Vilken säsong

Jag vill skriva ner mina reflektioner från säsongen som varit. En säsong med ihopslagning av två lag, en tuff vårsäsong, tre cuper och en stark höst.


Två lag blev ett

Den här säsongen började egentligen 15 september förra året när vi ledare träffade för första gången för att prata om ett eventuellt samarbete.

Direkt efter jullovet körde vi vår första träning tillsammans och det var ett gäng nervösa grabbar (och ledare) som möttes upp på Nordichallens läktare.

Trots alla svårigheter att få tag på platser att träna och ambitionen att inte krocka med innebandy- och handbollsträningar, lyckades vi träna 3-4 gånger per månad i januari, februari och mars.

I mars tog vi även det stora steget att göra ett lag av två tidigare lag och Matfors IF P08 fick officiellt nyförvärv både på ledar- och spelarsidan. Föräldramötet gick ju bra trots att det fanns många otydligheter.

Under april började vi med tre träningar per vecka och hann även med en domarutbildning och två träningsmatcher mot tufft motstånd. Vi stod upp bra mot båda lagen och visade att vi ville kämpa för varandra.

Under våren var många spelare skadade och sjuka så när serien drog igång i början av maj hade vi det kämpigt med att få ihop ett lag och lånade in spelare från både det äldre och det yngre laget. Trots att vi fortfarande lärde känna varandra och försökte hitta rätt positioner för alla spelare, gjorde vi bra prestationer. Våra motståndare hade tyvärr även de utvecklats och resultaten gick inte vår väg.


Sommarens cuper och träningar

Hudik cup gick inte vår väg på fotbollsplanen men vi hade väldigt roligt och cupen hjälpte till att bygga ihop laget ännu mer. Både grabbarna och vi ledare fick tid att lära känna varandra bättre under helgen.

Vi tog tidigt beslutet att köra vidare med träningar under juli för de som ville, för att komma så bra förberedda som möjligt till vår andra cup i Umeå. Det var många som tog chansen att träna och vi tränare är helt säkra på att sommarträningarna gav effekt under hösten.

Under Umeå fotbollsfestival lyckades vi både göra bra prestationer och vinna matcher. Tänk att vi vann vår grupp och bara släppte in två mål på fyra gruppspelsmatcher. Förlusten i kvartsfinalen var snöplig men fler vinster än förluster och fler gjorda mål än insläppta är ett bra facit. Förutom fotbollen hade vi väldigt roligt och under natten mot söndagen var lagsammanhållningen på topp.

Vi kände att vi hade något bra på gång inför Mid nordic cup i Timrå men trots stundtals väldigt bra prestationer lyckades motståndarna straffa oss. Vi tog med oss att vi var det enda laget i hela cupen som gjorde mål mot Brommapojkarna. De släppte alltså in ett enda mål och det var mot oss. Deras tränare bjöd ner oss till nästa säsong för träningsmatch.


Utvecklingen under hösten

Vi kände fortfarande att prestationerna på träningarna lovade mer, så det blev en liten chock när höstsäsongen började på sämsta sätt med en rejäl förlust mot Timrå. Allt vände sedan med vinsten mot Höga kusten. Vi ändrade lite i formationen på planen och det föll väl ut. Lättnaden, glädjen och känslan var väldigt tydlig att vi kunde mycket mer än vi tidigare fått ut. 4-1 var verkligen i underkant.

Vi åkte till Sollefteå och tog tre poäng utan att prestera på topp, vilket också är en styrka.

I en jämn kamp mot Sidsjö-Böle tog vi varsin poäng och känslan inför returen en vecka senare var att vi skulle göra vårt yttersta för att göra en ännu bättre prestation. Det gjorde vi också och det resulterade i en vinst med 3-0.

I returmötet mot Sollefteå blev det verkligen proppen ur. Med kamp och skicklighet vann vi med hela 8-0 inför herrlagsspelare från Sollefteå som hade vunnit mot MIF:s herrlag alldeles innan.

Vi hade hört och sett att Kramfors var duktiga men vi gjorde en bra match hemma mot dem och förlorade snöpligt med ett mål i slutminuterna. Sättet vi spelade den sista minuten när vi forcerade framåt visade på saker vi skulle vilja använda ännu mer.

Bortamatchen mot Höga kusten blev en märklig historia. Vi spelade stundtals den bästa fotbollen under hela säsongen och vi ägde bollen i långa perioder och när vi tappade den, tog vi tillbaka den snabbt. Därför kändes det orättvist när de lyckades vända matchen och vinna mot oss.

Returmatchen mot Timrå var verkligen viktig efter en oavgjord och två förluster tidigare under säsongen. Det blev en speciell match som böljade åt båda håll. Vinsten kändes så fantastisk efter både mål med grymt samarbete, ett långskott från halva planen och ett målvaktsspel som distriktslagstränarna skulle ha sett.

Inför säsongens sista match visste vi att oavgjort skulle räcka för att komma tvåa i serien. Matchen var nervkittlande och när vi gjorde mål på en snygg frispark direkt efter att Kramfors fick en spelare utvisad höjdes hoppet om en avslutande vinst. De avslutande 25 minuterna var nog de mest stressade under hela säsongen. Vi redde dock ut det och kunde glädjas åt vinsten och andraplatsen i serien. Vi lyckades även med den starka bedriften att vinna minst en match mot alla våra motståndare i höstens serie.


Säsongen

Under säsongen har 36 olika spelare varit med på våra seriematcher, varav 13 inlånade, vilket visar på utmaningarna vi har haft med sjukdomar och skador men också styrkan i att kunna låna spelare mellan lagen i föreningen. Under säsongen har även flera av våra spelare känt att det inte var lika roligt med fotboll längre och pausat sina fotbollskarriärer. Jag vill tacka er alla för att vi har fått lära känna er och ni är alltid välkomna tillbaka som spelare eller supportrar!

Till alla spelare vill jag säga grymt bra kämpat i år. Vilken utveckling ni har haft både som fotbollsspelare och människor. Ni har lärt känna nya kompisar, både på och utanför planen. Ni har tagit emot både tydliga och otydliga instruktioner från både gamla och nya ledare och ni har utvecklats som lag.

Tack till alla föräldrar som har skjutsat till träningar och matcher, hejat på laget och hjälpt till med arbetsuppgifterna.

Jag vill tacka Carro, Jim, Jonas och Maria för allt jobb ni har gjort kring laget i år.

Sist men inte minst vill jag rikta ett extra stort tack till Kicki för alla åtta år du har lagt på grabbarna, där du har peppat, pushat, lappat ihop och främst av allt skrattat med dem. Både du och jag vet att du kommer dyka upp på våra matcher och vara mest engagerad av alla!


Framåt

Vi avslutar säsongen med god mat på Biteline nästa tisdag.

Vi har bokat Matfors sporthall för träningar på torsdagar från nästa vecka, för de som vill träna fotboll. Det blir sena tider men grabbarna får gå och lägga sig direkt när de kommer hem. Vi letar även efter en ytterligare träningsmöjlighet för de som inte har någon vintersport.

Forza MIF

John Råbom Tränare