Två matcher - två ansikten

November har blivit december och vi har nu gått in i julmånaden som vi startade genom att åka till Gävle och Polhemsskolan och spela en ny omgång av DU13 i Norra Svealands BDF.

Första matchen spelades mot ett vingklippt Borlänge som kom till spel med endast fem spelare och rent mentalt kan det ibland vara lite knivigt för yngre, orutinerade spelare att spela under sådana förutsättningar då det ligger nära till hands att underskatta motståndet och att man tror att det räcker med att ställa in skorna på planen. Och trots att vi pratar om just detta i omklädningsrummet före match så är det precis vad som händer i matchens inledning. Vi lyckas inte skapa något momentum alls, vi ser håglösa ut och Borlänge tilläts göra enkla poäng där vi är alldeles för passiva i vårt försvarsspel och den defensiva returtagningen. I andra perioden blir det så sakteliga lite bättre och i halvtid har vi lyckats införskaffa en blygsam ledning med åtta poäng.

Vi pratar om vad vi behöver rätta till i halvtid och när vi startar tredje perioden spelar vi precis så som vi borde ha gjort från start, samtidigt som Borlängespelarna börjar bli trötta. Med ett högre tempo i försvarsspelet hade vi sannolikt kunnat göra processen kortare med Borlänge men vi väljer att avstå från att pressa då detta hade känts osportligt i den situation Borlänge var i med endast fem spelare. Trots att vi inte pressar blir vi ändå tillsagda av domarna att vi, trots att vi hela matchen backat hem på egen planhalva, skall backa ytterligare "så att Borlänge får komma över halva planen med bollen". Något undertecknad aldrig varit med om tidigare, men vi förstod varför och vi accepterade trots allt "gesten". Vilket är nästa steget? Att vi skall skicka ner vårt lag i omklädningsrummet?

För vår del är det inte viktigt att vinna med så mycket som möjligt. Nu vinner vi ändå relativt enkelt och när Borlänge får en spelare skadad i sista perioden plockar vi självklart ut en spelare och spelar 4 mot 4 resten av matchen. När vi väl kommer igång med vårt spel är det många tjejer som gör bra ifrån sig. Den som förtjänar mest uppmärksamhet i den här matchen är Wilma Olsson som gör sin absolut bästa match (14 p) sedan hon kom till laget i höstas. Det var riktigt kul att se.

Östervåla Buzzards 48 - 8 KFUM Borlänge
(6-4, 10-4, 14-0, 18-0)

Poänggörare:
Wilma, 14 p, Tamara, 10 p, Elise, 8 p, Lovelia, 6 p, Agnes, 4 p, Amanda, Ida och Nike, 2 p vardera.

Inför dagens andra match visste vi att vi skulle få det hett om öronen då vi skulle ställas mot seriesuveränen och obesegrade Västerås Basket som i vanlig ordning ångade på med sin press över hela planen, matchen igenom. Men man fick det inte riktigt så lätt i första halvlek som man förmodligen hade förväntat sig, då vi höll dem stången ganska bra och lyckades hålla nere poängmarginalen med 13 poäng (20-7) fram till halvtidsvilan. Detta var vi faktiskt riktigt nöjda med. Västerås vann matchen programenligt. Vi fick en basketlektion som heter duga. De har spelat basket sedan de var 6-7 år så det är inte konstigt att det är klasskillnad mellan oss då vi endast spelat 1-2 år. Våra tjejer gjorde vad man kunde men jag väljer av olika anledningar att inte kommentera den här matchen något mer än såhär.

Västerås Basket 56 - 9 Östervåla Buzzards
(10-4, 10-3, 18-2, 18-0)

Poänggörare Buzzards:
Tamara, 4 p, Agnes och Wilma 2poäng vardera och Ida 1p.