En lektion

Matchen mot serieledarna blev en lektion i fotboll. Innan vi knappt skakat hand med domaren stod det 3-0 till Studs. Två fasta situationer och en misslyckad rensning. 1-2-3. Sista fem lyckades vi stoppa blödningen och Piero hade en kanonchans ren framför mål. Men istället för mål glidtacklade han målvakten vackert. Upman hade också nån nick som smet över ribban.

Fanns inte mycket att säga i paus. Vi gick in med målsättningen att vinna halvleken men 4-0 kommer rätt så snart och sänker den lilla moral som fanns. Studs känner att de gör lite som de vill och tillåter matchen att övergå i Hawaii. Upman har några fina chanser men ringrosten visar sig. Ett väggspel, hör och häpna, av Daniel och Philip förtjänade ett bättre öde. Ytterligare några bollar släpps in och båda lagen väntar mest på att det hela ska vara över.

Analys: Matchen var i princip över innan kvarten passerats. Motståndarna var tekniskt, fysiskt och strategiskt överlägsna. Dessutom hade dom tur. Så vitt jag vet känner alla i Real till koncept som uppvärmning, tändning, markering vid fasta situationer, press med understöd, tjuvnyp etc. Vi hade inte vunnit matchen men det blir roligare när man är med iaf. Vi glömmer förlusten och går vidare med bättre insatser.

Matchens Totti
Ingen. Roligt att se Åke konsekvent gå upp i karatekickpose istället för att nicka men det här är ju inte matchens Zlatan. Ingen alltså.

Matchens Keane
Piero glidtacklar målvakten rätt så vackert. Kanske borde gjort mål istället men man kan inte få allt.