Kämpaseger

Perfekt fotbollsväder och rekordpublik (5 pers) på Bredängs bp. Real mönstrade sin minsta trupp hittills och det var med viss oro Pep såg sina adepter värma upp inför matchen. Skulle orken räcka? Och skulle domaren ha glömt förra veckans gnäll och skäll? Men Palle tog ett fint initiativ och klappade om domaren före avspark. På avstånd såg det ut som han drog nån oneliner och alla verkade glada. Gott så. Under matchens första fem fanns det dock inget att vara glad över. Kröken trillade ut oss rejält utan att skapa några direkta målchanser. Ett baklängesmål verkar inte långt borta. Men så börjar det plötsligt klaffa. Under tio härliga minuter ser det ut som Real verkligen spelar fotboll. Varje beslut och varje handling har en tanke och ett syfte. Palle tar en soloräd i helt rätt läge. Simppa pressar ett skott som täcks ut till hörna. Micke knoppar nästan in ett perfekt inlägg från Christian och har också en kanonchans i momentet efter. Ett Realmål ligger i luften. Och det kommer. Åke dämpar ned en djupledsboll med pungen och lägger den nätt vidare till William på högerkanten. William slår ett inlägg som tar på en krökenbacks utsträckta hand. Straff. Pep har redan innan säsongen gjort klart att straffskytt är nämnde William och med bestämda steg kliver han fram mot straffpunkten. Rekordpubliken håller andan. Smack! En resolut bredsida sitter säkert och rättvist till 1-0. Efter målet känns det som hela laget går ned på sparlåga och inväntar andra halvlek. Spelet jämnas ut och Max får täcka undan några farliga krökenchanser men första halvlek slutar korrekt 1-0 till Real.

Orken verkar finnas kvar och ett glatt gäng sprintar in för akt två. Men en alltför vek bakåtpass på avsparken snappas upp av Krökens Usain B som tvingar fram en hörna. Hörnan blir hyperfarlig och en strumprullare innebär 1-1. Modet sjunker och matchbilden påminner om de första fem minuterna. Noterbart är att Daniel och Micke bjuder på en klinisk sandwich. Krökenspelaren faller som en fura och kvider i fosterställning att "det här är inte ok". Humor även om man lider med killen. Nåja, matchen jämnas ut något och efter en till handssituation tilldelas Real en frispark runt mittplan. Palle smeker ett inlägg mot Micke som får perfekt häng i luften. Nicken är som hämtad ur instruktionsboken och bollen går i en båge över målvakten och in i mål. Det börjar lukta vinst. Tyvärr blir målskytten utvisad inte långt därefter. Fasthållning enligt domaren men det såg billigt ut och då orken nu tydligt börjat tryta känns det som det var sämsta tänkbara person som blev utvisad. Kröken pressar på och Max får visa vad han kan. Tack och lov går de hårdaste skotten utanför och tiden tickar på. Två minuter kvar och rensningsfesten börjar. Real går på knäna av trötthet men så blåser domaren äntligen av. En kämpaseger! Mumma.

Analys: Alla gör en klockren insats. Under tio minuter i första var det rent av fotbollspoesi. Vi är inte bäst på att trilla boll men vi skapar mycket med vårt raka spel. Simppa gör en kanonmatch och äger varje närkamp. William gör säsongens bästa match och är överallt. En klinisk straff dessutom. Palle insåg hur bra han är och tog många fina initiativ. Alla var bra helt enkelt. Tröttheten tog ut sin rätt i andra men det var ju inte så konstigt.

Matchens Keane
Med en finsk publik verkade Simppa tända på alla cylindrar. Han var granit där bak och fick dessutom iväg några riktiga projektiler.

Matchens Totti
William och Palle är båda förtjänta, men den här gången väljer vi att premiera ett klassmål. Mickes häng i luften och perfekt avvägda nick fick det att tåras i Peps ögon. Fotbollsgodis.