Poolspel 12/9

Efter det otroligt lyckade poolspelet på vår hemmaborg Enevi språkade vi om sista natten med gänget.
Den tidiga lördagsmorgon hade vi ledare av exakt samma känsla, ett uns av vemod inför det som varit och stora förväntningar mot det som komma skall.
I takt med att morgonens dagg lättar och parkeringsplatser fylls möter vi våra tjejer som
denna dag skulle avverka de sista matcherna på femmannaplan. Aldrig mer skulle deras 8-10åriga jag stå vid målet och försöka precis ducka för eller precis nå upp och massera skalpen mot undersida ribban.
Tjejerna är definitivt redo att ta steget upp på den något större scenen, med lite av rätt motivation för dagen är de
verkliga informationssvampar.

Dagen till ära hade vi ultimata nummer att mönstra, vad enkelt det skulle bli för oss ledare.
Men vad är roligt om allting är för enkelt?

Den tidiga helgmorgonen visade istället att energin som dundrades på vid uppvärmningen inte matchades vid matchstart. Jag tror nästan att det byttes bort mot nervositet.
Trots att vi hade en del otur så fortsatte vi med det som vi gemensamt tycker är det roligaste med att vara ett fotbollslag. Vi sporrar varandra, vi vågar behandla bollen som en kompis vi behåller inom laget, och vi hjälper de som är mer nya på planen än andra.
Vi har tappat räkningen över gångerna ”motståndarnas” ledare berättar om hur imponerande de är över våra tjejers passningsspel.

Ju längre första matchen led desto tryggare, gladare och mer sprudlande blev vi och även vårt spel.
Sista halvan av första matchen och hela sista matchen var som vi säger ”fotbollsgodis”.
Det var härlig kamp med fysiskt spel utan att vara oschysst från något håll.
Inställningen som tjejerna visade mot slutet var bland det häftigaste vi sett.
Hur hårt vi än pressade tjejerna så behöll de lugnet med bollen, de verkar rörande överens om att bollen är deras vän och att den här ”kompisen” är någon de bestämmer över.
Bollen delas mellan samtliga tjejer, de är rörande överens om att alla är lika viktiga, och att utan alla spelare finns det inget lag.

3 nycklar vi tar med oss till framtida aktiviteter;
- Vilken som helst av våra spelare kan vara bränslet som tänder vår eld till att prestera.
- Tjejerna kan med liten motivation gå genom sten för att krossa försvarsmurar eller ensamt bromsa övermannande anfallsvågor
- Det finns alltid trygghet i stacken.

För framtida segrar, TILLSAMMANS och för denna säsong;

Redvägsbrudar, bockar och bugar! Hej, hej, heeej!

Jimmy Bengtsson Lagledare