ÄNTLIGEN SEGER!!!!

På måndagskvällen var det dags för oss att göra entré i klassiska Distriktscupen och för motståndet stod Garphyttan på otroligt fina Kilsbergsvallen. Garphyttan hör hemma i division fem, där de efter fem spelade omgångar fortfarande är obesegrade. Vi lyckades till den här matchen skrapa ihop hela 13 man av varierande fysisk status. På bänken hade vi en Jonas "Stortå" Thorslund, nyss återuppstånden från influensa och Jojje som tidigare på dagen fick ett Njaej från sin sjukgymnast på frågan från Jojje om han nu kunde spela match igen. Ett Njaej från en sjukkgymnast måste ju tolkas som ett ja tänkte Jojje, och anmälde sig klar för spel till sina efter spelare desperat sökande tränare. Matchen spelas på en magiskt matta av äkta kogräs, bara det skickar in energi i en trupp van att harva runt på Lugnets illa lagda plastmatta. Vi inleder friskt och frejdigt och hade ett par fina lägen redan i matchens inledning men något måljubel skulle det inte bli förrän i den 30:e minuten när Patrik tar sig runt sin ytterback på vänsterkanten och slår ett hårt och lågt inlägg som Oliver får en tå på och skarvar in vid första stolpen. Strax innan halvtidspausen får Oliver chansen igen när Amadeus slår en perfekt djupledsboll som Oliver tar hand om i tuff duell med Garphyttebacken, och därefter bombar in bollen i bortre krysset. Två måls ledning i halvtid.... det var ett tag sedan det hände. Nu är det ju distriktscupen vi spelade i och det innebär bonusstraff för laget från en lägre division vilken de skulle slå innan andra halvlek. Vi kunde alltså näppeligen känna oss säkra, även om en straffspark mot vår fantastiska burväktare Hugo knappast känns som en målchans längre. Mycket riktigt så räddade Hugo straffen och vi inleder akt två i ledning 0-2. Tyvärr dröjde det inte mer än knappt tio minuter in på andra halvlek när Garphyttan reducerar till 1-2 efter en omställning som vi inte lyckades stoppa. Nu börjar krafterna tryta lite varstans i vår sargade trupp, det är lårkaka och ljumsksmärtor men efter ett byte i första halvlek på grund av skada har jag nu bara en avbytare kvar till två behov av byten. Jag bestämde mig för att i helgen nygifta Kapten Felix får bita ihop, och plockar av Torsten istället. I matchminut 64 kvitterar Garphyttan genom ett vackert frisparksmål och de får massor av energi av detta och tar över matchen allt mer, men vi har en storspelande Hugo i mål, som räddar allt våra uterspelare inte lyckas få undan. Med lite drygt 20 minuter kvar kommer Edison runt på kanten och serverar Acke en magisk passning snett inåt bakåt som Acke drar till med bredsidan, och kan njuta av att se bollen ta vägen vackert via stolpen och in i mål. Ny ledning och nya krafter. Jojje smäller sedan in det vi trodde var spiken i kistan när han sätter 2-4 från nära håll efter en fin framnickning av Gurra, men domare hittade en straffspark till Garphyttan några minuter senare och då räckte inte ens Hugo till för att stoppa dem från ytterligare en reducering. 3-4 med tio kvar att spela och nu öste Garphyttan på framåt med allt de hade. Det öppnade upp för vår artist Edison som från nästan halva plan ser att deras målvakt står dumdristigt långt ut. En lång, väldigt lång, lobb senare säkrar vi vidare avancemang i cupen när målvakten får fingrarna på Edisons lobb, men inte lyckas hålla den. Seger 3-5 och en otrolig glädje och framför allt lättnad syns tydligt i grabbarnas ansikten.
Hästjuryn hade ganska många kandidater att välja på denna afton men bestämde sig för att ge:
3 hästar till Hugo som gör många väldigt avgörande räddningar på svåra skott denna afton, både från egna spelare(!!) och motståndare.
2 hästar till Kapten Felix som med 8 färska stygn i ansiktet efter en nickduell för några veckor sedan inte tvekar en sekund att sticka in skallen i nya nickdueller. Vinner allt i luften och alla löpdueller. Visar vägen för sina medspelare, precis som en kapten skall göra.
1 häst till Amadeus. Anfallaren som idag fick vikariera som mittback och gjorde det ruskigt bra. En assist och ett lugnt, tryggt och säkert passningsspel, både i det korta passningsspelet, men framför allt i de längre svepande cross och djupledsbollarna han felfritt levererade gång på gång.
På bilden: Man of the match Hugo Sjöwitz sätts på prov efter en missad rensning. Det är vad man brukar kalla att hamna under friendly fire, lurigt som tusan eftersom man inte förväntar sig att det ska hända. Men visst grejade han det också, vår duktiga burväktare.
Tills vi ses igen,
Happy Coach Andersson

Claes Andersson Ass. Tränare