Gästreferat: Utbynäs B - Pushers B

Vinden ven, molnen höll undan, regnet bedarrade och flaggorna smattrade i det tilltagande solskenet på legendariske göteborgsolympiern Eric Lemmings arena i östra Göteborg, ett stenkast från exercisfälten på Kviberg. (Här syns för övrigt Eric Lemming i Pushers färger.)

Utbynäs mötte upp med beslutsamma steg i muntra landslagsfärgade dräkter ... alltmedan Pushers skrämde slaget på de unga motståndarna redan på uppvärmningen genom att stå still i klassisk Stonehengeuppställning och avge gutturala läten i midnattssvart ställ.

En taktik som alltid funkar ty redan efter fem minuter händer detta (allt enligt PBK:s flygande reporter/spelare Tom H): ”Alle och Martin länkar ihop och väggspelade sig fram till friläge. Alle placerar bollen säkert i hörnet.”

Men trots ett spelmässigt säkert Pushers, som dock blev kraftigt forecheckat, men alltid löste upp knutarna medelst fint Italienskt backspel, så lyckades Utbynäs i början av andra halvlek kvittera på en av sina första riktigt heta chanser. De hade haft en dubbelchans med öppet mål redan i första halvlek men där gjorde Kevin en av de svettigaste dubbelräddningar Lemmingvallen någonsin skådat. Utbynäspubliken hade redan plockat upp sina gulblå applådhandskar när Kevin sträckte ut på bästa Premier Leaguemanér och säkert motade även det andra skottet, med sina två vältränade och tillika skyldrande underarmar.

Pushers tog dock åter ledningen, och detta återigen genom vårt nya vapen: dubbelväggspel. Denna gång hade vår flygande reporter Tom H. gett sig in i leken på allvar; vaggande sig fram på Brolinvis lyckades han passera både två och tre spelare innan han medelst flera väggspel, med bland Bosse, snyggt lämnade över bollen till just Bosse som framåtlutad skar in på Bossevis och säkert placerade bollen intill målvaktens högra stolpe. 2-1.

Den här gången väntade inte Utbynäs ens en minut innan de hade kvitterat. Dock: Att påstå att det var orättvist hade varit just det. Ty; om Pushers spelmässigt ägde första halvlek så fick Utbynäs under en lång stund i andra ett visst övertag på de svarta eleganterna. En partisk reporter kunde påstått att det hade med den kraftigt tilltagande medvinden att göra, samma milda scirocco som Pushers knappt kunnat draga nytta av under första halvlek hade till Utbynäsarnas stora lycka ökat till frisk vind (gränsande till hård) i pausen. Det var under dessa omständigheter de svarta kämparna slogs med sitt svarta frassehjärta i barm, för att bärga en poäng hem till Kråkestan.

I det känsliga läget tar Kevin (eller om det var hans för dagen storspelande far) beslutet att plocka ut norra halvklotets bäste 18-årige målvakt från stolpområdet och istället placera honom på mittfältet (!). Ett genidrag som Kevin tackade för genom att på nyss nämda Brolinvis vagga sig emellan lika många spelare som Tom en stund tidigare gjort, och det var ytterst nära att Kevin hade gått hela vägen själv. Talang både i målet och ute på plan således. (samt, till yttermera visso: några av de uppsnurrade utbypojkarna hade varit med vid båda slalomåken och bad nu gråtande sin tränare om att få bli utbytta).

Dock är framgångssagan inte slut i och med detta: Detta nyss nämnda gröna fältets schackdrag gjordes enkom för att Björns beryktade benhinnor begränsade benämnde Björns bragd-ryck. När den skadeskjutne Björn således linkade in mellan stolparna var vi många som drog efter andan. ”Skulle han kunna röra sig där i straffområdet med en pågående nervbrand på framsidan sina tränings- och matchslitna underben?” frågade sig min bänkkamrat. Samt: ”Hur axla unge Singeltons omöjliga räddningar dittills?” (ja, min vän på avbytarbänken talar faktiskt så ålderdomligt!)

Den smärtpåverkade Björn svarade på tvivlen genom flera övertygande räddningar samt bestämda stående (!) brytningar i närheten av mållinjen (alltså utan att begagna de händer många skolade målvakter ser fördelar med att använda i närkamper). Att samme nytillträdde hjälte höll på att rädda Utbynäs 2-2-mål genom en enhandsräddning (som dock inte riktigt fick bollen utanför stolpen) gjorde oss alla än mer övertygade om att dessa tvenne ynglingar kan byta plats när som helst under match.

Detta skådespel fick oss nästan att glömma bort Marcus bländande högerbackspel med influenser av M. Lustigs bästa landskamper, samt Olivers i skymundanbragd att kämpa ner sina forna klubbkamrater, trots sin svårt astmapåverkade pingislunga. Positionsbytet medförde att vi nästan missade att njuta av Olivers lika Marcus Allbäckinspirerade som geniala anfallsspel. Ett otränat öga riskerade också att missa Alles osannolika defensiva insatser där han hinner upp motståndare som egentligen är lika unga och snabba som han själv. Han hittar därefter vägar ut ur klungan av motståndare och enleverar sig med lätthet bort från det som nyss varit händelsernas centrum. Varpå de motspelare som nyss blivit bestulna på bollen till förstone förstås tror att de allena har med en backslitvarg att göra, men kan därefter endast se på när denne tvebegåvade kämpe i detsamma förvandlas till en briljant dribbler och framspelare, samt och tillika: målskytt.

Här kan den uppmärksamme ana att Pushers utsände seniorreporter verkar ha fastnat i sin beundran för lagets unga spelare, men se då byter han penna (vilket inte påverkar superlativen denna dag). Ty hade ni tagit er ut till Lemmingvallen denna soliga söndag (istället för att slå ihjäl tiden i Linnéstaden bingohallar) så hade ni fått se Singelton den äldre, Daniel och comebackande Christian (som både spelat med, och sedermera under sina år i Skogens IF även bidragit till att ställa tidigare världsbacken Glenn Hysén utanför startelvan) fullständigt dominera försvarslinjen, dock med stor hjälp av lagets yngre kämpar; juveniler som samtidigt fick lära sig hur man faller på ”Danielvis”(läs: man rasar i hög hastighet mot marken efter en till synes fjäderlätt vidröring) vilket inte hindrade dagens uppmärksamme domare att bestämt blåsa frispark. Gjorde domaren således fel? Icke!

Fler storartade insatser måste uppmärksammas denna sockendag på andra sidan Göteborg.
Martins oförtrutna krigande och listiga löpvägar, Toms dribblingar och precisa pass. Gildos galanta mottagningar på den breda medelhavsbringan, samt när sent omsider i slutet av andra halvlek, en grånad pushersspelare klev in på plan och vid flera tillfällen faktiskt lyckades råka den runde.

Dagens anrättning kunde fått en utsökt kryddning i och med en av matchens sista sparkar då Leo vackert lyfte bollen förbi målvakten, men där sekundmetrarna stötte bolluslingen bort från den tilltänkta 3-2-segern och istället emot den förhatliga stålstolpen varifrån den sfäriska blåsan studsade ut, och rensningen bort från mållinjen var ett faktum.

Strax därefter ljöd domarens slutsignal.
Kort sagt:
Matchen slutade 2-2.

/Niklas Forslund

Erik Wallnér Back