Måns B referat: Ett korståg i nattfrost, slaget i Vara

Ett korståg i nattfrost – Sandareds Blackhawks i slaget om Vara

Det låg något högtidligt över Vara denna söndag i mitten januari 2026, nådens år. Nattfrosten hade bitit sig fast i marken, temperaturen kröp kring nollstrecket och vägarna norröver i Västra Götaland låg öppna, som gjorda för ett mindre korståg. Från Sandared, några mil bort, kom Blackhawks. Inte för att erövra land, men för att försvara sin heder.

Vara har sett slag förr. Som handelsplats, knutpunkt, genomfartsled, här har människor mötts i århundraden. Man kan nästan ana ekot av gamla strider, kanske ett svagt beskydd från krigarhelgonet S:t Olof, eller S:t Sigfrid, som en gång kristnade bygder inte långt härifrån. Och denna kväll vilade även Lucias ande över arenan.

För när speakern hälsade välkommen var det knäpptyst i hallen. Lamporna släcktes. En förälder viskade: ”Det känns precis som Lucia.”
Sedan, nästan ohörbart, började Greyhound med Swedish House Mafia mala i högtalarna. Det var dags. Lagen sprang in, utan lineup, rakt in i historien.

Uppvärmningen hade varit talande. Sandared tyckte se lite tama ut i steget. Explosiviteten saknades inledningsvis, men leendena fanns där. Kanske en stilla sammanbitenhet, som hos riddare som vet att slaget kommer. Varaspelarna däremot såg hungriga ut.

Period 1 – Ett första fältslag
Målvakt för dagen i Sandared var Emrik, lugn som en klosterbroder mellan stolparna.
Redan efter 25 sekunder avlossade Melker matchens första skott rakt på målvakten. Efter två minuter fick Emrik göra sin första räddning på ett tungt dragskott.
Vid 2:30 blev Fabian tacklad över sargen. Det var ett tidigt bevis på att detta inte skulle bli någon vänskaplig pilgrimsvandring.
Sandared matchade korta byten. Vincent anförde hemjobbet med pondus, vann boll i tight duell och visade vägen. Det kollektiva ansvaret var tydligt: Benjamin och Magnus stod upp starkt i defensiven, medan Philip jobbade disciplinerat i det tysta, täckte ytor och gav laget balans.
Efter exakt 7:00 kom utdelningen. Vincent tryckte dit 0–1, assisterad av William, ett mål som kändes som första fanan planterad i Varas mark.
Kort därefter kombinerade Algot, Fabian och Aston sig vackert fram, men utan resultat. Vara svarade med ett skott i ribban (8:50) och fortsatte med snabba spelvändningar. Vid 10:35 kvitterade hemmalaget till 1–1.
Matchen vägde. Ludvig testade skottlyckan utan träff. William flippar in en boll på chans, plötsligt farligt. Och så, 13:23: Melker kliver fram igen och sätter 2–1 till Sandared.
I pausen hördes bara fragment från Sandareds ring:
“Uno, dos, Blackhawks.”
Som en stridsbön.

Period 2 – Hjältar stiger fram
1:20 – Magnus spelar loss Caspian, som laddar och prickar målvaktens hjälm.
2:43 – Melker frispelar William: 3–1.
3:53 – Algot dundrar in 4–1.
Spelet böljar till Sandareds fördel. Aston snurrar upp offensiven, hittar Amadeus, men bollen vänder snabbt åt andra hållet. Två Vara-spelare kommer fria men då slidear Emrik ut, stoppar boll och spelare. Ett helgonlikt ingripande.
Vid 5:56 landar ett flipperspel hos Aston: 5–1.
6:17 – Magnus kliver fram igen, distansskott från kanten: 6–1.
Vara reducerar till 6–2 (6:35), men Sandared svarar med fortsatt disciplin. Caspian täcker ytor exemplariskt, Philip fortsätter göra det osynliga grovjobbet.
Efter 8:45 är Ludde het, skjuter – Melker slår in 7–2 på returen.
Men oturen slår till vid 14:30 när bollen olyckligt vinklar in 3–7 i eget mål. Ett olycksfall i arbetet, efter starkt hemjobb.

Period 3 – Prövningen
Coach Kristoffer, med stöd av Daniel och Christian, manar i pausen till fortsatt rörelse, nya ytor, hjälp i passningsspelet.
Formationerna kastas om. Aston testar långskott direkt.
1:10 – Vara reducerar till 4–7.
Ett mål går sönder (1:27) – domarna knyter nät, ordningen återställs.
Magnus går hårt åt på mittplan. Frislag, men han spelar utan marginal.
3:37 – Melker vinner boll, trampar förbi, sätter 8–4. Ett mål värdigt en sagohjälte.
Men Vara ger sig inte.
6:40 – 8–5.
9:03 – en soloprestation, tunnel, skott i krysset: 8–6.
Snabb kontring: 8–7.
Arenan vaknar. Tre minuter kvar.
Ludde och Melker testar en frislagsvariant, men skottet går över.
1:30 kvar. Heta känslor. Klockan tickar, men den sista chansen som vara behöver dyker inte upp eftersom våra killar gjorde allt för att störa ut hemmalagets försök till anstormning.
Slutsignalen ljuder.

Efterdyningar av slaget
Slutresultat: 7–8.
Sandareds Blackhawks vinner slaget i Vara. Sett över tre perioder var de det bättre laget, mer samlade, mer kollektiva, mer hjärta. Men som alla stora slag lär oss: en match pågår till sista signalen.
Som S:t Olof visste, mod räcker inte alltid, disciplin krävs hela vägen.

Kristoffer sammanfattar:
“Vi började bra, hade ambitionen att spela bollen. Fick in några enkla mål, men blev sugna på att göra det individuellt. Vi behöver träna på att försvara och inte stöt-bryta.”
Sandared lämnar Vara med både seger och lärdom i bagaget.
Korståget var mödan värd.

Ola Svensson Administrationsansv.