Dixie E skriver om Trettondagsmatchen

Det var tillbaka i bandyvardagen på trettondagen när ÖSK med aningen nervdaller i andra halvlek säkrade en värdefull seger med 6-3 i bottenfinalen mot Surte. Inför en liten tappar skara jämfört med annandagens derby. Men inget biter på ”Svamparna” som säkert skulle skapa karnevalskänsla på den ryska tundran om något gulsvart dyker upp. En inkarnation av kärleken till bandytraditionen i staden.
Tränaren Pär Eriksson sammanfattade väl i NA: ”Det var ängsligt men bra ändå”. Trots att ÖSK var det bättre laget darrade det till ibland i försvaret. Under en kvart i första halvlek spelade ÖSK jättebra bandy med härlig åkning och exakta pass på klubben. Det såg ut som Surte kommit till Behrn Arena för att se men inte röra. Bröderna Buskqvist såg till att ÖSK ledde med 3-2 i halvlek. Bara. Trots spelövertag och en motståndare som inte såg så intresserad ut.

Speciellt två av målen som Surte fick från sin högerkant på alldeles för enkla frispelningar gjorde att gästerna aldrig riktigt tappade kontakt. ÖSK-försvaret har en tendens att titta flite ör mycket bollen. Brist på rutin. Det var tur att Johan Blom gjorde ett par riktigt svettiga räddningar.

När så Surtre med ens drog igång ordentligt i början av andra halvlek såg det ut som ÖSK skulle få problem. En kvittering hade varit illavarslande. Men ÖSK lyckades rida ut stormen och göra mål i så där lagom psykologiskt knäckande. Och plötsligt började ÖSk åka skridsko igen så att det stod härliga till. Genomåkningar i rad. Med det var som förgjort och få ditt bollen. Ibland var det rena kanonaden mot gästernas mål. Retur på retur på retur.
Viktor Erlandsson gjorde 4-2, Jacob Edström 5-2 och på tilläggstid fastställde Björn Buskqvist 6-3. Jacob Edström har stor potential. Hans mål var en läckerbit där hans skridskoåkning och dragningar fick Surteförsvaret att åka vilse.

Glad med kalla fötter traskade jag hem. Men bandyn i staden har nog dessvärre också kalla fötter på ett mer symboliskt plan. Lasse Wirström har en talande rubrik i sin bandykunniga krönika i torsdagens NA: ”Hockey i bandyarenan rimlig tanke.” Jag tror att han har rätt. Örebro Hockey lider av rinkbrist. Om ÖSK skulle åka ur nästa högsta serien lär nog de krav, som finns alldeles under ytan, braka upp i dagen. ÖSK måste först och främst hålla sig kvar i allsvenskan. Annars tror jag att debatten tar fart. I en kommersiell idrottsvärld betyder tradition nada.
Dixie Ericson