Referat: Rimbo HK Roslagen - Eskilstuna Guif IF

Säsongens, på förhand, tuffaste uppgift stod inför oss när det var dags att välkomna de obesegrade serieledarna Eskilstuna Guif till Rimbo Sporthall. Samtidigt som vi förstod att uppgiften vi stod inför var svår var den samtidigt oerhört inspirerande - det är en riktigt härlig känsla att kunna gå in inför en match med precis allt att vinna och ingenting att förlora, lite David mot Goliath känsla! Vi hade gjort bra förberedelser och kände oss redo att ta oss an dem, därtill stärkta av två raka segrar i ryggen samt med vår eminenta hemmapublik på sidan kändes det som goda förutsättningar för oss att lyckas göra någonting riktigt bra av den här lördagen. Vi hade, årstidsmässigt som sig bör, lite sjukdomar som störde under träningsveckan och som höll i sig till lördagen men kunde trots detta mönstra nästintill ordinarie och full trupp.

Vi har haft en bra vana på hemmagolvet av att komma ut jävligt starkt i inledningen på matcherna, något jag tycker vi lyckas med även här: första tio minuterna är jämna men där vi är i ledning genom främst starkt skytte av Ida samt att Cissi lyckas knipa en del viktiga räddningar bakåt. Vi inleder rätt tight och kompakt i försvarsspelet och jag tycker vi har rätt bra koll på Guifs mycket kompetenta 9m lina - dock börjar vårt anfallsspel hacka något i efterföljande tio minuters period och lite missar och slarv gör att bortalaget kan ställa om på oss och göra enkla mål i kontringsfaserna. Vi hålls mållösa under hela nio minuter och bortalaget springer iväg till ledning med 6-11. Glädjande nog lyckas vi göra en bättre avslutning på den första halvleken där vi fortsätter exponera bortalaget i zon 3 där de har stora bekymmer med både höjd och samarbete och vi kan hitta in till både Moa och Nelly som vinner sina dueller varje gång bollen letar sig in till dem. Som sagt, en bättre avslutning av den första halvleken gör att vi kan krympa avståndet målmässigt till 14-17.

Under pausvilan konstaterar vi att vi gör ganska mycket bra saker ute på golvet: helt okej i det uppställda försvarsspelet där vi ändå kan ta fram några procent till för att störa gästernas skyttar och duktiga halvdistansspelare. I anfallsväg vill vi fortsätta dra isär försvaret och jobba med våra växelspel som såhär långt skapat både mål från distans genom skytte men också stora ytor för våra m6or att jobba i. Vi konstaterar vidare att vi har kontakt med dem, ju närmare vi kommer och ju längre in på slutminuterna vi kan arbeta oss in i detta så har vi slagläge.

Vi har haft en sämre vana att såhär långt in i säsongen inleda våra andra halvlekar lite skakigare, något som tyvärr också sker i de första fem-sex minuterna där anfallsspelet är skakigt med dåligt flyt och vi hamnar lite fel i försvaret. Bortalaget gör snabbt 2-0 och vi tar en tidig time-out för att försöka ta oss ur dvalan i hamnat i. Den ger bra effekt och vi börjar så sakteliga arbeta oss in i handlingarna igen. Som sagt, attacker i zon 3 blev temat där bortalaget fortsätter att ha förtvivlat svårt att sortera ut våra hot - Ida fortsätter med fint skytte, när de stöter ut hittar vi både till breda spel på Amanda samt in till Nelly på m6. Bortalaget tar time-out med kvarten kvar och även om det följs upp med två raka mål från dem så upplever jag att vi får dem att slita enormt för varje mål - vi är aggressiva, aktiva och bortaspelarna får betala ett högt pris i attackerna där vi lyckas få stopp på dem flertalet gånger. Samtidigt kan vårt fina försvarsspel rendera i bra mål framåt med enkla spelföljder där Nelly är som en sugpropp på m6 och gör hon inte mål själv så får hon med sig straffar som Ida säkert förvaltar. Bortalaget fortsätter ha uppenbara problem med vårt dynamiska 6-0 och när det återstår sex minuter av matchen prickar Amanda in ett kvitteringsmål till 23-23. Det efterföljs av en ny time-out från gästerna, som inte ger någon vidare effekt. Vi kliver upp i två måls ledning med ca fyra minuter kvar på klockan. Ett allt mer desperat bortalag punktar bort Sofi (inga spelmål men fullständigt vital för vårt anfallsspel med sitt driv och attacker) och det ställer lite frågor till oss där vi initialt kastar iväg någon boll i lite för stressad spelföljd. Samtidigt tar vi oss till lägen där bortamålvakten lyckas rädda. Efter en GUIF reducering samt fortsatt vägvinnande försvarsspel för vår del tar vi time-out med minuten kvar, ledning med ett mål - vi vill försöka sätta ett tydligt spel, inte förivra oss men samtidigt inte bli fega. Det blir inte riktigt som doktorn ordinerade, men vi kommer till avslut där Amanda drar dit den svart-svart dock blir hon (felaktigt efter att ha sett videon) avblåst för steg - detta ger istället bortalaget möjligheten att utjämna. Man väljer att spela 7-6 och trots att vi gör ett bra försvarsarbete lyckas h6 hitta nät på en snäv vinkel. I efterföljande kaos kommer vi till avslut men tiden är för knapp för något organiserat och istället slutar matchen med delad pott och 25-25.

En riktigt fin insats av oss där den andra halvleken är bland det bättre jag sett tjejerna prestera i främst försvarsväg. Vi har en tro på det hela vägen in, och trots underläge större delen av matchen ger vi oss inte, utan vi arbetar oss systematiskt in i det där grunden läggs bakåt och jag tycker vi får motståndarna till att bli rejält stressade och uppenbart tagna av händelseutvecklingen. En grym kuliss i hallen gör sitt till också givetvis, men den tro och det spel vi presterar tycker jag visar att vi kan vara med och utmana alla lag i denna serie i år. Som det varit i många matcher i år så är det små marginaler som är delaktiga i utfallet av resultat: dock känner vi, givet hur matchen utvecklade sig, att det snarare känns som att vi förlorar en poäng än vinner en. Försvaret har som sagt redan nämnts, i anfallsväg gör vi ett fint jobb periodvis med att vara konsekventa i det som fungerar där samarbetet med m6 är riktigt fint matchen igenom. Cissi står för en fin insats i holken och landar in på 44% med flertalet kvalitativa räddningar. Kollektivet är enormt matchen igenom där många står för fina insatser; Sofi med tiotalet assist, Idas skytte, Amandas uppoffrande spel samt våra m6or Nelly och Moa som är dominanta inne på pivot-positionen.

Tredje matchen utan förlust, och en insats att verkligen kunna bygga vidare på - först ska det kureras lite hals/näsa under veckan och därefter gör vi oss förberedda på ny bortamatch och återigen tufft motstånd när vi möter den pigga nykomlingen NKIK Norrköping som inlett serien på ett övertygande sätt. Vamos!

Marcus Hahlin Tränare