Intervju med Lennart Karlsson

Den här gången är det Lennart Karlsson i Norra Möckleby som har blivit intervjuad. Lennart var ledare i flick/damlaget på 80-talet.

Hur är din historia i föreningen?

Jag började spela på Börjessons tidiga tid. Då hette föreningen Norra Möckleby IF. Den aktiva karriären var inte så lång. Den tillbringades mestadels i b-laget. Men några a-matcher blev det också. Efter lumpen så var bollsparkandet över. Tiden fanns inte. Det var svårt att kunna komma iväg hemifrån med jordbruket och allt. Tiden räckte helt enkelt inte till för att spela fotboll och även sköta jobbet hemma på gården.

Lennart och hans fru Elisabeth har 4 barn. Samtliga barn har varit aktiva och spelat fotboll i RMIF. När Anna (nr 2 i syskonskaran och född 1968) var i 10-års åldern så började Lennart som lagledare för 68-laget/reservlaget.

Stefan Karlsson var tränare och skötte den biten. Det var en rolig tid. Det var ibland långa bussresor till bortamatcherna och det hände alltid något roligt. Det var dock tufft ibland att vara borta så mycket från jordbruket. Ofta var matcherna lagda i mjölkningstiden på eftermiddagen. Elisabeth fick ställa upp mycket och sköta ruljansen på gården.

Någon speciell händelse du minns?

En grej som etsat sig fast i minnet var när laget skulle träna på Enbacka (Algutsrum). Monica Johnsson hade ännu inget körkort. Men hon fick för sig att hon ville övningsköra bort till Algutsrum. Jag hade ju ingen övningskörningsskylt eller något sånt. Men det var ju en världslig sak. Monica ville köra och det fick hon och det gick ju utmärkt. 😊 Det var lite andra tider då…. En annan händelse som fastnat är när det var ÖM-match på Björkvallen i Stenåsa. Matchen skulle avgöras med straffsparksläggning. Anna var inte så himla gammal och skulle slå en utav straffarna. Hon var så nervös att hon höll på att kissa i byxorna. Men hon satte sin straff och RM vann matchen.

En fråga som inte går att utesluta när man intervjuar Lennart är den, att han nog nästan är föreningens i särklass största buse. Tveksamt om någon har haft en längre avstängning än honom och då var han ändå ledare. Om detta berättar han så här:

Jo, det stämmer att jag blev avstängd. Vi hade spelat match borta mot Mörbylånga. På den tiden fick man ha 4 a-lagsspelare med i reservlaget. Vi hade väl lite ont om folk så jag hade tagit med 5 eller 6 stycken. Dessvärre kände ju Mörbylånga till våra a-lagsspelare likaväl som vi kände till deras. De upptäckte det hela och anmälde det till förbundet. Så det blev flera veckors avstängning. Avstängningen förändrade egentligen ingenting i praktiken. Det enda som var skillnaden var att Eivor i Åkerby fick skriva under lagrapporten i stället. Hon var ju ändå alltid med och skjutsade ungdomarna. (Dottern Tina spelade i laget. Eivor är Anders” Bossis” Johans mamma för er som inte vet). På årsfesten fick jag sedan pris för årets avstängning. Jag har kvar bucklan än idag.

Hur följer du fotbollen numera?

Inget av barnen eller barnbarnen bor ju kvar på orten. Så det blir inte så mycket nuförtiden. Så länge som Åsa (-74) spelade så försökte vi se de flesta av hennes matcher. Efter att hon flyttade så har det inte blivit så mycket. Men ett par matcher varje år försöker vi att titta på. Både dam- och herrmatcher.

Vem skulle du vilja ta med dig till en öde fotbollsplan?

Det får bli Eivor i Åkerby. Vi har åkt på mycket matcher ihop och haft mycket roligt.

Jag tackar Lennart för en trevlig pratstund ute i sommarsolen.

Det är på sin plats att tillägga att det inte bara är Lennart har varit aktiv i föreningen: Elisabeth skötte tvätten för herrlagets matchkläder under många år samt att hon var aktiv i damklubben som det hette på den tiden. Det var damklubben som skötte kiosken, anordnade julfest, årsfest etc. Dvs de var dem som drog in pengar till föreningen. Damklubben bestod till stor del av mammor till oss spelare men även andra damer var med. T ex Ingvar Börjessons fru Ulla.

Vid skrivbordet: Cina Carlsson