Inför matchen

Jag har inget direkt svar, men senaste tiden känns det som Real inte längre betyder så mycket. Hösten är här, isen ligger blank för hockey och eventuella hustrur och flickvänner vill mysa framför nån meningslös romcom. Men, mina vänner, det är dessa tider som skiljer agnarna från vetet. Jag önskar att detta kunde uttryckas på något annat sätt men tyvärr är det enkelt. Vi har satt vår värdighet på spel och förlusten skrattar oss i ansiktet. Ja, ni inser att det här är retorisk bullshit, men ni kan aldrig komma ifrån att att en degradering är en degradering oavsett nivå.

Real är en brokig skara människor, men vad som utmärker oss alla är att vi vill vinna, det är därför vi spelar. Jag och alla i Real tolererar bristande kompetens, men ingen, verkligen ingen, tolererar bristande engagemang och kämpaanda. Om vi ska falla, så gör vi det tillsammans. Som Åke sa, om vi inte kan spräcka nollan så ska vi iaf spräcka motståndaren.

väl mött!