So close no matter how far...

Vårens sista hemmamatch på Tallmovallens för dagen nyklippta gräs blev en synnerligen svängig tillställning mellan ett grönvitt hemmalag och ett vitgrönt bortalag.

Mest hela sommaren har ÖDIK haft en tendens att vara tröga i inledningen av matcherna. Ofta har det tagit både tio och femton minuter att vakna till liv och börja rulla boll och få till något eget spel. Idag var undantaget som kom att bekräfta regeln, hur nu ett undantag kan bekräfta något över huvud taget. Ett laddat och inspirerat hemmalag lyckades spräcka nollan framåt redan efter knappa tio minuter mot Rännbergs IK. Födelsedagen till ära nådde Morgan Ohlsson högst på ett inlägg och nickade stenhårt in 1-0 bakom en chanslös målvakt.

Det finns en myt om att ett lag är som allra mest sårbart när de precis gjort ett mål framåt eller släppt till ett mål bakåt. Empirisk forskning visar dock på att det inte finns något belägg för att det skulle vara på det viset. Tyvärr fick den forskningen sig en knäck just denna kväll på Tallmovallen. För i stort sett i anfallet efter ÖDIK:s ledningsmål kom nämligen en synnerligen onödig kvittering och det som börjat så bra var plötsligt tillbaka på status quo.

Men om myter kan gälla åt ena hållet så kan de lika gärna gälla också åt det andra. Bara minuterna efter kvitteringen nådde han nämligen högst en gång till. En frispark från Daniel Johanssons känsliga högerfot prickade Morgan Ohlssons trettioåriga skalle och 2-1 var noterat i protokollet.

ÖDIK fortsatte att ha det mesta av både spel och boll och chanser och efter drygt tjugo minuters spel slog vårens skyttekung till med sitt sjätte mål för säsongen. Lika iskallt som vanligt rullade en fristående Stefan Stålberg in 3-1 till hemmalaget och matchen kändes onekligen hemma. Problemet var att också spelarna på planen verkade överfallas av den känslan. Och börjar man tro att något är klappat och klart så är det sällan det.

Matchtempot sjönk, ÖDIK tappade aggressiviteten från matchinledningen och Rännberg tilläts komma tillbaka in i och till och med ta över matchen. Även om det var närmare 4-1, bland annat en nick i ribban, än 3-2 så stod sig 3-1 ändå halvleken ut. Men ganska snart därefter skulle kallduschen komma.

Domaren hade inte mer än hunnit blåsa igång andra halvlek förrän en bortaspelare rensade undan, eller kanske sköt, en boll från fyrtio meters avstånd mot ÖDIK:s mål. Och det är bara att buga, bocka och gratulera till det längsta mål som gjorts på Tallmovallen sedan urminnes tider. 3-2 och plötsligt var den närapå avgjorda matchen helt öppen igen. Hemmalaget hade svårt att hitta tillbaka till det fina spelet från matchens första tjugofem minuter och även om chanser skapades så ville bollen inte in. Istället var det Rännberg som med en kvart kvar av matchen lyckades trycka in kvitteringsbollen.

3-3 blev också slutresultatet och sett till hela matchen får man väl ändå säga att det var rättvist. ÖDIK kunde förmodligen avgjort matchen genom att få in 4-1 redan i första halvlek medan Rännberg å andra sidan kunde ha forcerat in ett 4-3-mål i slutskedet av andra halvlek. Men nog kändes det som två förlorade ÖDIK-poäng denna kväll.

Det vi ändå kan ta med oss till vårens sista match, mot Lysviks IF nästa onsdag, är det fina spel vi visade upp under matchens första tjugofem minuter.

Matcher i åttonde omgången av division VI norra
Gettjärns IF-Bäckalunds IF 4-1
Östra Deje IK-Rännbergs IK 3-3
IK Viking FK 2-Forshaga IF 2 7-4
IFK Munkfors-Lysviks IF 1-0
IFK Velen-Rinns AIK 5-4