Revansch med nya framsteg

Säsongens sjunde match spelades mot Fortuna på bortaplan. Fortuna mötte vi redan i höstens premiärmatch, där vi under stora delar av matchen inte alls kom upp i vårt egen nivå vilket ledde till ett ganska markant nederlag. Men också en match där vi visade stark moral och så att säga ’vann’ andra halvan av matchen. Detta anväde vi också som peppsnack – att ta med sig den starka vändningen, men också att gå ut och visa att vi är så mycket bättre än vad vi var i den matchen. I övrigt tryckte vi ledare på exakt samma sak mot Eskilsminne, dvs att fortsätta på den inslagna vägen med det fina passningsspelet. Vi kunde också notera att vi skulle spela på en plan som var något större än vad vi spelat på tidigare, vilket vi pratade om att försöka utnyttja genom att röra sig och slå passningar på ytor, men också att vi skulle vara tvugna att hushålla lite med energin tänka lite taktiskt med hur man springer och var.

Första perioden inleddes riktigt starkt och vi kunde direkt se att det skulle bli en helt annan match än vid förra mötet. Många fina passningar (eller intentioner till det) och löpningar, man jobbade som ett lag och gjorde sitt bästa för att utnyttja nämnda ytor. Störra delen av perioden skulle dock bli hyfsat fattig på målchanser, och en orsak kan mycket väl ha varit den större planen då det så att säga blev lite längre fram till målen för båda lagen, och många avslut togs från lite längre avstånd, och därmed blev det lite lättare för båda målvakterna. Men känslan var ändå att det var ett visst övertag för våra tjejer. Så i 16:e minuten vann vår yttermittfältare bollen på sin högerkant, varefter hon slog en distinkt och ganska lång passning i sidled till vår anfallare, som i sin tur vårdat tog emot bollen, avancerade från mitten lite snett utåt vänster, drog förbi sin försvarer och satte ett dinstinkt skott förbi målavakten. En mycket stark sekvens, och framförallt väldigt roligt för oss ledare att den innefattade två saker som varit precis vad vi pratat om – vårdad passning med adress där man byter sida, och anfallaren hade fått individuell coaching om att försöka ta sig förbi och avsluta på just detta sätt givet hennes styrkor. Som sagt, extra kul för oss ledare när tjejerna tar till sig av coahcing och träning, lyckas genomföra det och det ger utdelning!
Sen skulle det bara dröja ett par minuter tills det var dags för nästa mål för våra tjejer. Vid det här tillfället var det en av våra backar som tryckte upp ganska högt i banan och därmed fick vi till det kortare avståndet mellan lagdelarna, lyckades brytvinna en boll som därmed kom till samma anfallare som vi första målet, som därefter gjorde en hyfsat lik manöver och ett andra mål precis innan periodvilan var ett faktum

Snacket i pausen var enkelt – en massa beröm för insatsen under första perioden, pepp inför andra och helt enkelt bara att gå ut och göra exakt samma sak.

Andra perioden skulle sedan bli lite mer händelsefattig. Forsatt mycket bra spel, men utan att få till de riktigt farliga målchanserna. Vi kunde dock notera att vi började få lite problem med avståndet mellan mittfält och backar, och ofta tappade våra postioner i mittfältet som hamnade lite väl högt upp. Och just med den stora planen ledde detta till att Fortuna fick ganska stora ytor och mycket tid på sig mellan just våra mittfältare och backar och därmed fler chanser, dock utan att de var riktigt farliga. Detta i kombiniation med ett starkt målvaktspel på de chanser som väl uppstod gjorde att perioden blev mållös och förändrat läge inför sista periodvilan.

Åter igen blev snacket mer eller mindre exakt samma som i första periodevilan. Men tillägget att komma tillbaka till att hålla ihop lagdelarna och tänka på sina positioner, främst i mittfältet så man inte hamnade för högt upp.
Tredje perioden skulle sedan till det stora hela bli mycket lik den andra. Vi hade åter ett mycket starkt passnings- och anfallsspel, men dock kunde vi fortsatt notera lite samma tendenser som i andra med avstånd mellan mittfältare och backar, som åter ledde till ett flertal halvchanser för hemmalaget. Och nu också ett par lite farligare, men ett flertal riktigt fina räddningar från vår målvakt gjorde att resultatet så långt stod sig. Men också flera chanser för Mörarp. Och med ca 5 minuter kvar fick vi till en riktigt farlig dubbelchans. Först en framspelning till vår höger yttermittfältare som mer eller mindre blev helt fri 8-9 meter från målet, och i det läget var det också kul att se hur hon tog emot bollen, vårdade den, avancerade några meter, och sedan tittade upp och försökte placera bollen (något vi pratat mycket om att vara kyligare och inte bara skjuta iväg den mot mål på vinst och förlust), men målvakten gjorde en strålande räddning. Dock gick bollen rakt ut till vår andra mittfältare som avancarat upp från sin vänsterkant och slog till direkt på returen med ett distinkt skott, men nu lyckades målvakten göra en ny, denna gång otrolig räddning. Även i den situationen var det roligt att se hur vår andra mittfältare följt med upp, vilket också är något vi pratat mycket om, att både ge sin lagkompis alternativ, men också för att vara med på eventuella returer.

I det här läget av matchen kändes det hela ganska tryggt och säkert, men så med endast ett par minuter kvar skulle hemmalaget få in en reducering, mycket pga att man tillslut lyckades utnyttja ovan nämnda avstånd mellan våra backar och mittfält, och ett skott ganska nära vårt mål letade sig in. Och så nästan direkt efter det, i absolut sista sekunden av matchen fick de in ytterligare ett mål, och därmed en reducering, på mer eller mindre exakt samma sätt. Och direkt därefter blåstes matchen av. Vissa av våra spelare tog det ganska hårt då det kändes som en förslut att släppa in två sådana mål i matchens absoluta slutskede, men vi ska inte glömma vilken stark match vi gjorde sett till helheten, och vilken revansch det var jämfört med vårt första möte. Och vi ska inte heller glömma att vi endast hade två avbytare, och med den stora planen tog nog detta ut sin rätt mot slutet.

När vi summerar matchen finns det åter mycket positivt att ta med sig. Vi fortsatte på den inslagna vägen med mycket fint passningsspel (eller försök till det) och många fina löpningar utan boll. Vi kunde åter se flera spelare nå nya nivåer på ett rent individuellt plan, och vi testade även att spela några på tidigare ovana positioner, vilket de både löste alldeles strålande, och dessutom gav en ny dimension till vårt spel och nya taktiska möjligheter framöver för att få olika egenskaper på olika positioner beroende på matchbild. Och även om slutet var lite trist, så visar reaktionen från flera spelare som nämnt ovan på rejäla vinnarskallar, vilket kanske kan vändas till tändvätska nästa gång det börjar dra ihop sig mot slutet av en match och man börjar bli trötta :-)

Nu laddar vi om inför säsongens sista match mot Dösjöbro på hemmaplan söndagen den 22/10