En Bella Notte

Säsongen har varit en bergochdalbana. Från vårsäsongens segerhybris till höstens trista förlustrad. Men ett lag är aldrig bättre än sin senaste match och då är vi förbenat bra. Ledningen var emellertid något orolig inför matchstart. Hösten hade tagit ett rejält grepp om Fruängen och regnet hade öst ned under dagen. Skulle vi bli fullt lag? Skulle planen vara spelbar? Skulle ens motståndarna dyka upp? Men tåren var nära när vi inte bara mönstrade säsongens största trupp, vi hade dessutom realhistoriens största publik. Vackert.

Vår tunnhårige favoritdomare blåser igång spelet och dirigentpinnen är vår från start.
Palle bränner, Piero bränner, Andreé bränner och Tim Bränner. Inga kanonchanser kanske men ettan hänger i luften. Klenoderna som trots allt ligger före i serien skapar nada. Ett enda skott som Erik enkelt, nästan slött, kan avstyra till hörna. Efter ungefär halva halva slår Andreé en inspark från vänsterkanten. Bollen flyter i luften och ingen verkar intresserad. Då tar Piero sats och hoppar. Enligt egen utsago har han inte landat än och ingen invändning där. Med perfekt häng knoppar han in 1-0. Rättvist. Sista minuterna går till att leta boll. Domaren blåser och halvtid.

Positiva vibbar. Vi spelar bra och publiken är med på noterna. Det här ska vi bara inte förlora.

Andra börjar och vi fortsätter som vi slutat med total kontroll. En säkerhet som övergår i Harlem Globetrottter. Piero försöker klacka in en boll, Martin, Tim och William bränner i tur och ordning öppet mål då de ska lägga bollen till rätta. Philip är också ensam med målis men skjuter utanför. Undertecknad börjar rent av bli nervös. 1-0 borde vara minst 3-0. När Åke skjuter en hård vrist strax över ribban i öppet läge så kan det väl bara gå utför? Nä. Real gör nog en av sina bästa matcher och segern är faktiskt aldrig i fara. Den är klockren och rättvis. Publiken var grym och när allt summeras så gjorde vi trots allt en bra säsong. Avslut på Hägern och känslan var att det här var inte det sista vi såg av Real Hägersten.

Matchanalys: Vi var ett bättre lag. Vi ville mer och det märktes. Publiken var den åttonde spelaren.

Erik - Stabil.
Piero - Ingen idé att pensionsspara, mycket studs kvar än. Klassmål.
Palle - Gjuten insats. Visade glimtar av hur bra han var under första halvan.
Andreé - Formen bibehållen. Inte ett misstag. Dessutom ett snyggt inlägg till ettan.
Martin - Borde gjort ett men var för ödmjuk och passade. Har varit bra i alla matcher.
Henrik - En av sina bästa. Vann närkamper och pangade nästan in en sträckt vrist.
Tim - Säsongens match. Kanske lite extra peppad av publiken? Sprang som en maratonlöpare och vann nästan alla närkamper.
Micke - Personfierar Reals identitet, löpvillig och hård.
Philip - Värderar varje situation. Inte rädd för att hålls i bollen. En av säsongens bästa insatser.
William - Som alltid stabil bakåt. Vågar ta offensiva initiativ och var några decimeter från ett mål.
Stefan - Som Teddy Lucic igen. Tog yta och spelade enkelt. Skapade trygghet i backlinjen.

Matchens Schwartz
Att Tim har spring i benen är ju ingen nyhet men idag var spring och känsla i perfekt symbios. Nåja, kanske inte perfekt men Tim vann i stort sett alla 50/50 och gjorde han inte det så kämpade han hela vägen hem.

Matchens Brolin
Piero var klass igen. Åldersreferensen börjar bli trött men man måste inte springa mest för att vara bäst. Rutin och klass helt enkelt.