. Jag har många minnen som jag tar med mig i livet. Många skratt och spännande matcher. Jag önskar er all lycka i framtiden och hoppas att vi ses igen.

Stort tack till Jens som stått upp för grabbarna och stångats mot "motståndare" till RSF P04, vid sidan av planen. Och all hjälp utöver det. Utan Jens hade vi inte orkat.

Tack till alla ledare och föräldrar på vägen, ni har varit föredömen på matcherna. Man får se ett och annat när man åker runt i stan och spelar matcher. RSF P04 har den bästa publiken.

Tack också till Lasse och Shirre som tar vid och leder laget in i nästa säsong och ger alla förutsättningar för lagets fortsatta existens.

Det har varit en annorlunda säsong. Ryckig slalom mellan alla restriktioner som var i vintras/våras. Och jag själv som gått från studier till arbete. Därför har tiden inte räckt till för att skriva matchreferat. Vilket varit synd för jag tycker det är väldigt kul.
Men, som en sista grej innan jag lägger konorna/visselpipan/västarna på hyllan så kommer här ett sista matchreferat för er som orkat läsa ända hit.


Plats: Berga IP
Motståndare: Älta
Publik: 28 personer och 3 hundar
Väder: Härligt i solskenet, svinkallt på bänken. Medvind.

Vi börjar matchen helt okej men Älta är vassare första kvarten. De är större, snabbare, starkare och det blir 1-0 i baken. Vi får inte spelet att sitta helt och hållet. Vi är på inget sätt dåliga. Vi rullar bollen fint i backlinjen men Älta är effektiva i sitt presspel och snor åt sig bollen när vi ska avancera framåt.

Jag hinner tänka både en och tre gånger "Jaha, var det så här det skulle sluta". Symptomatiskt för den här säsongen, till skillnad från förra, är att vi vikt ner oss när vi släppt in mål. Reaktionen har uteblivit och istället har vi hängt med huvudena och tyckt synd om oss själva, ibland till och med börjat klaga på varandra.

Inte idag. PANG! och sen någon minut senare: PANG! Shirre och Affe visar hur man avslutar och vi är tillbaka i matchen igen. 2-1. Vi spelar stundtals jättebra. Både offensivt och defensivt. Och jag slutar aldrig förvånas över hur duktig Lukas är. Generalen där bak. Ingen kommer förbi. Stensäker dörrvakt. Fadde kan slänga sig i väggen.

Vi skapar läge på läge men bollen vill inte in. Istället kvitterar Älta på hörna och vi går in i halvtidsvila med 2-2. Som i ärlighetens namn borde varit åtminstone 4-2 till oss. Fotboll i ett nötskal.

Vi ledare säger inte så mycket i paus men väljer att vara positiva, för det mesta är bra. "Fortsätt som ni gör". Vi ber om lite mer skärpa i avsluten bara. Då ska det gå vägen.

Och skärpa fick vi. Anfallsspelet i andra halvlek är gåshudsframkallande. Jag bara stod och njöt i den svinkalla skuggan. När vi gör 5-3 i mitten av andra halvlek så drar Älta på sig sin andra skada för matchen. Älta kommer till matchen med en avbytare och får två skadade. You do the math. Uppförsbacken blir för stor. Grabbarna ångar på med det fina anfallsspelet. Lukas och WP plockar upp allt som råkar komma över till vår planhalva och det är egentligen inget snack om saken. Matchen slutar 7-3.


Affe och Shirre gör varsitt hattrick och Ludde noteras för ett mål.

Theo gör en kanonmatch på sin lite ovana position som ytterback. Och Elias ska ha en eleoge för sin insats i målet. Det var bra insatser från samtliga.

Det var precis så här det skulle sluta. I solskenet och storseger. Jag hade inte kunnat skriva slutet på sagan bättre själv. Förutom att det var skönt att avsluta med en seger så var det fint att vi spelade som ett lag igen. En perfekt sista match för oss ledare som kliver av, men också en värmande insats inför en kall vinter.

Tack grabbar. Ni har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Over and out.

Moses Uhrdin