Tack för mig

Det är med ett hjärta fullt av känslor jag skriver det här. Partille Cup – den där magiska veckan vi ser fram emot – blir mitt sista uppdrag som tränare för er. Det är svårt att ta in. Svårt att förstå att detta kapitel nu ska få sitt slut. Men innan det stängs, vill jag säga det som måste sägas.

När jag blickar tillbaka på tiden med er, fylls jag av stolthet, värme och en otrolig tacksamhet. Vi har delat så mycket mer än bara träningar och matcher. Vi har skrattat tillsammans tills vi gråtit – och vi har gråtit tillsammans efter tuffa förluster. Vi har firat segrar som om vi vunnit världen, och vi har burit varandra genom motgångar. Det har inte bara varit handboll – det har varit vänskap, tillit, sammanhållning och kärlek.

Jag minns de första träningarna, när ni kom med blyga leenden och tveksamma steg. Ni har vuxit så otroligt – som spelare, men ännu mer som människor. Ni har blivit ett lag i den finaste betydelsen av ordet. Ni har kämpat, slitit, lyft varandra och aldrig slutat försöka. Jag har fått följa er resa, och det är bland det mest meningsfulla jag någonsin gjort.

Vi har haft sena bussresor hem, taktiksnack som blev till skrattfester, galna övningar som gick helt snett och matcher där ni gav allt. Och Partille… åh, Partille Cup. Alla minnen där – energin, nervositeten, känslan av att stå tillsammans inför lag från hela världen. Att just den veckan nu också ska bli mitt farväl, gör det både extra vackert och extra tungt.

Jag kommer sakna er. Mer än ni någonsin kan förstå. Jag kommer sakna ert driv, era skämt, era blickar innan match, era kramar, era frågor, era små kommentarer i korridoren. Jag kommer sakna att stå vid sidan om planen och se er ge allt. Jag kommer sakna våra samtal, våra konflikter – ja, till och med det – för de visade att vi brydde oss.

Men framför allt kommer jag sakna oss. Vår gemenskap. Vårt lilla universum vi byggt tillsammans.

Jag lämnar nu med ett hjärta som värker, men också med en trygghet i att ni kommer fortsätta att växa. Ni är starka, modiga och fulla av potential. Oavsett vem som står vid sidan i framtiden, så vet jag att ni kommer fortsätta kämpa – för varandra och för laget.

Tack för allt ni gett mig. För förtroendet, för värmen, för alla de tusen små ögonblicken som jag bär med mig för alltid. Jag är inte er tränare längre efter Partille – men jag kommer alltid vara ert fan, alltid finnas där om ni behöver mig, och alltid bära er med mig i hjärtat.

Vi har delat något alldeles speciellt. Det glömmer man aldrig.

Föräldrar, när jag nu avslutar min tid med detta fantastiska juniorlag vill jag rikta ett stort och varmt tack till er alla.

Tack för ert engagemang, ert stöd på träningar och matcher, skjutsar, hejarop, och för att ni alltid funnits där i med- och motgång. Det har varit ett privilegium att få följa era barns resa – att se dem växa som spelare men ännu mer som människor.

Jag kommer bära med mig minnena från den här tiden med både stolthet och värme. Det är svårt att sätta ord på hur mycket den här gruppen betytt för mig – men jag vet att jag lämnar med hjärtat fullt.

Tack för förtroendet. Och tack för allt.

Denis Osmani Tränare