Tack för den här säsongen!

Säsongen 2017 har nått sitt slut och hösten har dragit in igen över Norberg. En säsong jag lämnar bakom mig med blandade känslor, lättad och glad över att vi klarade av att hålla oss kvar, men även besviken att vi inte riktigt uttnyttjar den fulla potentialen vi har i laget. Jag är nämligen övertygad att vi kan bättre än såhär bara vi vill träna mer bland annat.

Vi hade en bra försäsong i mina ögon med bra närvaro och bra energi på träningarna. Tränarna hade en bra och tydlig plan för säsongen och vi fick tidigt ett preliminärt träningsschema med våra träningstider och matcher. Det blev som andra år mycket åkande till Skinnskatteberg och i år blev det ju som bekant ännu mer sånt när vi stod utan plan när våren kom och Fagerliden fick agera hemmaplan för en stund innan Malmheden stod klar. Trots detta ställde truppen upp på ett imponerande sätt och vi var sällan under 20 stycken på bollträningarna. Det märkliga var ju sen när vi väl fick komma ut på Malmheden och vi fick tillbaka vår bas, så avtog närvaron och vi blev allt färre på träningarna. Vi hade en svängig vår både resultatmässigt och spelmässigt där vi tappade en del viktiga poäng i slutet av matcherna. Jag tänker främst på mötena med de två topplagen Norrby och Romfartuna på hemmaplan där vi kunnat och borde haft fyra poäng med oss. Nu blev det bara en poäng på de två mötena och tillsammans med bortamatchen mot Hed som vi borde vunnit, gjorde att vi låg lite risigt till när vi summerade vårsäsongen.

Den dåliga träningsnärvaron fortsatte under sommaren och in till höstsäsongen skulle starta, så kan det vara ibland såklart och är naturligt när många har semester och åker iväg. Det tråkiga var dock att vi var dåliga på att höra av oss till ledarna när vi inte kunde komma och satte dom på pottkanten när träningarna drog igång och det stod som bäst tio grabbar där. Vi lyckas reda ut stormen på hösten och vi vinner de matcherna vi är tvungna till att göra. När vi behövde vinna som mest gjorde vi de bästa matcherna i mitt tycke och där visade vi hur bra vi kan vara om vi alla går in för det. Vinsterna hemma mot Hed, Dingtuna och Valskog på hösten räddade kontraktet och även om vi hamnade i underläge i två av dessa matcher lyckades vi vända och ta tre poäng. Det var både starkt och viktigt.

Alltså, en del negativt och även en hel del positiva saker finns att säga om säsongen som varit. Vi måste bara bestämma oss om vi är nöjda med en sån här säsong eller om vi vill mer. Division 6 kan utifrån sett säkert verka som en riktig skitserie och många har nog åsikten att det inte ska vara några som helst problem att vandra igenom den som ett topplag. Visst serien håller naturligtvis inte någon hög och jämn nivå, men vill du vara ett topplag krävs det ändå mer än vad många tror. Det är jobbigt att vinna fotbollsmatcher och inställningen att ge allt ute på plan måste man gå in med i varje match. Det tillsammans med glädje och ett lag som är samspelt och känner varandra väl kommer man långt på.

Jag vill till sist tacka alla spelare och ledare för den här säsongen, den lite tunga säsongen till trots var det längesen jag tyckte det var så här kul att komma till träningarna. Det ser ut och verkar som att alla i truppen vill fortsätta i NAIF även nästa säsong vilket är väldigt roligt. Sen vet jag att jag talar för hela spelartruppen när jag säger att vi hoppas att vi får ha kvar våra duktiga och engagerade ledare till nästa säsong också.

Nu tackar jag för mig och för den här säsongen, jag hoppas vi ses igen 2018 på Malmheden!

/ Rickard Molnar