MIK LÄMNAR DIVISION FYRA MED STIL!

Lördagens sista omgång i division fyra spelade vi hemma på MIK-Arena mot Syrianska ungdom i hällande regn och med stundtals vidrigt kalla och hårda vindar. En klassisk höstmatch helt enkelt, och det gillar jag, och även grabbarna i laget uppenbarligen. Lördagsförmiddagen spenderade jag med att jaga spelare, och framför allt en målvakt. Med endast elva spelare tillgängliga och ingen målvakt, kan man lugnt säga att mitt humör var allt annat än bra. Att kaffet var slut gjorde naturligtvis inte mitt misserabla humör bättre. Sent omsider får jag napp när Alex, målvakt i Mariebergs IKs division 7 lag, meddelar att han kan ställa upp och stå i mål. När ytterligare ett par spelare gav klartecken till spel hade jag plötsligt hela tre avbytare, och mitt humör blev genast mycket behagligare för framför allt min stackars hustru som fått stå ut med en tjurig gubbe hela förmiddagen. En startelva kritades ner och efter samråd med min kloka assisterande Sandro gjorde vi några justeringar och sedan var det bara att ladda för match. Med flera spelare på ovana positioner valde vi att försvara lågt och inte bjuda ett bollskickligt Syrianska på några som helst ytor, förutom kanterna. De bjöd vi på och räknade med att vinna duellerna vid inlägg med urstarka Carl och Torsten som stabilt mittlås. Det vi inte räknade med var att när Syrianska inte fick komma nära mål så sköt de från distans, och som de sköt.... Efter två minuter avlossade de matchens första skott mot mål från distans och det skottet seglade in i mål. Efter fyra minuter tappade vi boll mitt på plan och åkte på en kontring som resulterade i mål på nytt, och efter 11 minuter slank Syrianskas tredje skott på mål in även det från långt håll. Tre skott på mål, och 0-3 på resultattavlan. En chock naturligtvis, särskilt som vi ändå inledde matchen defensivt precis enligt gameplan och, tycker jag, ganska bra. Vi hade en del problem med passningsspelet när vi gick till anfall, men i övrigt såg det helt okej ut. Min oro var naturligtvis att jag nu skulle få bevittna ett uppgivet MIK som fullständigt rasade samman, men ack så jag bedrog mig. När Johan i vredesmod och på gränsen till vårdslöst kastar sig in i en duell på mittplan, vinner han bollen när Syrianska är helt oorganiserade. Herish snappar upp bollen och frispelar en djupledslöpande Shirat som iskallt placera in reduceringen till 1-3 i matchminut 30. Ett väldigt viktigt mål som gav oss en riktig energiboost och jakten på poäng hade inletts. Det blev inga fler mål i första halvlek och mitt halvtidssnack handlade mest om varför vi såg så stressade ut när vi gick till anfall. Säsongens sista match, 1-3 underläge och sedan några omgångar redan klara för nedflyttning till division fem. Slappna av, jobba hårt och njut av årets sista match var budskapet, och det verkade funka för i andra halvlek fanns det bara ett lag på planen. Vi löpte, tacklades, täckte skott och gick till fina anfall i våg efter våg. Matchminut 50: 2-3 bombar Robin in efter ett lyckat presspel och lite studsar fram och tillbaka runt straffområdslinjen. Matchminut 51: 3-3 Herish Kuhi pressar och stressar Syrianskas försvar och får fram bollen till Shirat som smäller in sitt andra mål för dagen. Lite oklart med detaljerna för jag satt och noterade ner det föregående målet när det small igen. Matchminut 53: 4-3 Edison får en perfekt djupledspassning från Herish och kommer till avslut från vänsterkanten. Målvakten kan inte hålla skottet och på returen dyker Jojje upp och kan enkelt slå in bollen i öppet mål. En helt makalös vändning och vi fortsatte att plåga Syrianska med ett effektivt försvarsspel och giftiga kontringar. I 60:e minuten nickar Jojje, jo ni läste rätt, han nickade in bollen i mål men det döms bort för offside. Istället blev det Shirat som fullbordade sitt hattrick i den 75:e minuten och därmed definitivt stängde matchen. Jag är otroligt glad för killarnas skull som efter en riktig skitsäsong får avsluta den här division fyra sejouren på ett fantastiskt sätt. Jag unnar dem verkligen detta och själv mår jag oförskämt bra efter en sådan här prestation och seger. Någon antydde efteråt att det ju bara var en betydelselös match, men till dem kan jag säga att det existerar inget som heter betydelselösa matcher. Varför håller vi på med det här år efter år? Jo det är för att känslan av en riktigt bra prestation, och gärna en seger, skickar ut en störtskön dos av endorfiner genom hela kroppen och det händer oavsett vilken nivå man råkar befinna sig på för tillfället, eller vad matchen i fråga nu kan ha för betydelse för tabellplacering och dylikt.
Hästjuryn var ovanligt oense eftersom så många presterade så bra den här eftermiddagen, men när alla jurymedlemmars röster är räknade blir utfallet följande:
3 hästar till det lilla yrvädret Shirat som efter provspel hos just Syrianska hamnade hos oss. Smällde in ett hattric och var utöver alla mål alldeles lysande matchen igenom. Han fick samtliga jurymedlemmars högsta betyg efter en makalös insats.
2 hästar till Amadeus som fick vikariera som högerback denna eftermiddag. Fantastiskt följdsam i försvarsspelet och väldigt säker i uppspelen.
1 häst till Herish Kuhi. 44 år ung sprang han som en tonåring i 90 minuter, värderade varje situation ypperligt och det syntes tydligt att här är en kille som spelat på en betydligt högre nivå än division fyra. Felfri insats och dessutom två fina målgivande passningar.
Nu väntar en period av vila för spelarna, men för oss ledare börjar jobbet med nästa års spelartrupp och ledarstab. Vilka stannar och vilka försvinner? Ovissheten är jobbig och det är viktigt att vi så snart som möjligt får förutsättningarna som skall gälla nästa år klara för oss. Individuella samtal med spelartruppen och tränarna väntar under nästa vecka, sedan vet vi förhoppningsvis vad som kommer att hända med laget och ledarstaben.
På bilden: Man of the match. Shirat plågades av en fotskada, men det hindrade honom inte från att smälla in tre sköna baljor.
Coach Andersson.

Claes Andersson Ass. Tränare