Stockholm Marathon 2012

Kort skildring(av mig Peter) av Årets SM som avgjordes i sämsta tänkbara väder för löpning. Det var kallaste junidagen sedan 1928 och det blåste ibland orkanvindar med både hagel och regn.
Trots detta så stod hela 14 Pite runners löpare på startlinjen.

På väg mot start så började man fundera varför? Varför gör man detta? Det som är roligast med ett marathon är ju träffas före och efter, prata och mysa i gräset.
Denna dag så frös man redan före start så tänderna skallrade. Det blåste och regnet piskade mot kroppen och klädvalet för loppet var svårt nog. Själv klädde jag mig i korta tights!! Vilket skulle visa sig lite dumt. Trodde man skulle kunna springa sig varm men där fick man, det var i vinden ner mot 0 grader och man blev stel och kall.

Själva loppet:
Trillingarna Peter, Fredrik, Thomas + Stellan och deras plan på att springa tillsammans upp mot 30 km fungerade nästan hela vägen. Vi försökte hålla ihop och vi hade en tanke på 3 tim trots att det inte var realistiskt. Men vi provade i ca 7km med 3 tim gruppen men upp mot västerbron så började vi fokusera på att ta oss i mål. Vi följde planen och löpte första 21 km tillsammans men kom ifrån varandra i en pinkpaus och från den punkten handlade det bara om att överleva. Ute på Djurgården så var det absolut sämst, ingen publik, upp och ner, blåsigt, kallt ja man ville bara komma därifrån snabbast möjligt.

Från 30km så började det nästan vara olidligt, benen stumnade av kylan, händerna frös så man skakade fötterna gjorde ont, allt var blött men vi stred alla vidare mot målet. Många löpare fick känna på krampen och vader var som fiolsträngar. För egen del gick det inte springa fortare trots att man var pigg, men krampen låg på lur och flera fick stanna och stretcha för att ta sig i mål.

Efter målgång så blev det ännu värre, då man stannade av. Fruktansvärt kallt från målet ner till Östermalms IP och hämta lite torra kläder(som legat ute i regnet och mina var då blöta) sen byta om i ett kallt tält och försöka knyta upp skorna vilket visade vara omöjligt. Frös så jag skakade och fick be om hjälp. Sen få av sig allt och på med lite andra blöta kläder och ut i kylan igen för att ta emot övriga löpare, ja det var rent fruktansvärt. Så vi spriddes som löv i vinden och det roliga efteråt var inte roligt någonstans.

Trots detta usla väder så presterade våra löpare fantastiska resultat, och vi räknade in en massa nya pers och det måste ju vara våra gemensamma träningar som gjort detta, resultatlista kommer här under.

Den kända Pite Runners andan fanns även bland dem supportrar vi hade på plats
Får nämna alla dem som stod på sidan och langade dryck, hejade och peppade oss, ni gjorde minst lika stor bragd som vi som sprang.

Katarina Lustig dök upp här å där med leende och peppning
Carolin och Pelle (Camillas syster å man) som langade dryck
Gun Rönnkvist langade dryck, gele kläder mm
Sen hade ju många ett antal kompisar utplacerade efter banan och ni alla ska ha en stor eloge för att ni ställde upp.
Hemifrån kände vi alla av stödet och på kvällen samlades ett gäng på en restaurang för att fira och prata om dagen bedrifter. Många nöjda PR löpare njöt av mat och dryck och det konstaterades att ingen Marathon kan någonsin vara värre än detta, nu var det gjort och vi alla kände lättnad att det var över.

http://results.marathon.se/2012/index.php?pid=search
http://results.marathon.se/2012/index.php?pid=search

Här nedanför finns en länk till en massa bilder tagna under loppet och flera PR are dyker upp


/photogallery/ASICS%20Stockholm%20Marathon%202012/index.html#212