Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Runsten-Möckleby IF
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Runsten-Möckleby IF.
Runsten-Möckleby IF
Följ oss för uppdateringar
Då var seriefinal nr två avklarad. Denna gång mot Kroken, med Z, Råttan, Mög m.fl. i laget. Tyvärr var vi inte fullt lag vid ordinarie matchstart, men vi kunde hålla på den några minuter så vi kunde invänta Tobbe som kom på två hjul in på parkeringen innan han hoppade in i mål. Efter 5 minuter hade vi till och med en avbytare och i halvlek kom ytterliggare en spelare.
Så om det var lite motigt innan start så blev det än motigare efter några minuter när Johnny i Kroken får bollen i straffområdet och laddar för stora kanonen, sparkar i backen och bollen rullar tursamt in vid Tobbes högra stolpe. Sen håller vi tätt och Tobbe behöver bara ta hand om lite långskott och för långa djupledsbollar resten av halvleken. Tyvärr skapar vi inget riktigt farligt framåt, vi orkar inte följa med med så många spelare. Kroken hade 4 spelare på bänken och kunde därmed hålla ett bättre tempo, som vi var tvugna att försöka hålla ner.
I andra halvlek känns det som vi orkar flytta fram positionerna något när en pigg Jonas Andersson ansluter, men med två snabba kontringsmål av Kroken 50 minuter in matchen så är allt över. Vi har minst tre bra lägen i slutet (sista 10) men orken har tagit ut sin rätt och skärpan är inte vad den borde vara i avgörandet, så matchen slutar med 3-0. Vi står därmed på samma poäng och det är en målskillnadsaffär som avgör vem som leder serien. Tyvärr har jag inte koll på målskillnaden.
Väl hemma igen infann sig nästa motgång. Ryggen! Kände redan under matchen att det inte kändes riktigt bra och i bilen fick jag lyfta upp vänsterbenet på kopplingen, men väl hemma var det kört. Tog mig ur bilen men blev sedan stående utanför. Så fort jag skulle röra vänsterbenet högg det som knivar i ryggen. Provade att backa, men det gick inte. Så om någon såg en krypande man på alla fyra över ladugårdsplanen, vidare över Ölandsstensgångnen (det gjorde ont i knäna vill jag lova), så var det undertecknad och det var inget backslag från Jimmys och Mias härliga bröloppsfest. Väl framme vid trappen släppte det så pass mycket att jag kunde ta mig in på två ben. Nu sitter jag i kontorsstolen som har hjul och vet inte vad jag ska skriva mer så jag rullar nog ut i köket efter något att trösta mig med! Fan! Är det inte Gunde Svans röst på TV också, som skriker "Skynda, skynda! Han ska få för skynda. Får jag bara tag i fjärrkontrollen så är det slut med honom.
/Arvefalk
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera