Revansch trots experimenterande med spelsätt

Säsongens andra match skulle spelas borta mot Dösjöbro – ett lag vi mötte även i våras där vi trots dominans under större delen av matchen hade svårt att få in bollen på grund av en storspelande målvakt, och där motståndarna skulle få in en tråkig kvittering i absolut sista sekunden av matchen. Så trots ett oavgjort resultat sist märktes det att våra tjejer var ute efter revansch. Och även lite efter förra helgens match.

Inför matchen hade vi ledare bestämt oss för att testa ett nytt spelsystem, något vi också lagt en hel del fokus på att träna på under veckan. Vi har under hela våren spelat med en 2-3-1-uppställning, men har då noterat vi har fått lite stora avstånd mellan lagdelarna, främst då backarna inte riktigt vågat trycka upp högt i det offensiva spelet samt att mittfältarna ofta fått en lång väg hem att hjälpa till i försvaret vid omställningar då man varit i anfall. Vi ville nu istället testa att spela en 1-2-2-1-uppställningen med en klassiskt släpande libero. Våra tankar bakom detta var främst att vi dels har vissa spelare som väldigt naturligt faller in i den rollen även när vi spelar med två backar, så tanken var att kunna dra nytta av det. Men sen även att då skulle ytterbackarna kunna trycka upp lite längre när vi anfaller, och att dessutom mittfältarna skulle kunna göra det samma, och mao täppa till luckorna mellan lagdelarna. Största nackdelen med detta som vi förutsåg skulle då uppenbart vara att vi tappar den centrala mittfältsspelaren. Men som sagt, vi vill gärna testa detta, vilket vi också gjorde under de två första perioderna.

Första perioden hade ungefär samma matchbild rakt igenom. Ett något övertag för de blåvita sett till bollinnehav och att största delen av spelet fördelades till motståndarnas planhalva, och när motståndarna väl bröt igenom hade vi nytta av våra tre backar, och framförallt liberopostionen skulle visa sig fungera mycket väl tillsammans med sina backkollegor. Dock saknade vi precis som i premiärmatchen lite aggressivitet och intensitet, och vi kunde också notera att vi hade svårt att sätta hög press på motståndarna och låsa fast spelet på övre planhalvan. Första målet i matchen skulle dock komma i 11:e minuten till MIF efter en vunnen boll av en back som slog en rak passning till vår anfallare som snyggt tog emot bollen, vårdade den och säkert slog in den bakom målvakten. Efter det fortsatte spelet i samma mönster, men utöver ett riktigt farligt skott från motståndarna som touchade ribban hände egentligen inte mycket mer under halvleken.

Snacket i första periodvilan handlade då mest om att se till att få upp löpviljan och aggressiviteten samt att försöka få mittfältarna att trycka upp högre och mer centralt, men samtidigt pratade vi också om att det var första gången vi testade att spela match med den nya uppställningen, så full förståelse för att det inte sitter direkt.
Andra perioden skulle sedan fortlöpa enligt samma mönster som första. Dock kunde vi absolut notera att mittfältarna försökte ta till sig av vad vi pratade om och så i 6:e minuten kom vårt andra mål, och intressant nog var det just efter att ett flertal spelare varit inblandade i att gemensamt sätta hög press på motståndarna, vinna bollen, några snabba passningar som till slut hamnade hos vår anfallare och bollen sattes säkert igen. Men så i 13:e minuten kom en reducering från motståndarna efter lite allmänt stök runt vårt straffområde och plötsligt var en spelare fri och satte dit den, helt utan chans för varken backar eller målvakt. Men våra tjejer lät sig inte bekommas av detta utan fortsatte kämpa på och så i 17:e minuten kom MIFs nästa mål, även detta efter hög bollvinst och ett bra skott, även om vi ska erkänna att vi hade tur med touch på en motståndare som helt ställde målvakten.

När vi gick till sista periodvilan kunde vi konstatera att när vi fick till spelet i det nya systemet som det var tänkt så gav det resultat (samtliga mål hittills hade kommit just på det sättet), men vi ledare hade samtidigt noterat att vissa spelare som annars brukar vara ganska tongivande lite försvann i den nya uppställningen och hade svårt att hitta sina roller, samt att vi led lite av att den centrala mittfältspositionen som varit lite av motorn och navet i vårt spel saknades. Så vi bestämde att vi ville testa om vi kunde se någon skillnad om vi istället gick tillbaka till den vana 2-3-1-uppställningen.

Så sagt och gjort, vi gick därmed ut och spelade sista perioden just så. Och vi kunde snabbt notera att flera spelare direkt lyfte sig och hade enklare att komma rätt i positionerna. Och första halvan av perioden kunde vi se lite mer av just den högre pressen och många vunna bollar högre upp i banan, och under två lyckliga minuter en bit in i andra halvan av perioden skulle MIF få in ytterligare två mål. Ett av den i andra vågen efter en hörna där en av våra spelare släpade kvar lite utanför straffområdet, och när bollen studsade ut där efter hörnan drog hon till direkt och bollen satte säkert och helt otagbart intill målvaktens vänstra stolpe. Extra roligt med det målet var att det var vår senast tillkomna spelare som fick göra det, i sin blott andra match. Väldigt kul i det läget att se hur hela resten av laget reagerade med stor delad glädje men spelaren i fråga. Sista målet skulle sedan mycket likna det första med både samma framspelare och målgörare – högt vunnen boll och snabb framspelning från mittfältet. I det här läget kändes det som att vi helt kontrollerade matchen, men så mot slutet skulle motståndarna lyckas sticka upp med några riktigt farliga chanser, åter igen lite pga av att det uppstod långt avstånd mellan mittfältarna och backarna vilket gav motståndarna stora ytor och tid på sig, men då klev vår målvakt fram och gjorde några riktigt fina räddningar, varav en svettig dubbelräddning då motståndarna fick chans även på returen. Så när matchen sedan blåstes av så var det de blåvita tjejerna som fick jubla mest, och revanschen var ett faktum – både från senaste mötet men också från förra helgens match.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det var en habil insats från våra tjejer, med många positiva signaler. Det vi främst kommer jobba på att förbättra framöver är passningsspelet och intensiteten, där vi om vi ska vara helt ärliga inte riktigt ser att vi kommer upp i den fina nivå vi hade i slutet av våren, samt att korta avståndet mellan lagdelarna. Sen har vi ledare dessutom lite att fundera på gällande för- och nackdelar med de två spelsystemen och hur vi ska spela framöver. Som sagt så gav dagens match indikationer på att att försvarsspelet sitter bättre med den nya 1-2-2-1-systemet, men då till bekostnad av motorn i mittfältsspelet och den högre pressen med det gamla 2-3-1-systemet.