Oavgjort med bitter eftersmak

Solen sken och alla var peppade när Real klev in på en för dagen torr och dammig grusplan. Vi matchade premiärens publik med två närmast sörjande. De hade visserligen inte mycket att hämta mot hojser bojs supporterskara som var tvåsiffrig till antalet. Intresset var väl inte på topp heller.

Nåja, tillbaks till matchen. Det var uppenbart att vi inte mötte några konditionsmonster. För en gångs skull såg motståndarna betydligt mer avdankade ut än oss men vi kunde inte utnyttja det till vår fördel. Inledningen var avvaktande och vi hade svårt att få till något eget spel. Yttrarna sprang i ett tomrum och sprang dessutom för långsamt. Frustrationen växte då hojser trillade boll och Real mest fick ägna sig åt positionsspel. Men så plötsligt händer det. Simppa drar på en kanon utanför straffområdet och på returen slår Daniel (vem annars) in 1-0. Matchbilden vänder och Real ligger på för tvåan. Några heta chanser, en i ribban bla men Real får gå till halvtidsvila med 1-0 ledning. Noterbart är att Erik bjöds på en flygtur av motståndarnas mittback. Som den fina kille han är visade han ingen irritation utan förlät kristligt motståndaren som drabbats av samvetskval och ånger. Utvisning fem minuter blev det ändå.

1-0 till trots känns det som vi inte riktig får till spelet. Mittfältet har problem att vinna boll och backlinjen får gång på gång rädda upp situationen. Daniel springer sig trött utan att få några kvalitetsbollar på topp. Känns det igen?... Tanken finns att flytta upp Andrée för att få lite mer friktion på mittfältet men då vi leder med en boll väljer Pep att avvakta, speciellt då vi har en gubbe mer i några minuter till. Utvisningen ger tyvärr ingenting då hojser lyckas döda tiden genom att lyfta långt in i vårt straffområde och tvingar fram en serie rensningar. Ingen bättring sju mot sju och hojser skapar fler och fler chanser. En miss i kommunikationen på Reals högersida gör att vi missar pressen på hojsers vänstermitt som enkelt får kliva in i plan och avlossa. En hård markare som betyder oavgjort, 1-1. Frustrationen över markeringsmissen är extra tydlig hos Palle aka Dulee som högljutt ventilerar sitt missnöje. Vi vill ju vinna helt enkelt. En viss bättring märks efter kvitteringen. Piero tar tag i dirigentpinnen och bjuder upp till dans. Några vassa instick och en stenhård frispark som tvingar hojsers målvakt till en kanonräddning förtjänade ett bättre öde. Daniel missar också öppet mål från 20 cm vilket normalt är hans bekvämlighetszon. Hojser är dock inte ofarliga och har en hel del skottchanser som Max i målet vackert parerar. För övrigt en helgjuten insats av vår nye målis som dessutom offrade sitt pannben i en närkamp. Bulor förgår, segrar består som sagt. Men seger blev det inte. Domaren blåser och ett besviket lag lämnar planen. Resultatet speglar nog matchbilden men vi känner att vi kunde presterat bättre.

Analys: Vi gör en dålig match men det är svårt att sätta fingret på exakt vad som var dåligt. Trots allt skapar vi en del och vi får en poäng med oss. Peps favorit hade fått ledigt och i hans ställe skulle Erik stå för löpandet. Tyvärr blev det mer flygturer än löpande och det bidrog till att vi vann färre bollar än önskat. Backlinjen skötte sig bra och Piero fick en del utrymme i andra. William visade att han kommer att växa in i korpenspelet. Åke gjorde en skön klack och Andrée fintade upp en hojsare på läktaren. Vi väljer helt enkelt att fokusera på det positiva till nästa match. Vi är ett gäng vinnarskallar som hatar att förlora och det är så det ska vara. Spelet ska bli bättre och ett gäng kortväxta peruaner kommer att få det hett om öronen om två veckor.

Matchens Totti.
Med tanke på det som utspelats vet man inte längre vad denna betyder. Andrées fint och Pieros passningsspel i andra förtjänar omnämnande men den genomgående bäste var trots allt Max. Säkra utsparkar och bra positionsspel kan vara vackert och det var det.

Matchens Keane
Återigen var Piero i farten på en lagkamrat men matchens Keane går till Palle. Vår slingblonderade Beckham fick veta att han levde efter hojsers kvittering då Palle luftade allt som fanns i lungorna. Så länge vi inte blir gnälliga så får man tända. Tycker iaf Pep.