2555 dagar senare.

7 år, 162 serie- och kvalmatcher, 82 vinster, 30 oavgjorda, 50 förluster, 332 gjorda mål, 262 insläppta och 269 poäng senare, så är vi äntligen tillbaka i Div 4 Elit.

Hej allesammans, det var ett bra tag sedan jag författade ett långt inlägg här på hemsidan. Senast var, tror jag faktiskt, efter säsongen 2012 och ett förlorat kval mot just div 4 Elit. Det är därför ganska skönt att kunna inleda detta, antagligen ganska långa, inlägg med att skriva att det i år blev en kvaluppgång. Men jag tänker börja med en liten tillbakablick – till 2007 närmare bestämt. För er som kan er R/M-historia eller ev. följt de sociala medierna under gårdagen, så vet ni att 2007 var den senaste säsongen som vi spelade i div 4 Elit. Skillnaden lagen emellan är ganska stora, men det finns samtidigt väldigt många likheter. Eller ja, i alla fall ganska många. Båda lagen hade vid avancemanget, trupper i väldigt bra ålder. Spelare i rätt åldrar. Även om dagens lag är något år yngre i snitt, så bestod båda lagen av väldigt sköna och karaktäristiska lirare, precis som idag. 2007 års lag bestod av lirare som Walle Folkemark, Robin Olsson, Timmy Sigurdsson, bollvirtuosen – John Larsson och givetvis mr. RMIF - Anders Johansson. Och årets upplaga består istället av bl.a. Bröderna Strindhag, Jansson och de Graaf, Elias Hallström, Hampus Dorch och Niklas Jönsson.

Det finns faktiskt också, tre spelare i dagens trupp, som också var med i RMIF anno 2007 och det är Sebastian ”gubbtjyven” Sten, William ”Wille” Andersson och Emanuel "Manne" Classon. Häftigt och roligt. Både Wille och Sebbe bidrar med viktig rutin till ungtupparna i dagens trupp, vare sig ungdomarna, med mig själv inräknat, själva vill erkänna det. Det jag kommer ihåg ifrån 2007 är inte jättemycket, vet inte om det är för att jag inte var så gammal vid tillfället, eller om jag nu istället börjar bli gammal och minnet därför börjar tryta. Det jag dock kommer ihåg är att gruppen 2007 och dagens grupp är väldigt lika, rent stämningsmässigt. Samma RM-anda som fanns 07 är fortfarande vid liv sju år senare (enligt mig), något som givetvis är väldigt positivt och bara ett tecken på vilket bra jobb som görs år efter år, av spelare, ledare, supportrar, styrelse och sponsorer. Här är vi alla, tillsammans, en stor del av denna framgång.

Tänkte också att vi skulle lyfta upp lite anekdoter, som är symboliska för den där rm-andan, den där glimten i ögat. Nu får ni ha överseende med att årtalen och den röda tråden suddas ut något... Den första händelsen som jag tycker är väldigt symbolisk och väldigt rolig är från ett träningsläger, tror det var Holland. Där mannen, myten, legenden - Benny Sigurdsson bestämde sig för att det var dags för lite godisregn till den tillresta skara som av olika anledningar satt vi sidan av planen. Skaran blev givetvis, mycket glad av Bennys tilltag. Men för alla er som känner Benny, så har han allt som oftast en rolig twist inplanerad. Den här gången var det för Bengt ”Öh” Carlsson, som godisregnet skulle sluta i sorti. Då Benny avslutar godisregnet med: - ”Och så tackar vi Bengt för godiset”. Vilket givetvis sonderar i en hel del skratt från skaran på läktaren.

Nästa minne är från ett träningsläger neråt Blekinge, tror detta var 2009 möjligtvis 2010. Där den, inte så berömda för massan, Ylipää -låten tillkom. Låten är varken särskilt svår eller musikaliskt fulländad, men en dock väldigt bra. Låten går helt enkelt: - Ylipää shalalala, Ylipää shalalala om och om igen. Låtskrivare? Om jag nu inte missminner mig helt – Trion – Robin, Walle och Larsson (Numera king-larsa). Upptåget slutade, som varje träningsläger, med att en viss ledare jagar rätt på bergsprängaren. Någon som känner igen det från årets läger i Båstad?

Finns en hel del till att plocka upp ur syltburken. Men det tar vi en annan gång, nog med anekdoter för nu, och åter till det sportsliga. 2007 års RMIF spelade ett man-man markerande 3-5-2-spel, vilket bevisar lite vilken trendsättare detta lag var, då detta system, 7 år senare, skulle implementeras av Louis Van Gaal i det så framgångsrika Holländska VM-laget. Kanske med vissa små ”modifieringar” men grundtaktiken, den var Braxens den. ”Vem fan är Louis Van Gaal, för vi har Braxen!” Skämt o sido, så var det ett väldigt framgångsrikt lag, mycket tror jag tack vare det berömda ”go’et” i laget, givetvis inte enbart, utan det fanns väldigt många duktiga fotbollsspelare i laget. Men jag tror att det var det där ”go’et” som gjorde skillnaden. Kanske låter klyschigt, men ack så viktigt.

För att knyta ihop säcken med en liten summering av 2014, så har det har varit ett helt fantastiskt år, där vi satte upp två mål - och nådde två mål. Det har också varit ett år där allas vår Göte Johansson, fortsatt varit lika nervös, oavsett om vi lett med en eller tre bollar med tio minuter kvar. Det var också året då vi vann alla fyra derbyn och ett år där de flesta spelare i laget tagit stora, stora kliv framåt i sin fotbollsutveckling - riktigt roligt att se! Det var också året, då våra planskötare på San Siro och Runvallen återigen gjort ett superjobb. Det var också året där vi äntligen tog klivet upp i div 4 Elit igen! Lite statistik och siffror från årets säsongsupplaga: Vi har i år spelat in 63 poäng på 29 tävlingsmatcher (Inomhusmatcherna är inte inräknade). Vi har gjort 75 mål, släppt in 35 och använt oss utav 24 spelare i a-lagssammanhang med en snittålder på 23,7 år.

Nu får det gärna gå lite mindre än sju år innan jag får möjlighet att skriva en sådan här text igen i samband med ett kval uppåt. Men det får framtiden utvisa. Något jag däremot är tämligen övertygad om att få se om sju år, är det där go’et som jag tycker gör RMIF. 2007 som 2014. Hela vägen från spelare, ledare till supportrar och sponsorer.

Allt gott och stort tack för den här säsongen och på återseende!

/#17