Upphämtning

Sin vana trogen så började Real Hägersten matchen mot Hoyser Boys i kraftig uppförsbacke. Coach, förste målvakt samt många spelare borta och en del av spelarna som faktiskt dök upp hade en del skade och/eller sjukdomskänningar. Motståndarna å sin sida kom till spel med en bred trupp och en stark publik med sig.
Väl igång med matchen så blev uppförsbacken ännu brantare då virrigt positionsspel och allmän förvirring och håglöshet (pga sin ledares frånvaro?) ledde till två mål för Boyzen. Daniel hade en bra chans men annars var den första halvleken inget att minnas.

I pausen tog tillfällige målvakten Andree ordet och lyckades med sitt episka tal tända Real ordentligt! Micke, lagets ålderman, föregick med gott exempel genom att inleda den andra halvleken med några sköna tacklingar och fick med sig resten av laget. Real hade inte gett upp den här matchen än!
Spelet jämnades ut och vi gav dom i alla fall en match i duellerna till skillnad från i den första halvleken. Men chanserna lyste fortfarande med sin frånvaro och Andree höll kvar oss i matchen med ett antal fina räddningar och allmänt säkra ingripanden.
Tiden började rinna ut. Något behövde göras.
Två av lagets härförare Piero och Palle sa till varandra att "nu måste vi börja ta lite risker". Bara sekunder senare sattes planen i verket på ett sätt som hade fått den Större Pep att höra Coldplaylåtar ringa i huvudet. Palle klev upp lite från sin backposition och hittade Piero med en tunnel som inte ville vara sämre utan klackade bollen till William som även han följt uppmaningen och släppt sin vänsterbacksposition något. William slår sedan på ett tillslag en lång boll utmed marken som skär som en Hägerstenunges skrik genom Boyzens försvar till en fristående Åkesson på högerkanten. Äntligen en lucka! En öppning! Vad ska han göra? Vad gör han? Skjuter han? Bollen rullar i vad som känns flera minuter tvärs över offensivt straffområde. Är det ett misslyckat skott vi ser? Nej. Det är en perfekt avvägd passning som trots sin brist på fart är utom räckhåll för både målvakt och försvarare och har som adress Daniel Olofsson. Daniel kommer perfekt i luckan och gör inget misstag med den på den ihåliga planen så svårberäknat studsande bollen utan lägger säkert in den i öppet mål. Fem passningar på ett tillslag. Klubbrekord!
Nu var upphämtningen rejält på gång och Real forsätter att flytta upp och trycka tillbaka Hoyser vars tidigare så starka självförtroende och entusiastiska (och till viss del hånande) publik nu lagt sig på samma sätt som dammet lägger sig efter en slutspelad match på Bredängs IP.
Med bara minuter kvar har Palle återigen av någon outgrundlig anledning letat sig upp på vänster(!)kanten och ser Daniel som med en perfekt utbågande löpning lyckats skapa sig någon halvmeters lucka från sin försvarare. Passningen sitter och Daniel tar snyggt med sig bollen i farten och har nog med is i magen för att våga hålla i bollen och skära in framför sin försvarare för att skaffa sig bättre skottvinkel. Till slut avlossas skottet, otagbart! Vändningen som i paus kändes som en utopi är ett faktum!
På den korta tiden som återstår lyckas en möjlighet för hattrick och odödlighet för Daniel vaskas fram, men planen spelar honom ett spratt och fotfästet sviker precis i skottögonblicket. Så de tre poängen uteblir tyvärr och segerchampagnen den vaskas den med. Men med tanke på förutsättningarna och den första halvleken får 2-2 ses som ett mycket bra resultat!

Positivt att ta med sig är den fina inställningen. William som äntligen får spela på sin rätta position och gör det mycket bra, samt Piero som nu presterar efter de kraven vi har på vår nummer tio.

Matchens Totti: Även om det sista missade läget hade varit pricken över i:et så går det inte att argumentera med två mål. Daniel!

Matchens Keane: Det måste faktiskt bli en delning här. Andree får priset som Omklädningsrummets Keane tack vare sitt brandtal som väckte laget. Micke får priset som Planens Keane efter sina tuffa tacklingar som även dem tände laget och hade motsatt effekt på motståndarna.