Tankarna RUNT tränarna går upp och ner som f-n

Brunkers gillar ju att vara först med saker. Mig veterligen så finns det ingen som har släppt sina” Läktarmemoarier” inom plastsporten. Så nu presenterar vi Karls hemska upplevelser från Aktivitetens läktare. Försök att hålla tillbaka tårarna om ni kan. /Koppen ”Tankarna runt tränarna går upp och ner som fan” Hej alla glada! Fick idag frågan från Koppen om jag kunde skriva lite om hur känslorna har varit på läktaren under den gångna säsongen och det gör jag mer än gärna. Först måste jag bara säga att jag är stolt att få tillhöra Brunkers familjen och så även min dotter som älskar att titta på Mölndal innebandy. Det får bli från hemma matcherna då jag bara varit på dom. Kan börja med att säga såhär att när match inbjudan dyker upp på Facebook så går det ett rus genom kroppen för då vet man att nu är det nära, nu skall man snart få gapa och skrika och få se många närkamper och oförglömliga ögonblick. Fredagen kommer och man sitter hemma och väntar att få ta på sig den röda tröjan med nr 28 på ryggen (Björkis såklart) och man säger till tösen att göra likadant. Man svänger in på parkeringen och man vill bara in för att träffa alla goa Brunkers i hallen, man betalar och kollar snätt åt höger för att se va för gött man skall köpa i pausen i det grymma caféet som alltid är uppdukat till bredden med go-saker. Och som vanligt står damerna bakom disken med ett leende. Man går bort till Mölndals sidan och sätter sig i klacken och som alltid är det underbar stämning hos alla, som vanligt sitter Camilla där med ett leende tillsammans med sin mamma å pappa som alltid är där och självklart sitter Titti där som Mölndals trognaste fan med både tuta och megafon, snart kommer dom in. Då brakar det loss och hela underbara laget kommer in och hela läktaren jublar och gapar. Matchen drar igång och jag å Fredrik turas om att dra igång publiken med olika ramsor och vi aploderar, nu då till vad vi ibland pratar om och vad vi ibland funderar över under matchens gång, det skall jag nu berätta. Vi får ett anfall och man tänker att passa bollen, passa bollen, PASSA BOLLEN, va fan gör han, han skulle ju passa bollen Men istället blev han av med den Nu får dom andra ett anfall Täck skottet, täck skottet, TÄCK SKOTTET FÖR I HELVETE, och det gjorde dom, fan va göööööööött Vi får ett anfall och vi driver upp bollen riktigt bra och vi på läktaren är jävligt nöjda med vad vi ser och bollen går ut till Sitonen och han börjar springa i en båge och man tänker passa, passa, PASSA BOLLEN DÅ FÖR HELVETE men det gör han inte och man tänker din idiot men så drar han iväg en sån jävla kanon som sitter rätt i krysset och och hela publikhavet blir helt galet av lycka, och jag lovar er att jag har tänk både det ena å det andra om alla i laget som t.ex när eran kapten får fart på fötterna och drar iväg i 200 knyck med bollen och man tänker va i helvete håller han på med han får väll passa bollen nu men på något konstigt sätt så lyckas han få med sig bollen hela vägen upp och får till ett hyfsad avslut och man tänker bara, hur fan lyckades han med det, men ja ja det gick ju fan bra. men i slutändan så är jag så jävla nöjd med er alla för ni försöker verkligen ert bästa, Och nu lite tankar om tränarna Vi sitter där i publiken och ni spelare är lite sega just denna matchen men ni försöker ändå ert bästa men så ser man Stefan och Koppen stå där nere och funderar medans Martin försöker peppa er på bästa sätt, Då ser man att Stefan har kommit på något bra tycker han och ändrar om lite i grytan och man tänker att va i helvete tänkte han där, han är verkligen helt dum i huvudet men så går det någon minut och vi lägger mål och helt plötsligt är han inte dum i huvudet utan då är han helt jävla underbar som gjorde den ändringen så jag kan ju säga att tankarna runt tränarna går upp och ner som fan. Brunkers fore life KBK Kalle Herr Div 2 0kommentarer

Det blir inte lätt att vara ödmjuk nästa säsong

Vill börja med att gratulera Alingsås till det allsvenska avancemanget, ett lag med två mycket goda vänner till mig, bröderna Markus och Emil Anderberg. Grattis! Vidare vill jag hoppa tillbaka till en SMS-konversation mellan mig och sportchef Koppen från mitten av december: Koppen: ”8 poäng på 11 omgångar, inte den starten vi ville ha..” Jag: ”Aa, vafan ska vi göra?” Koppen: ”Lugn, efter jul vinner vi allt.” Vad fel Koppen hade. Vi förlorade ju faktiskt två matcher, och han kallar sig expert… Det finns många historier om lag som gjort fantastiska höstar för att sedan klappa ihop helt under våren. Men historierna om lag som gjort det motsatta, att resa sig ur misär och mörka trender, är desto färre. Jag tror det krävs en viss sorts karaktär och lagmoral för att göra den vändningen vi gjorde. Men hur ”mörk trend” var det egentligen? Svinmörk om du frågar vemsomhelst. Inte så mörk om du frågar någon i laget. Jag var i alla fall inte orolig. Vilket lag som helst, med 8p efter 11 omgångar, hade sparkat tränare, värvat spelare, bytt spelsystem, och framförallt grinat och gnällt. Missförstå mig rätt, vi både gnällde och grinade, annars hade något vart fel. Men all kritik var konstruktiv och riktad mot oss själva, vi visste hur mycket innebandy vi hade i oss och istället för sparkade tränare och nya spelare så fick vi stöd från både tränare och ledning. Jag tror att det var detta stöd och tron på att vi skulle fixa det här som gjorde att vi faktiskt var ganska lugna trots den bedrövliga situation vi satt oss i. Det hela ledde till en vår där vi i slutet åkte till matcherna med den bästa känslan man kan ha som lag, att ’gör vi bara vårt jobb så kommer vi åka härifrån med 3 poäng’. Vår kapten, Carl ”Gabe” Gabrielsson, gav er en magnifik sammanfattning av säsongen, från start till mål, som ni hittar på denna länk: http://www.laget.se/MIBF/news/4509161/Forsta-sasongen-i-div-1-ur-kaptenens-synvinkel Jag har fått i uppgift, av egenskap som ny i laget, att ge er en inblick i vad det är för människor man får glädjen att träffa tre-fyra gånger i veckan när man signar upp sig som brunkare. Jag gör det enkelt, jag börjar med min egen femma. En femma som hållit sig relativt intakt från omgång 1 till 22. Där börjar vi med två backar, två datanördar, där den ena, Dennis, är seriens kanske offensivaste spelare som med sina soloraider kan ge magsår till vilken tränare som helst. Lozeckonsumtionen har aldrig varit så hög. Som tur är har han Kevin, framröstad till lagets viktigaste spelare, bredvid sig, en försvarare och bollvinnare av högsta rang. Framåt fick jag äran att spela städande industricenter mellan två mycket olika spelartyper. Innebandyjocke, en enorm vinnarskalle som med sitt slit och förmåga att skapa enorma ytor för både sig själv och medspelare, gjorde kaos med vartenda motståndarförsvar. Och till vänster har vi min absoluta radarpartner, en kille jag fattade tycke för redan på provträningarna; David Siitonen. En supersniper som med sina kliniska avslut och fina handleder ökade Aktivitetens korvförsäljning markant. Han gjorde alltså över 30 poäng som 16-åring i sin division 1-debut. Wow! Ni hör ju, där presenterade jag fem helt olika spelartyper, fem helt olika personligheter. Och så ser det ut i resten av truppen. Vi har Alex Dahlström, en Johan Samuelsson-typ som snittar noll misstag per match och som värderar som en rutinerad SSL-spelare. Vi har Eric Hellman som spelat stora delar av säsongen i förstafemman och gjort succé. Vi har Jakob Niemer, en gubbe som kan markzorra till döddagar, han har fått sparsamt med speltid i a-laget men samtidigt som han agerat chef i JAS-laget har han vart en ovärderlig pådrivare och go gubbe i a-laget. Vi har Hampus Björklund, både stark och skicklig bollförare, fast kanske mest känd för att locka damer till matcherna och vara vår mest paradise hotel-kompatibla spelare i sällskap med Max Källerteg. Max, som ju har superkliniska avslut och en bågteknik man får stånd av. Vi har Lukas Ljungberg, en målvakt som har chefat JAS-laget och backat upp Mats och Richard hela året. Alla de sistnämnda är juniorer, FÖRSTÅ DEN POTENTIALEN! Vidare har vi det äldre gardet, med Rist och Anglerot i spetsen, som trots sin ringa speltid har varit förebilder för de yngre och samtidigt varit kanske de viktigaste gubbarna vi haft i omklädningsrummet. Kommer inte kunna nämna alla i laget, listan hade blivit för lång, men det finns två personer som det hade vart tjänstefel att utelämna. Christian ”Kaparn” Kapetz och Carl ”Gabe” Gabrielsson, de två mest sällsynta, utflippade, roliga, men samtidigt mest vettiga personer jag träffat. Att lyckas blanda den symbiosen av egenskaper är få förunnat. Två människor som är en på miljonen, och ändå har dom lyckats hamna i samma omklädningsrum. Otroligt. Det finns många spelare och ledare jag inte nämnt här ovan. Men ALLA drar sitt strå till stacken och sticker ut på sitt sätt. Både sportsligt och socialt. Nästa säsong kommer vi inte ge er andra föreningar det försprånget ni fick i år. Vi kommer stå på tå direkt. Och då blir det inte lätt att vara ödmjuk. Herr Div 2 0kommentarer

Första säsongen i div 1 - ur kaptenens synvinkel

The Brunkers lagkapten, Carl ”Gabe” Gabrielsson, berättar om sin syn på säsongen som varit och vad som händer framöver. Där det hela började ta form – Lagbygget i Danmark I augusti, efter en helt okej försäsong, tog vi båten över till Fredrikshamn för att genomföra en träningsturnering. Syftet med helgen var lite oklart. Om ni frågar tränarna så var tanken att spela ihop kedjorna och få matchträning. Men om ni frågar oss spelare så handlade det mer om att försöka dricka så lite alkoholfri dryck som möjligt men samtidigt försöka slå rekord i vätskeintag. Vi lyckades bra. De nya spelarna välkomnades på bästa sätt. Helgen kan sammanfattas med ett ord; succé. Styrkor vs svagheter – Gruppkänslan, åldersspannet vs bristen på erfarenhet Det som talade till vår fördel inför denna säsong: Sedan jag kom in i laget och vad jag vet sedan tidigare, så har det alltid funnits en stark gemenskap i Mölndal. Efter förra årets kval så fick vi epitetet The Brunkers, och det är något som vi byggt vidare på, först bara som en rolig grej. Men The Brunkers har blivit något mycket mer än ett smeknamn, det har blivit en av våra styrkor och något vi är stolta över. The Brunkers har blivit mer än bara spelarna i Mölndal, det har blivit något för alla som vill vara med och delta och stötta. Det har vuxit fram en ”Brunkers-familj”, vilket är helt fantastiskt. ”Kör bara, kör!” En ytterligare styrka vi har i laget är mångfaldet i spelartruppen. Vi har personer med olika bakgrund, men framförallt personer i olika åldrar. Vi har dom unga och hungriga juniorerna (som utgör ungefär halva truppen), och vi har de äldre spelarna med lite mer rutin. Något vi saknat är dock spelare med erfarenheten av spel på högre nivå. I säsongens upplaga av The Brunkers så var det endast två personer (vad jag vet), innan Martin Dala Dahlgren anslöt sig till truppen, som har erfarenhet av spel på högre nivå (än division 2) under en längre sammanhängande period. Detta skulle också visa sig vara en nackdel i början av säsongen. Tidiga och många motgångar – De många (uddamåls-)förlusterna Säsongens första match var ett derby mot ärkerivalen Backadalen. Vi vann denna match i sudden, och tog en viktig första seger i division 1. Därefter förlorade vi 5 raka matcher, varav 3 var uddamålsförluster. Så långt hade vi alltså plockat 2 poäng (av 18 möjliga) på 6 matcher, men hade endast minus 8 i målskillnad. Med lite tur hade vi lika gärna kunnat ha 11 poäng så här långt in i serien. Hade så varit fallet, då har jag svårt att se att ”experterna” (på de olika tyck-till-forum som finns) skulle räkna bort oss så tidigt. De resterande 5 matcherna innan serien vände gav 2 vinster och 3 förluster. Två utav dessa förluster var totala genomklappningar. Pixbo och Partille körde över oss skoningslöst, och bara dessa två matcher gav oss minus 21 i målskillnad. Detta gav ”experterna” vatten på sina kvarnar, och det var enligt många ingen tvekan om att vi skulle åka ur serien. Vändningen – Julbanketten I en sån här situation är det inte ovanligt att det uppstår en kriskänsla i gruppen, men jag måste säga att vi höll huvudet högt och även om en kriskänsla vore befogad så uppstod den aldrig. Vi visste vad vi kunde och vi trodde på oss själva. Spelarrådet satte sig ner för att lufta, precis som dom gjort en gång i månaden sedan säsongsstart. Det allt för ofta skådade tilltaget i en sån här situation är att hänga ut högst ansvarig tränare, byta ut densamme, och hoppas att man vinner på triss. Så gjorde inte vi, eftersom att logiken i ett sådant beslut är obefintlig. Vi beslutade att istället göra små justeringar i träningsupplägget samt att förstärka ledarstaben med vår eminente sportchef Mikael ”Koppen” Lindqvist. En ny röst i omklädningsrummet och ett stöd och bollplank till våra coacher. De efterföljande två matcherna (mot Backadalen och Barnarp) vann vi, bägge med 6-4. Lagmoralen, som egentligen aldrig svajat, stärktes ytterligare. Även om många ”experter” hade räknat bort oss, så trummade vi på och höjde oss ett snäpp och kunde gå på juluppehåll med två viktiga 3-poängare i ryggsäcken och en känsla av att vi börjat växa in i division-1-kostymen. Under uppehållet anordnades en julbankett där närmare 50 fantastiska brunkare var med och förgyllde tillvaron. Det delades ut priser och folk ljög sig hesa. Spelare, spelarfruar, tränare, ledare, supporters och andra med brunkers-hjärta åt och dansade tillsammans ända in på småtimmarna. Det var en väldigt lyckad och uppskattad tillställning, helt i linje med The Brunkers filosofi; gemenskap och tillsammans. Sista halvan av säsongen – Näst bästa laget Av de sista 11 matcherna lyckades vi vinna 8 stycken. (Vi förlorade tre matcher varav en var i sudden) Med detta facit så var vi det näst bästa laget efter att serien vände. Detta måste ha kommit som en total chock för ”experterna” som hade tippat att vi skulle åka ur serien. Denna säsongen var det bara två lag som vi inte lyckades plocka poäng av, Partille och Floda. Ett Floda som vi underspresterade mot i två matcher och får därmed skylla oss själva, samt ett Partille som vann serien överlägset och till helgen spelar avgörande kvalmatch(er) för möjligt avancemang till Allsvenskan. (Notera: Däremot så slog vi Alingsås, och det är laget som jag har sagt - redan sedan vi mötte dom första gången – kommer avancera upp till Allsvenskan. Jag kan ha fel, till helgen får vi svaret.) Vår första säsong i divison 1 så kniper vi en sjundeplats i tabellen. Vi har 9 poängs marginal ner till nedflyttningsstrecket och ynka 7 poäng upp till en kvalplats. Vi är alltså närmre en kvalplats till Allsvenskan än ett uttåg ur division 1. Sug på den, diverse ”experter”. Stödet på läktaren och arbetet kring laget I The Brunkers har vi haft privilegiet att under hela säsongen, i med- och motgång, stöttats av våra fantastiska supporters. När jag skriver supporters så menar jag även dom som arbetar med matcharrangemang, dom som arbetar i föreningen, dom som kollat på matcherna på webben och alla härliga ungdomar och barn som tillhör denna jättestora Brunkers-familj. Tack till er alla, hoppas ni fortsätter stötta oss framöver. Avslutningsvis – Vad händer nu? Nu är säsongen över och nu börjar silly season. Det är då allt bullshit om nyförvärv hit och dit florerar på sociala medier. Det brukar vara en ganska underhållande period. För vår del så innebär detta att en del möjliga nyförvärv inför nästa säsong kommer att få provträna med truppen. Vilka det är återstår att se, vad som är klart är dock att i The Brunkers är det svårt att inte passa in, alla är välkomna hos oss. Det är upp till var och en att bjuda på sig själv, ta plats, ge plats och hitta sin roll i truppen. Vi ses i borgen! / Kapten Brunk Herr Div 2 0kommentarer

Stefan Mejenqvist inför matchen mot Lidköping.

I morgon fredag är det åter igen dags för The Brunkers att försvara färgerna i aktiviteten, denna gång står IBK Lidköping för motståndet. Hemsidan tog ett snack med coach Stefan Mejenqvist för att kolla läget. Tja Stefan hur är läget? Tjena! Bara bra här. Hur har veckans träningar sett ut och hur är läget i truppen? Vi har tränat på bra under veckan som gått. Några spelare har dragits med småskavanker och har kört rehab-träning istället för innebandy, de är spelklara igen till matchen i morgon. Formkurvan är det inget fel på just nu Stefan och laget har tagit ett rejält kliv uppåt i tabellen. Ni startade serien lite knackigt i höstas med endast tre segrar på de tio första matcherna men nu på slutet har MIBF sju segrar på nio matcher. Mölndal 2015 (8 poäng) vs Mölndal 2016 (21 Poäng), vad ligger bakom denna scenförändring tycker du? Den stora förändringen i mitt tycke är att vi har fått tillbaka viktiga spelare till truppen ifrån skadelistan. Våra nyförvärv har också spelat in. Det finns nu en konkurrens om samtliga platser i truppen och det har helt klart gett oss ett högre tempo med bättre nivå och fart på träningarna. Vi har haft ett snitt på 20 spelare varje träning. Våra segrar har också gett oss större självförtroende, det är det som behövs för att vinna de tajta matcherna som vi förlorade i början utav säsongen. Ni möter IBK Lidköping imorgon fredag, vad tror du om matchen? Jag tror det kommer bli en tuff och händelserik match då Lidköping också har kommit igång ordentligt efter en knackig start. Det gäller för oss att gå in med samma inställning och attityd som vi har haft nu det senaste 9 matcherna. Men jag tror inte attityden kommer vara några som helst problem då vår FANTASTIKA klack sjunger och stöttar oss i 60 min varje match. Det är med en stolthet man går ut till match när man hör denna klack. Och till sist Stefan du måste tippa, hur slutar matchen? Vi vinner med 7-5. Vi tackar coach Mejenqvist för pratstunden och hälsar alla varmt välkomna till aktiviteten i morgon. Herr Div 2 0kommentarer

Visa fler nyheter