Vilken helg det blev!

Hej alla!
Jag ville vänta en dag innan jag skrev någonting kring helgens prestationer, så att den största besvikelsen fick lägga sig.

För sanningen är ju att de största känslorna är glädje och stolthet. Vem hade kunnat tro att det skulle bli semi-final?Innan turneringen hade vi tränare pratat om att det var dags för oss att ta oss till A-slutspel, och att vi trodde vi hade chansen. Vi var tydliga med vad som skulle krävas av killarna för att det skulle bli sant.

Och som våra pojkar levererade!
Med tanke på att vi inte har någon vana att vinna, och att vi på något vis alltid hittar ett sätt att förlora, framstår ju våra fyra vinster som en ännu större prestation. Den första matchen lade grunden, dom förstod att dom faktiskt kan göra bra matcher och massor med mål, så länge vi jobbar som ett lag och gör det som vi har kommit överens om.
Resten av grundserien gick av bara farten. Stor fokus och mycket glädje bland grabbarna.

En intressant sak med söndagens kvartsfinal var avsaknaden av nervositet. Vi har ju trots allt aldrig varit i den situationen tidigare, men istället var våra killar fullt fokuserade och dom skulle bara vinna!
Ni som var där kommer, precis som jag, komma igåg den matchen länge. Jag undrar om vårt lag, våra grabbar, någonsin tidigare har vänt underläge 0-2 till seger med 3-2 i slutminuterna tidigare. Vilken glädje!

Jag tänkte inte skriva så mycket om förlusten i semi-finalen. Jag brukar säga att jag inte har några problem med att förlora, det beror på HUR man förlorar. Vi tränare upplevde att vi var ett bättre lag än våra motståndare. Det gör att den här förlusten blir så jobbig att ta.

För att återknyta till inledningen, stolthet och glädje. Jag ska inte glömma tacksamhet för det stöd som ni föräldrar ger. Det betyder mer än ni tror. Att ni finns där för oss och att vi får dela den här upplevelsen med er.

Ni som inte var där - ni vet inte vad ni missade!!
Alla vi som älskar Rönnby klappar nu!

//Tränarna genom Rikard

Rikard Herrfall