Villegas synar sin frånvaro

Många icke-läskunniga Mosjöfans kanske har missat varför jag lyst med min frånvaro de senaste veckorna. Anledningen var en två veckors strejk i protest mot alldeles för hög medlemsavgift, och avsaknaden av bortaställ. Nu är jag i alla fall tillbaka i Örebros 57:e mest anrika förening.

Jag kan väl inte säga att jag blev jätteimponerad när jag låg på beachen i Florida, tittade mobilen, och såg att Mosjö kryssat mot Bobby BK. Ett motstånd vi måste kunna städa av om vi ska vinna ligan. Därefter blev det en kostsam förlust mot laget vars namn låter som en huliganfirma Öre Bois. Sånt kan så klart ske, men vad jag inte förstår är att vi sedan förlorar med 11–3 mot Karlslunds juniorlag? Kom igen, grabbar? Vi är vuxna män i våra sämsta år, kontra testosterondopade tonåringar, bättre förutsättningar finns inte. Jag vidhåller att om jag varit med, hade vi vunnit med 3–2.

Men jag vill inte bara håna mina älskade lagkamrater. Jag erkänner att jag blev tårögd när jag svepte min femte GT för dagen, och följde matchen mot Vretstorp i mobilen, och såg att målen bara forsade in. En otroligt fin seger som gör att vi har vittring på toppen igen.

Därefter var det ju tänkt att jag skulle göra comeback mot Ekeby, men tyvärr blev jag sjuk dagen efter hemkomst. Men jag blev lika stolt som mot Vretstorp när ni körde över bönderna från Kumla med tennissiffror.

För att summera det hela. Sju poäng av tolv i ligan, och respass ur cupen. Ni får starka två plus i betyg boys!

Villegas Petterson Målvakt