Mycket stark säsongsavslutning

Höstsäsongens sista match spelades på hemmaplan mot Dösjöbro, i vad som skulle visa sig bli ett härligt höstväder. Inför matchen hade vi fått ett par sena återbud pga sjukdom, men som tur var hade vi fortfarande två avbytare.
Inför matchen pratade vi om att först och främst gå ut och ha kul sista matchen, men även att fortsätta på den inslagna vägen med det fina passningsspelet från de senaste matcherna.

När matchen blåstes igång kunde vi direkt notera att våra tjejer var på hugget, och med hög och framgångsrik press skulle det mesta av spelet fördelas till motståndarnas planhalva. Och redan efter någon minut fick vi en chans strax utanför straffområdet där en av våra mindre vana målgörare drog till direkt på halvvolley på en förlupen studsande boll, men tyvärr skulle bollen smita några decimeter ovanför ribban - hade den suttit hade den nog kvalificerat till årets mål! Men sedan i femte minuten skulle övertaget ge utdelning då första målet kom direkt efter ett inkast som letade sig fram till vår anfallare som satte den säkert. Lite kul då vi tränat en del just på inkast. Och redan en minut därefter kom vårt andra mål - denna gång en hörna som letade sig direkt i mål efter att lite olyckligt ha tagit på en dösjöbrospelare. Efter det fortsatte spelet enligt samma mönster och ytterligare två mål gjordes av våra tjejer i 11:e och 12:e minuten efter vunna bollar högt upp och distinkta skott - ett som gick direkt i mål och ett där en vaken MIF-spelare fångade upp en retur och enkelt satte den i mål. Så det var med rejält övertag i både spel, chanser och mål vi gick till första periodvilan. Faktum är att vår målvakt inte hade fått röra bollen en enda gång under första perioden, och därmed var hon ganska redo att få byta för att spela utespelare.

Inför andra perioden pratade vi mest om att bara gå och och köra på på exakt samma sätt, men också att givet hur första perioden såg ut så skulle vi passa på att testa att låta spelare spela på mindre vana positioner. Och andra perioden skulle i det stora hela mycket påminna om första perioden, med tydligt spelövertag för Mörarp. Dock med något sämre skärpa och tempo, vilket kan ha varit en naturlig effekt av ställningen och övertaget efter första perioden men också just det att fler tjejer nu fick testa att spela på ovana positioner. Detta ledde både till att vi skapade färre riktigt farliga chanser och att Dösjöbro också fick till lite fler chanser, dock utan att någon blev riktigt farlig. Men så i 8:e minuten kom vår utökning. Med en vårdad mottagning, snabb dragning i sidled och distinkt skott så var målet att faktum, och det skulle visa sig bli enda målet för perioden.

Inför tredje perioden pratade vi åter om att fortsätta på exakt samma sätt och fortsätta att låta spelare testa på lite nya positioner, men också att försöka få upp skärpan och tempot något, som vi ju tappat lite under andra. Och tredje perioden skulle sedan bli något av ett mellanting mellan första och andra. Fortsatt stort bollinnehav och spelövertag för Mörarp, med en och annan halvfarlig kontring av gästerna, och i 10:e och 13:e minuten skulle så ytterligare två hemmamål göras innan gästerna fick in en reducering i 14:e, efter lite förvirring i det egna försvaret. Strax därefter kom vårt och matchens sista mål, efter en fin framspelning från back till yttermittfältare, som sedan forcerade framåt och slog till med ett bra skott på lite avstånd.

När vi summerar kan vi konstatera en mycket stark insats av våra tjejer, där man fortsatte att fokusera på passnings- och lagspelet. En ny sak vi ledare noterade var att tjejerna i den här matchen börjar prata med varandra på ett nytt sätt. Nu var det inte längre enbart fokus på en själv (tex där man ropar på att få bollen eller ropar för att visa att man tar den), utan nu kunde vi även notera att man börjar ropa till ‘tredje person’ - det vi menar är som ett exempel att tjej 1 har bollen och då ropar tjej 2 till tjej 3 att springa till en viss yta eller röra sig på ett visst sätt. Detta visar verkligen att man tagit, eller åtminstone är på väg att ta ett nytt steg. Vi ledare fortsätter också att notera att flera tjejer senaste tiden tagit nya kliv i sin rent individuella utveckling, och flera tjejer visar egenskaper och förmågor vi tidigare inte sett, vilket är riktigt roligt!

Det kan vara värt att notera att Dösjöbro för dagen hade valt att ta in flera spelare från ett yngre lag som aldrig spelat 7-manna för att ge dem en chans att testa på det och utvecklas, vilket delvis kan förklara den stora dominansen i spel och mål, men det tar inte på något sätt bort eller förminskar våra tjejers insats under matchen.

Efter matchen råkade vi överhöra gästernas ledare som stod och pratade om matchen, och vi hörde då hur de konstaterade att vårt lag varit mycket samspelta, spelade som ett lag och hittade varandra på planen (om nu någon från Dösjöbro råkar läsa detta hoppas jag att vi hörde och tolkade det rätt…) - extra kul att höra det från någon annan, och något som gör oss ledare mycket stolta!

Sist men inte minst vill vi lyfta domarens insats under matchen. Mycket snack med tjejerna, manade på dem i olika situationer, och ständigt uppmuntrande - riktigt roligt att se och höra och en sann förebild!