Bokslut över ett unikt lag!

I fredags hade Pixbo Wallenstam flickor födda 03 en avslutande grillfest och det är dags att sluta böckerna, men innan det vill jag titta lite tillbaka.

Det började i Blackfoxhallen kl. 12:00 den 23 januari 2009. Då startade Pixbo Wallenstam igång träningsgruppen F02/03. 17 innebandysugna tjejer var där, varav sex stycken 03-or.
Tre av de sex som var med första träningen har varit med hela tiden ända fram till lagets sista match i Prag den 12 juli 2019 (Jossan, Matilda och Alice).

De första åren tränade vi tillsammans med F02 och gruppen växte fort, redan under hösten samma år hade tio stycken F03 tjejer börjat som nu i många år har varit kärntruppen i PW F03.

Hösten 2012 var vi redo att vara ett eget lag. Vi hade då växt till 17 spelare, varav 11 fortfarande är kvar i laget. Sagan PW F03 tog rejält fart och ryktet om det roliga laget gick i Mölnlycke, så vi växte och var som mest 26 lirare i laget.

Tyvärr är inte alla kvar, men jag kommer inte glömma en enda spelare eller ledare som har varit med på hela, eller delar av denna resa. Alla har varit med och bidragit till denna mäktiga äventyr.
Roligt är dock att många av de spelare som ej är med i laget längre fortfarande idrottar, några med innebandy i andra lag och andra med fotboll eller annan idrott.

Laget har rent sportsligt haft ett rent makalöst facit. För fem år sedan började vi spela i seriespel med tabell och cuper med slutspel (egentligen ett år för tidigt). Under dessa år har vi skrapat ihop 39 medaljer och pokaler (de flesta är med i bilden ovan, tyvärr saknas sju på bilden):

31 guld (18 cuper, 13 serier)
4 silver
4 brons

De få gånger vi har ”åkt ut” en cup, så har det varit med uddamålet, straffar, eller att vi slagit ut oss själva….

Varför har det då gått så bra?
Vi har haft ett gäng grymt engagerande ledare (Hans, Michael, Tord, Johanna, Linda, Per, Felicia, Mats, Anna och Ghandi) plus föräldragrupp (Carina och Johan m.fl.) som dragit ett stort lass tillsammans med hjälpsamma föräldrar, men styrkan ligger i laget och dess underbara individer.

Här har det alltid funnits utrymme att få vara sig själv och gruppen har alltid tagit emot nya med vidöppna armar. Dessutom finns en unik vilja att träna och det i högt tempo med massor av tävlingsmoment (jag har tappat räkningen på hur många evighetstafetter vi gjort).
Vid några tillfällen har vi tränare gjort misstaget att nämna att någon veckas vila kanske skulle vara bra, vilket alltid har mötts av högljudda protester.
I en grupp där man tränar mycket och hårt, tar hand om varandra och där alla får plats som de är får man ett lag som blir svårt att knäcka. Att gruppen är fullsmockad av vinnarskallar gör det ju inte lättare.

Tjejerna har alltid litat på varandra och visste att de var det bäst tränade laget. De gånger vi låg risigt till fanns inte en rädsla att förlora, utan frågan som ställdes var:
– Hur vinner vi den här matchen? Oftast hittades en lösning.

Det har alltid varit svårt att få tillräckligt med träningstid, så vi har istället spelat massor av matcher och har strävat efter att hitta svårt motstånd (bra lag, äldre lag, killar osv.). De flesta utmaningar som vi gett dem har de löst galant och/eller lärt sig hur de skall bli ännu bättre.

Jag har tyvärr inte fullständig statistik på vår första år, men under de senaste fyra säsongerna har tjejerna spelat
302 matcher, vunnit 244, spelat lika 29 och förlorat 29!
Ett imponerande facit, vilket blir ännu mäktigare om man lägger till att de under dessa 302 matcher gjort 1 642 mål. Visserligen har de även släppt in 591 mål, men 1 051 i plus/minus statistik är ju inte så illa…

Tjejerna har bjudit på mycket show till sin publik.
Kanske som ett tack för allt som ni föräldrar gjort för att detta skall vara möjligt. För all skjutsning, cafétjänst, strumpförsäljning, sekretariatstjänst, grillkolsutkörning, mm. mm.

Men det är inte alla segrar som kommer finnas kvar längst, utan alla minnen. Alla matcher, cuper, danser, träningspass, blåmärken, tejpningar, tårar, skratt, hemlängtan, kramar, pranks, Ghandigames, födelsedagssånger med massa verser, snygga mål, fula mål, jobbiga mål, skivinspelningar, usla straffar, grymma boxplay, inspring och uppställning med nationalsång, mäktiga räddningar, spontantävlingar, hårda tacklingar, klockrena kommentarer….

23 januari 2009 började sagan Pixbo Wallenstam flickor 03. 744 träningar och 424 matcher senare är det dags att ta nästa steg.
Laget går nu in i Akademin där cirkeln sluts då många i Akademin är födda 02 och flera av dem började på samma träning för dryga 10 år sedan.
Akademin får nu ta emot ett mycket välutbildat skönt gäng individer med unika vinnarskallar, ta hand om dem väl.

Tjejer, ingen kan ta ifrån er allt ni har gjort. Ni är ett underbart gäng av mycket unika och olika individer som tillsammans skapade ett av de bästa ungdomslagen genom alla tider.
Dessutom hade ni kul på vägen, eller som det stod länge på ert Instagram konto: - Vi har i alla fall roligt!

Fortsätt att ha roligt, då kommer ni gå långt i vad ni än tar er för.

Tack för att jag fått hänga med på er resa. Jag checkar nu ut men kommer att stolt sitta på läktaren och heja fram er till nya framgångar.

Mattias Johansson