Tufft igen mot Viken

Lördagen den 27/1 var det dags för årets fjärde match i Vintercupen, och nu åter mot Viken som vi mötte i första matchen, fast nu på bortaplan. Första matchen var en tuff match där det slutade med ganska stora siffror till Vikens favör, och det skulle visa sig bli tufft även denna gång. Inför matchen hade vi dessutom hela tre av våra mer erfarna spelare frånvarande, varav två dessutom varit de som generellt spelat på de mer centrala och drivande positionerna, och därmed så att säga utgjort lite av motorn i laget.

Som vi nämnde i senaste referatet har vi funderat över och testat lite olika spelsystem senaste tiden, där vi i referatet även resonerade kring för- och nackdelarna med 3-2-1 kontra 2-3-1. I både dessa system har vi konstaterat att 1:an, dvs den ensamma anfallaren, har blivit just väldigt ensam och att vi inte fått ut så mycker av den tänkta spetsen där framme. Vi har också konstaterat fördelar av både en trebackslinje och med att ha tre mittfältare. Därav hade vi kommit fram till att testa 3-3-0 istället - en uppställning som baseras på att de bckar och mittfältare så att säga rör sig upp och ner på planen tillsammans, och att mittfältet därmed även utgör anfallet om man bara vågar trycka upp tillräckligt högt, understödda av backarna. Vi hade även kommit fram ett att med de egenskaper våra tjejer har så skulle vi få ut mer av fler tjejer med denna uppställning. Vi hade inför matchen hunnit med att träna på det vid två tillfällen och sett många fördelar, men också att det kräver ett fungerande presspel där back- och mittfältslinjen verkligen rör sig och pressar tillsammans. Något som vi under träningarna lagt en hel del fokus på, även om det bara varit två träningar. Dessutom hade vi ett ordentligt snack om det på samlingen inför matchen. Och vi pratade även om att vara på tårna och taggade direkt när matchen drog igång, något som vi märkt saknats vid flera matcher senaste tiden.

Dock skulle matchen starta i form av en rejäl kalldusch - redan innan matchuret hunnit nå två minuter hade hemmalaget fått in två mål, och vi var inte alls med i matchen. Efter detta lyfte vi oss något, men det var fortsatt i princip spel mot ett mål. Och i mitten av perioden kom en tuff period där vi släppte in ytterligare fyra mål inom loppet av 4-5 minuter. Så i 15:e minuten tändes lite hopp där vi i ett av våra första lite längre anfall skapade en målchans från vår högerkant där vår ytter spelade bollen i sidled till vår centrala mittfältare som snyggt förflyttade den sidled och drog till med ett distinkt vänsterskott utan chans för målvakten. Tyvärr skulle glädjen bli kortvarig och innan perioden var slut skulle hemmalaget få in ytterligare två mål.

Så det var verkligen ett stukat lag som kom till första periodvilan. Och när vi tittade tillbaka på första perioden kunde vi konstatera att inte mycket alls hade fungerat. Presspelet och trycket som vi tränat och pratat om såg man inget alls av, och det var väl kanske inte så konstigt med tanke på hur lite vi tränat på det. Mer frustrerande var dock att väldigt grundläggande saker inte fungerade och ca hälften av målen mer eller mindre bara gavs bort. Så trots läget i matchen försökte vi peppa och ingjuta förtroende i att även om motståndarna var väldigt bra så var de inte SÅ bra och om vi bara kom upp i vår egen nivå så skulle vi åtminstone kunna spela jämnt med dem. Det ska också läggas till att hemmalaget framförallt, precis som i första matchen, hade en tjej som var otroligt duktig, stark och dominerande, och då vi inte alls lyckades ge henne en match så blev det i princip målchans varje gång hon fick bollen.

Inför andra perioden kunde vi konstatera att hemmalaget på ett mycket sportmannamässigt sätt valt att sätta ovan nämnda spelare i mål (ledarna från lagen hade haft en lite dialog både inför och under matchen om vad vi skulle kunna göra för att göra spelet lite jämnare om siffrorna sprang iväg, så mycket snyggt av Vikens ledare att på eget initiativ göra detta). Och det skulle visa sig göra stor skillnad - under andra perioden gjordes endast ett mål och detta åter av hemmalaget. Dock var mönstret från vår sida det samma - presspelet fungerade fortsatt inte och vi blev väldigt passiva i många situationer.

Tredje perioden fortsatte sedan mycket enligt samma mönster. Hemmalaget hade visserligen plockat tillbaka sin duktiga spelare som utespelare, men som vi uppfattade det fick hon mindre speltid än i första och spelade dessutom på lite mer ovana positioner. Och perioden slutade med tre mål för hemmalaget och åter noll för oss.

Så när vi summerar matchen kan vi alltså konstatera väldigt stora siffror, och att vårt eget spel inte alls fungerade. Och att vi nog helst bara vill glömma den så snart som möjligt och gå vidare. Som vi varit inne på ovan så är det inte jättekonstigt att det ‘nya’ presspelet inte fungerade då vi haft så lite tid att träna på det. Större besvikelse var dock att grundläggande saker som vi under lång tid varit starka på plötsligt inte alls fungerade - många ‘farliga’ passningar in i mitten framför eget mål, brist på understöd, och generellt väldigt passivt där man inte gick på när motståndare hade målchans. Så vi ska absolut lägga matchen bakom oss så snabbt som möjligt, samtidigt som vi ledare måste lägga lite fokus på att även få dessa grundläggande saker att fungera igen.

Nu tar vi helt enkelt nya tag på träningar framöver och ser till att ta revansch på oss själva till nästa match om två veckor mot Höganäs!