Landet runt, Masthugget

På grund av överskriden budget har landet runt redaktionen denna vecka inte haft möjlighet att ta sig särskilt långt för att gräva i Pushershistorien. Allas vår ekonomie doktor Kaiser König och hans doktorand John Ericson har för nästa kalenderår stramat åt den Strängska svångremmen vilket medfört minskade anslag i resebudgeten. Men då Pushers innehåller mången spelare med rötter inom kommunens gränser ska vi nog se till att kunna ge er lite matnyttig information ändå. Det blir ett reportage om stil, fotboll och en stadsdel i omvandling. Välkomna upp till Masthuggets höjder.

Masthugget, denna klassiska gamla arbetarstadsdel har med de senaste årens gentrificering genomgått en förvandling liknande den i Majorna. Om detta kan tyckas olika beroende på politisk inriktning. En som blivit kvar alla dessa år är Nicolaus Singelton. Han om någon har sett stadsdelens förändring. Som barn sprang han runt i tweedknickers lekandes bland gårdarna. Nu är stilen en helt annan. Vi träffar honom på Moon thaikitchen över en wok just hemkommen från sitt välbetalda arbete i Gårda. Men han vill inte tala om ett svek mot sin egen klass. ”Det är en annan tid nu, man måste tänka på sig själv, ingen annan kommer göra det åt en” säger han. Intervjun fortsätter i samma anda, nyliberala yttranden om valfrihet och ansvar över sin egen lycka duggar tätt. Nicolaus blir som en avbild av sin egen stadsdel, en proletär fasad som bit för bit tvättas undan av medelklasshipsternas blotta uppenbarelse. Som av en händelse cyklar Andreas Chadien förbi i en yllekofta och obligatorisk sotarmössa och tjenar på sin vän Nicolaus. Masthugget är onekligen ett pushersnäste.

Ole Jahren Andersson Bramserud kom till klubben som ett yrväder en aprilafton. I sin gula Gösta Fåglum keps och med sitt vita leende gled han ned på Heden och frågade om han fick vara med och lira boll. Han lyckades charma tränare, styrelse och spelare och fick förtroendet att spela i den svarta tröjan säsongen 2012. Vissa skulle säga att han personifierar det nya individualiserade Masthugget med sin egensinniga, utstuderade stil och själv-är-bäste-dräng mentalitet. Själv är han tveksam till detta påstående. "Se bara på planen, jag kämpar och står upp för laget. Likt en Turbo Svensson eller en Gary Pallister sliter jag och förstör för motspelarna". Vi kan inte annat än att instämma. Trots sina två vänsterfötter har han blivit en nödvändig pusselbit för oss med sin uppoffrande spelstil. Det skulle inte förvåna mig om denna yngling blir erbjuden ett år till. Mycket till intervju blir det inte. Ole blir färdig med sin mini mac falafel och drar ut på gatorna på sitt bockstyre igen.

Kevin Kristoffersson är precis som Ole en relativt ny medlem i Pushersfamiljen. Med ett varmt skratt, en uppoffrande spelstil och välriktade snedsparkar har han blivit en viktig kugge i Zachaus maskineri. Vi träffar honom på utsiktsplatsen uppe vid Masthuggskyrkan en tidig söndagsmorgon. Det är dock en stressad Kristoffersson vi träffar denna söndag. Han har just varit och trimmat polisongerna hos sin frisör på Paradisgatan och har inte mycket tid över. ”Mässan startar strax” säger han och tittar på sin Rolex Submariner som snart visar 11:00 . ”Som redovisningskonsult kan man unna sig något litet då och då”, myser han. Vi undrar varför pushersdebuten väntat till 40års åldern. Det verkar han inte ha något riktigt bra svar på. Korpen var svår att slita sig ifrån. Men 40 är ju ingen ålder i sammanhanget. Detta är Roger Bermalm, Mats Lundberg och Johannes Svenninghed levande exempel på. Vi ser fram emot att ha Kevin i truppen i minst 20 säsonger till.

Fyllda med en massa nya intryck tar vi 60 bussen ned för berget igen. Vi är innerligt tacksamma att de tre herrarna bjuder så mycket på sig själva. Både på och utanför planen.