Den oavgjorda förbannelsen är över

Så kom då äntligen segern på hemmaplan, men det satt hårt åt.
Såg inte första halvlek, men jag hade inte missat något sa de jag frågade, förutom målen då. Långemåla som bara mäktat med 2 mål i årets serie inledde med att göra 0-1 innan Simon Strindhag gjorde 1-1 i första.
Härligt tänkte jag, nu läxar Mackan upp dem i halvlek så ska man få se på lite fin fotboll nu i andra halvlek. Men så man kan bedra sig. De som hade mest energi i benen var Långemåla. Vi hade förtvivlat svårt att skapa något framåt och nästan alltid slog vi bort den avgörande passningen, samtidigt som vi tappade boll både i försvaret och på mittfältet på ett sätt som jag inte sett tidigare. Och detta skapade oreda bakåt vid flera tillfällen. Tur att mittlåset med John och Magnus K funkar så bra. När det bara är 15 minuter kvar så börjar jag tro på att det inte ska bli fler mål denna kväll, men så hettar det till framför hemmakassen och jag hade inte protesterat om Bengan (just det! Stora Frö-Bengan) blåst straff där, men till Långemålas stora förtret så uteblev signalen. Några minuter senare kommer istället Manne fri med målvakten men skjuter den mitt i skopan på honom. Och här hann man tänka så många gånger att nu sitter den, men icke då! Nu visade min klocka på att den var 20.45 och matchen borde närma sig slutsignalen. Det blir hörna och i kalabaliken framför Långemålas mål lyckas Timmy putta över bollen några centimeter över linjen innan en försvarare rensar undan. Bengan står dock bra till och dömmer mål. Motståndarna ger sig inte och trycker på för fullt framåt efter avsparken och är så när igenom innan en RM-kontring tar fart och åter får Manne bollen och är fri med målvakten. Jag skriver ner 3-1 på mitt block, men vad händer? Han lägger den i skopan igen! Som tur är så reder vi ut stormen och vinner med 2-1.
/Arvefalk